Cytostatika (kemoterapi) är läkemedel som ges för att bota cancer eller för att bromsa sjukdomen. I en del fall ges cytostatika för att minska risken för återfall. De vanligaste biverkningarna är sänkta blodvärden, håravfall och besvär från magtarmkanalen.
Granskad av: Peter Nygren, professor, överläkare i onkologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala
Cytostatika är en typ av läkemedel som används för att behandla cancer. Läkemedlen kan ges för att bota sjukdomen. När cancern inte går att bota ges cytostatika för att bromsa sjukdomen och lindra symtom.
I en del fall ges cytostatikabehandling för att minska risken för att sjukdomen ska komma tillbaka, så kallad adjuvant behandling. Sådan behandling är vanlig efter till exempel operation för bröst- eller tjocktarmscancer.
Cytostatika kan också ges innan operation och kallas då neoadjuvant behandling. Det är allt vanligare att få cytostatikan innan operation.
I en del fall ges cytostatika som enda behandling mot en cancersjukdom med syfte att bota sjukdomen eller för att lindra symtom och förlänga livet.
Cytostatika kan ges före, under eller efter operation och/eller strålbehandling. När den ges tillsammans med strålbehandling kallas behandlingen för radiokemoterapi.
Cytostatika kan också ges i kombination med immunterapi eller målriktade läkemedel.
Cytostatika kallas ofta för cellgifter i folkmun. Men det är cancercellerna man vill angripa med cytostatika. Man vill helst döda cancercellerna eller åtminstone hämma deras tillväxt.
Ska du genomgå cytostatikabehandling? Här får du se hur behandlingen kan gå till:
Cytostatika har en fördel jämfört med operation och strålbehandling. Läkemedlen ges oftast som dropp direkt in i blodet. Ibland kan man äta cytostatika som tablett och läkemedlet tas då upp via tarmen och förs ut i blodet. Det gör att läkemedlet via blodet kan nå ut i hela kroppen.
Därför kan cytostatika även nå cancerceller som lossnat från modertumören och är på vandring i blod och lymfa eller har slagit sig ned och bildat dottertumörer, metastaser.
Effekten av cytostatika på cancerceller varierar mycket beroende på i vilket organ eller i vilken typ av vävnad cancern började växa.
Många av kroppens normala, friska celler har nästan samma känslighet för cytostatika som många cancerceller.
Det gäller vanligen för normala celler i vävnader där cellerna ofta byts ut. Hela tiden bildas nya celler som ersätter dem som förbrukats.
I benmärgen tillverkas till exempel varje dygn miljontals nya blodkroppar. Även i hårrötterna, munnens slemhinnor och i tarmen bildas hela tiden nya celler.
Cytostatika kan inte skilja tillräckligt bra på cancerceller och normala, snabbväxande celler. Cancerbehandling med cytostatika skadar därför också oftast en del av de normala cellerna i till exempel benmärg, hår och slemhinnor.
Det kan ge biverkningar som sänkta blodvärden, håravfall och mag-tarmbesvär.
De normala cellerna har ofta bättre förmåga att återhämta sig. Därför går biverkningar av cytostatika tillbaka mellan behandlingsomgångarna och försvinner helt eller delvis när behandlingen har avslutats helt.
I Sverige används ett 60-tal olika cytostatika. En del är tillverkade av ämnen som bildats i naturen, till exempel växter, och som har vidareutvecklats till läkemedel. Andra cytostatika består av konstgjorda ämnen.
Cytostatika angriper cellerna på olika sätt. En viktig angreppspunkt är DNA-molekylen i cellkärnan.
Andra mål är cellens transportsystem och olika molekyler som är viktiga för att cellen ska överleva.
Resultatet blir oftast detsamma, att cellen dör genom så kallad apoptos, programmerad celldöd. Eller i alla fall skadas så att tillväxten hämmas.
För att få största möjliga effekt och inte allt för svåra biverkningar brukar man ge flera olika sorters cytostatika samtidigt.
Olika cancersjukdomar behandlas med olika kombinationer av cytostatika enligt särskilda scheman som beskriver vilka doser som ska ges och hur lång tid det ska gå mellan varje behandlingsomgång.
Sådana scheman kallas för ”kurer”. Det är ett begrepp som förekommer ofta även om det kan uppfattas som vilseledande. Uttrycket gör att man kan tro att all cytostatikabehandling skulle vara botande.
Cytostatika ges ofta direkt i blodet i en ven, intravenöst. Det kan ges som en spruta, injektion, eller som dropp.
För att få en bra och säker tillgång till blodbanan får du när du ska gå igenom cytostatikabehandling en kateter (slang) i en stor, central ven.
Ofta får man en katetern i en större ven i armen, så kallad picc-line. Den brukar ofta väljas när behandlingen ska ges under en begränsad tid före eller efter operation.
Om du behöver behandling under en längre tid opereras ofta en injektionsport, så kallad subcutan venport, in under huden.
Ibland ges cytostatika direkt i bukhålan, urinblåsan eller i vätskan runt ryggmärgen för att där ge en lokal behandlingseffekt.
En del cytostatika ges som tabletter eller kapslar, ibland enbart och ibland som tillägg till intravenösa cytostatika.
Tabletter och kapslar kan man ta hemma, dropp ges oftast på sjukhus. Intravenös cytostatikabehandling ges oftast på en behandlingsavdelning eller dagvård. Det innebär att du får komma för behandling över dagen och åker hem efter behandlingen.
Ibland måste du i stället ligga inlagd på en vårdavdelning. Det gäller framför allt om du ska få dropp flera dagar i sträck.
Numera kan dock även långvarig intravenös cytostatikabehandling ibland ges i hemmet, med hjälp av bärbara cytostatikapumpar.
En kur är en kombination av flera cytostatika avpassad för en viss cancersjukdom. Det vanligaste är att ge samma kur upprepade gånger, oftast varannan till var fjärde vecka. En behandlingsomgång kallas för en behandlingscykel.
Cytostatikadosen räknas oftast ut efter din längd och vikt och inför varje behandling kontrolleras olika blodvärden.
Hela behandlingstiden kan bli ett halvår eller mer, men varierar mycket beroende på sjukdom, behandlingens syfte och behandlingens effekt och biverkningar.
Kurerna måste upprepas eftersom alla cancerceller inte dör av en behandling. Varje kur dödar bara en del av cancercellerna.
I uppehållen mellan behandlingarna återhämtar sig de normala cellerna och reparerar skador i sin arvsmassa, medan cancercellerna ofta inte har samma reparationsförmåga.
Det här gör att man kan upprepa behandlingen tillräckligt många gånger för att cancercellerna ska försvinna eller åtminstone minska mycket i antal.
Efter en tids behandling kontrolleras effekten av cytostatikabehandlingen. Det görs vanligen efter 2-3 månader.
Kontrollen består ofta av någon form av röntgenundersökning. Ibland kombineras röntgen med mätning av så kallade tumörmarkörer via ett blodprov. Om den kur som du fått inte varit tillräckligt effektiv, kan man ofta byta till en annan kombination av cytostatika.
Behandlingar som ges för att minska risken för återfall, adjuvant behandling, kan dock inte utvärderas med röntgenundersökningar. Syftet med den behandlingen är att ta bort mikroskopiska rester av cancern som inte syns på röntgen. I stället ges ett bestämt antal behandlingar, oftast under 3–6 månader.
Med de höga doser cytostatika som ibland är nödvändiga riskerar man att benmärgens förmåga att tillverka blodkroppar hämmas.
Det kan leda till ett allvarligt tillstånd av brist på blodkroppar. Tillväxtfaktorer är läkemedel som bland annat gör det möjligt att ge mycket höga cytostatikadoser.
Det finns tillväxtfaktorer för både röda och vita blodkroppar.
Tillväxtfaktorer för vita blodkroppar stimulerar benmärgens tillverkning så att en särskild typ vita blodkroppar nybildas snabbare.
De här läkemedlen studeras fortfarande ofta i forskningsprojekt för att ta reda på vid vilka sjukdomar de har störst värde. Vid behandling av en del sjukdomar är de en del av rutinbehandlingen.
Tillväxtfaktorer finns även för röda blodkroppar och används i en del situationer för att motverka blodbrist som kan uppstå under cytostatikabehandlingen.
Behandling med tillväxtfaktorer tas som injektioner mellan cytostatikakurerna. Många ger sig injektionerna själva, precis som diabetiker tar sitt insulin. Det går också att få hjälp med injektionerna av sin vårdcentral.
Mycket har förbättrats när det gäller att lindra biverkningar av cytostatika och en hel del besvär går att förebygga.
Tala alltid om för sjukvårdspersonalen hur du mår så ger du dem bäst möjlighet att hjälpa dig. De kan ge mediciner som lindrar, tips om lämplig mat med mera.
Cytostatika påverkar hela kroppen och medför ofta en känsla av allmän psykisk och fysisk trötthet, så kallad fatigue.
Du kan under behandlingen uppleva brist på energi, känna dig trött och få svårt att koncentrera dig. Det kan kännas mycket besvärande.
Kunskapen ökar nu bland vårdpersonal om hur man kan hjälpa personer under behandling att minska och hantera de här symtomen.
Om orsaken till tröttheten är blodbrist kan det behandlas. Du kan då få blodtransfusion.
Att försöka vara fysiskt aktiv rekommenderas för att inte tappa muskelstyrka och kondition. Man vet att personer som tränar under behandlingen får mindre fatigue och återhämtar sig snabbare.
Det bästa är att kombinera styrketräning med konditionsträning. Självklart ska träningen anpassas efter vad du orkar med. En del orkar träna ganska hårt medan andra får nöja sig med en kort promenad.
Diskutera din trötthet med vårdpersonalen. Många vill och kan arbeta hel- eller deltid under behandlingstiden, medan andra är helt sjukskrivna.
För att hitta den väg som passar dig är det viktigt att du berättar för läkaren hur du mår och hur du har det.
Cellförnyelsen i hårsäckarna i hårbotten kan skadas av en del cytostatikasorter och de nybildade hårstråna i hårsäcken blir mycket tunna.
Därför går de lätt av när de når upp till hudytan. Det kan göra att du tappar hår.
Håret på huvudet faller först, ibland i tussar. Även övrigt hår på kroppen kan påverkas – till exempel ögonfransar, ögonbryn, skägg och könshår.
Alla cytostatika orsakar inte håravfall och människor är olika känsliga. Många gånger blir håret bara lite tunnare.
Håravfallet kan ibland dämpas med skonsam skötsel. Tvätta med milt schampo, använd en mjuk hårborste och vänta med permanent, färgning och blekning.
Ibland görs försök att minska håravfallet med hjälp av en kylmössa medan cytostatikadroppet ges.
Hårbotten kyls ned så att blodet, och därmed cytostatikan, inte når ut i hårsäckarnas fina blodkärl. Metoden används vid en del cytostatikakurer, men är inte lämplig för alla.
Vid till exempel blodcancer vill man att läkemedlet ska nå ut till alla blodkärl för att cancercellerna i blodet ska dö.
Alla som riskerar att tappa sitt hår får erbjudande om peruk. De flesta skaffar peruk innan håret fallit av.
Då är det lättare för perukmakaren att efterlikna den vanliga frisyren och peruken finns till hands när den behövs.
Andra använder sjalett, hatt eller mössa i stället för peruk och många har ingenting alls utan går med huvudet kalt.
När cytostatikabehandlingen är avslutad kommer håret tillbaka. Ibland något mörkare än tidigare, ibland ljusare. Det händer att rakt hår i början blir lockigt när det växer ut.
Med tiden får de flesta tillbaka det hår de hade före behandlingen.
Både själva cancersjukdomen och behandlingen med cytostatika kan göra att aptiten blir sämre och att du går ner i vikt.
Det är dock vanligt att de som behandlas med cytostatika tycker sig må bäst med mat i magen. Därför är det många som äter mer och går upp i vikt under behandlingen.
Kortison, som ofta ges mot illamående, brukar öka aptiten och bidrar till viktuppgången.
Viktuppgång under behandlingen är inte ett mål i sig utan man sträva efter att uppnå/bibehålla den vikt man hade som frisk.
Dietister och övrig personal har kunskap om vilken mat som ger minst illamående och om hur den bör tillagas. Här är några råd:
Cellerna i matsmältningskanalens slemhinnor är känsliga för cytostatika. När maten tuggas, sväljs och förs vidare till magsäck och tarmar, stöts hela tiden gamla celler bort och ersätts av nya.
Under cytostatikabehandling hinner inte alltid slemhinnorna nybildas tillräckligt snabbt. Det kan orsaka sår och torrhet i munnen, illamående, diarré och ändtarmsbesvär. Även slemhinnorna i underlivet kan bli sköra och lättblödande och göra ont vid samlag.
Hos en del påverkar cytostatika urinvägarnas slemhinna. Genom att ge dig mycket vätska under behandlingen med cytostatika försöker man minska risken för det här.
När slemhinnan påverkas ökar behovet att kissa ofta. Det kan göra ont och i en del fall kan det också finnas blod i urinen. Det brukar gå över efter en tid.
Långt ifrån alla får besvär och det finns både läkemedel och andra sätt att lindra. Besvären upphör när behandlingen är avslutad.
När det gäller munhälsan kan det ofta vara bra med ett tandläkarbesök redan före behandlingsstarten. Det är för att man sedan ska veta vilka förändringar som har med behandlingen att göra.
Inför en del cytostatikabehandlingar får du en remiss till sjukhustandvården.
I benmärgen bildas ständigt nya blodceller – röda och vita blodkroppar samt trombocyter (blodplättar).
De röda blodkropparna transporterar syre till kroppens alla organ och vävnader.
Om de röda blodkropparna inte hinner nybildas får man blodbrist. På läkarspråk kallas det anemi.
Man kan bli trött, blek, yr och andfådd. Om de röda blodkropparna blir alltför få vid cytostatikabehandling ger man i första hand blodtransfusioner.
I en del fall kan man i stället ge tillväxtfaktor som spruta för att stimulera bildningen av röda blodkroppar.
De vita blodkropparna försvarar kroppen mot bakterier och virus. Brist på vita blodkroppar ger inga symtom, men du blir mer infektionskänslig när nybildningen av vita blodkroppar försämras och antalet i blodet minskar kraftigt.
Bakterierna får lättare fäste och du kan behöva antibiotika.
Den känsligaste perioden brukar infalla 7–14 dagar efter en behandling med cytostatika.
Om du får feber under cytostatikabehandling ska du kontakta ditt sjukhus och få råd och inte vänta hemma på att febern ska gå över.
Trombocyterna eller blodplättarna gör så att blodet kan levra sig och sår läkas. Blir de för få efter behandling med cytostatika kan det ge näsblod, blödningar i tandkött och från småsår.
Rådet är att snyta sig försiktigt och att borsta tänderna med en mjuk tandborste. Ibland kan man få bränna blodkärl som gått sönder i näsan. Kontakta sjukhuset om det inte slutar blöda.
Mellan behandlingarna återhämtar sig benmärgen, så att blodkropparna oftast hinner komma upp i normala värden. Före varje ny behandling tas blodprov som kontroll.
Om något värde är för lågt kan man behöva skjuta upp behandlingen en eller flera veckor och/eller ge en lägre dos cytostatika i fortsättningen.
Ålder, typ av cancer, läkemedelssort, dosering och hur man tålt behandlingen hittills – allt måste vägas in i bedömningen.
Cytostatika kan skada foster. Det är därför olämpligt för kvinnor att bli gravida under pågående behandling och minst tre månader efteråt.
Man brukar dessutom avråda från graviditet i ytterligare två år. Kroppen försvagas av både sjukdom och behandling och efter en cancersjukdom behövs all kraft för att tillfriskna.
Som man är det också olämpligt att gör en kvinna gravid när du får cytostatika.
Både kvinnors och mäns fruktsamhet försämras av både sjukdomen och behandlingen. Produktionen av könshormoner minskar, menstruationer och spermieproduktion upphör ofta.
Det är ändå viktigt att använda preventivmedel för att förhindra en graviditet under behandlingen.
Många kvinnor får samma besvär med svettningar och blodvallningar som man normalt kan få när man kommer i klimakteriet.
Fruktsamheten kommer ofta tillbaka, både hos kvinnor och män. Många har fött barn efter genomgången behandling. Andra blir tyvärr sterila.
För män finns i dag möjlighet att lämna sperma för nedfrysning innan behandlingen påbörjas. Sperman kan senare användas till konstgjord befruktning.
Kvinnor kan få plocka ut ägg eller delar av äggstockarna som sparas för att i framtiden kunna bli mamma.
Ibland måste behandlingen med cytostatika tyvärr ske så snabbt att man inte hinner med förberedelserna för att kunna plocka ut ägg eller delar av äggstockarna.
Det är vanligt att den sexlusten minskar både av cancersjukdomen och behandlingen. Det beror ofta på trötthet och kraftlöshet och som en del av den psykologiska krisen när man drabbats av en cancersjukdom.
Lusten kommer nästan alltid tillbaka så småningom.
Sexlusten kan också påverkas av sköra slemhinnor till följd av behandlingen. Besvären kan ofta lindras med krämer eller vagitorier.
Det är viktigt att veta att cancer inte kan smitta vid samlag. Någon direkt vetenskap om cytostatika i sädesvätska eller vaginalsekret finns inte. Variationer kan finnas beroende på vilket läkemedel du har fått.
Mängden cytostatika i sädesvätska och vaginalsekret är troligtvis liten och riskerna små. För att vara på den säkra sidan rekommenderas användning av kondom upp till 72 timmar efter cytostatikabehandling.
De biverkningar som nämnts ovan är sådana som är vanliga för många olika cytostatika. Sedan finns det biverkningar som är mer eller mindre specifika för vissa preparat.
Det kan gälla biverkningar från till exempel nervsystem, hjärta och njurar. Inför start av cytostatikabehandling ska behandlande läkare informera dig om vilka biverkningar som just de preparat som ingår i din behandling kan ge.
Cytostatika kan sänka nivåerna av könshormon. Det kan göra att du känner av stelhet och ibland smärtor i leder och muskler. Det brukar försvinna en tid efter att du har slutat med din cytostatikabehandling.
Det finns grupper av cytostatika som kan påverka och skada det perifera (ytliga) nervsystemet. De första symtomen är domningar och/eller stickningar i fingrar och tår.
I förlängningen kan det leda till att du förlorar en stor del av känseln i händer och fötter. Det gör att du kan få dålig balans, få svårt att gå och bli fumlig.
En del personer får också nervsmärtor i händer och fötter som kan vara svåra att lindra.
Därför är det viktigt att du berättar för vården om du får besvär med domningar eller stickningar så att cytostatikadosen vid behov kan justeras.
Det finns cytostatika, taxaner, som innehåller alkohol. Då är det olämpligt att köra bil hem från behandlingen.
Innan andra behandlingar kan du behöva mediciner mot allergiska reaktioner som gör att du kan bli dåsig och inte heller bör köra hem.
Prata med vårdpersonalen hur det ser ut med just din behandling.
Neutropen feber betyder att man drabbas av feber samtidigt som man har brist på en viss sort av vita blodkroppar, neutrofila granulocyter.
Du kan få feber när du har låga vita blodkroppar. Det kan vara av behandling med cytostatika eller annan typ av cancerbehandling men också av själva cancersjukdomen.
Det är viktigt att du hör av dig till vården om du får feber under din cytostatikabehandling. Du kan akut bli mycket försämrad om du inte får rätt behandling.
Under en cancerbehandling med cytostatika eller cellgifter dödas både de dåliga cancercellerna och de bra cellerna i kroppen. Det gör att immunförsvaret försvagas vilket gör att man blir extra känslig för både virus och bakterier.
Sepsis eller blodförgiftning, som det kallades förr, är en livshotande komplikation av en infektion. Cellgifter och strålning under cancerbehandling kan öka risken för sepsis. Om sepsis misstänks är det viktigt att få vård snabbt.
Illamående och kräkningar är välkända biverkningar av cytostatika, men långt ifrån alla som behandlas med cytostatika blir illamående. Olika typer av cytostatika ger olika mycket besvär.
När det gäller risken för illamående brukar cytostatika delas in i tre grupper:
Illamåendet brukar delas in i tre faser beroende på när besvären börjar:
Behandlingen med olika läkemedel mot illamående ges så gott som alltid förebyggande, en stund innan cytostatikabehandlingen påbörjas.
Vid behov ökar man dosen eller lägger till andra typer av läkemedel. Behandlingen fortsätter så länge besvären finns kvar.
Det finns flera olika typer av läkemedel som är effektiva mot illamående och kräkningar utlösta av cytostatika.
Medlen ges ensamma eller i kombination med varandra. De kan ges som injektioner, tabletter eller plåster och ibland också som stolpiller via ändtarmen.
De nyaste preparaten är ofta mycket effektiva mot akut illamående, men har något sämre effekt på illamående som kommer efter några dagar, så kallat fördröjt illamående.
De verkar genom att blockera effekten av ämnet serotonin i kroppen. Eftersom medlen ofta orsakar förstoppning ges ibland laxermedel som tillägg.
Nyligen har läkemedel med en annan verkningsmekanism tagits fram och används när man ger de mest hög-emetogena cytostatikabehandlingarna.
Det finns också äldre typer av läkemedel som används mot illamående. Bland dem finns till exempel läkemedel mot åksjuka.
Kortison är ett gammalt läkemedel med många kända effekter. En effekt är att det minskar cytostatikautlöst illamående. Kortison ges ofta tillsammans med något av läkemedlen mot akut illamående.
Genom att stegvis sänka kortisondosen under några dagar efter en cytostatikabehandling minskar risken för fördröjt illamående.
Även en del läkemedel som huvudsakligen används i lugnande och ångestdämpande syfte kan lindra illamående om det trots allt håller i sig.
Att behandla akut och fördröjt illamående effektivt är viktigt också för att förebygga betingat illamående.
Betingat illamående innebär att situationer som förknippas med behandlingen kan utlösa illamående. En del personer börjar må illa så fort de kliver in i entrén på sjukhuset eller känner doften av nybakat bröd som ofta sprids från affärer i sjukhusens entréhallar.
Om man ändå drabbas av betingat illamående kan ångestdämpande läkemedel och psykologiska behandlingsmetoder hjälpa.
Generellt mår kvinnor mer illa än män och yngre personer mår mer illa än äldre. Den som i vanliga fall har lätt att må illa löper större risk för illamående även vid cytostatikabehandling.
Personer med ångest mår mer illa. Sannolikt kan även rädsla för illamående framkalla just sådana besvär. De som är kroppsligt mer sjuka brukar också må mer illa.
Tveka aldrig att berätta för vårdpersonalen om du mår illa. Kanske behöver dosen av ett läkemedel mot illamående ökas, kanske behöver läkemedlet ges oftare eller kombineras med ett eller flera andra läkemedel.
Dagarna efter en cytostatikabehandling innehåller alla kroppsvätskor en liten mängd läkemedel.
För att skydda dina närstående under den tid du har läkemedel i kroppen ska du fälla ner locket till toaletten efter ditt toalettbesök och spola två gånger.
Det är för att den varma avföringen och urinen avger ångor som kan innehålla cytostatika. Samma sak gäller om du har kräkts i toaletten.
Om du har feber och svettas mycket bör du byta och tvätta dina kläder och sängkläder. Sängkläder ska samlas ihop utan att de skakas runt för att minska risken för att cytostatika ska virvla ut i rummet.
Under tiden du har cytostatika i kroppen bör du använda kondom vid samlag. Vanlig beröring som kramar och pussar är helt riskfritt.
När du får cytostatika finns det rester av läkemedlet framför allt i blodet, urinen, avföringen och i kräkningar. Men även i svett, saliv och andra kroppsvätskor.
Hur lång tid läkemedlet finns kvar i kroppen beror på vilken typ av läkemedel du har fått. En del försvinner inom ett dygn efter behandlingen medan andra finns kvar i upp till fem dygn.
Det kan också skilja hur mycket cytostatikarester det kan finnas i olika kroppsvätskor beroende på om du har fått läkemedlet direkt in i blodet som dropp eller om du äter medicinen som tabletter.
Om du är noggrann och följer de råd som vården ger dig behöver du inte oroa dig för att dina närstående ska ta skada av din behandling.
Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.
Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.
Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen.
Hittade du informationen du sökte?
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.
