Docetaxel är ett cytostatikum, ett cellgift, som utvinns från idegran. Det ingår i flera olika behandlingskurer mot cancer. Bland annat används det vid bröstcancer, prostatacancer, småcellig lungcancer och huvud-halscancer.
Docetaxel används som behandling för att bota eller bromsa flera olika cancerformer. Det ges bland annat mot bröstcancer, prostatacancer, huvud-halscancer och småcellig lungcancer.
Ofta ingår docetaxel som en del i behandlingen tillsammans med andra cytostatika.
Docetaxel stör processer i cellen både inför att den ska dela sig och vid själva celldelningen. Det här gör att celldelningen saktas ner.
Docetaxel påverkar också friska celler i kroppen som delar sig ofta, som celler i benmärgen, hårceller och celler i slemhinnorna.
Docetaxel tillhör cytostatikagruppen som kallas taxaner.
Docetaxel kan bara ges via dropp.
Vilken dos du ska ha och hur ofta du ska ta läkemedlet kan variera beroende på cancerform och individuella faktorer.
Behandlingen med docetaxel via dropp får du vanligtvis på en dagvårdsavdelning. Då får du komma dit över dagen och få behandlingen.
Hur många milligram docetaxel du ska ha räknas ut med hjälp av din längd och vikt.
För att kunna få docetaxel bör värdet på dina blodkroppar ligga på en bra nivå. Därför är det viktigt att du lämnar blodprover enligt din läkares ordination.
Biverkningarna av docetaxel beror framför allt på att läkemedlet även påverkar celldelningen hos friska celler som delar sig ofta.
De vanligaste biverkningarna är
Docetaxel kan utlösa en akut allergisk reaktion redan under tiden du får droppet. Det är vanligast att det händer vid de två första behandlingstillfällena.
Symtom på en allergisk reaktion kan vara blodtrycksfall, andningssvårigheter och hudutslag.
För att förebygga risken för en allergisk reaktion får du äta kortisontabletter i samband med behandlingen.
Slemhinnan i magtarmkanalen påverkas av docetaxel och det kan göra att du mår illa och en del kräks.
För att förebygga illamående kommer du att få läkemedel mot just illamående. Det är viktigt att du hör av dig till vården om du trots det mår illa.
Behandlingen kan också göra att smaken förändras. Mat och dryck kan smaka annorlunda än vad du är van vid.
Docetaxels cellhämmande effekt på de celler som delar sig ofta kan leda till brist på blodkroppar eftersom både de röda och vita blodkropparna samt blodplättarna är celler som delar sig ofta.
Brist på röda blodkroppar ger anemi, blodbrist. Vid blodbrist kan du bli trött, andfådd och yr. Då kan du behöva få blodtransfusion.
Vid brist på vita blodkroppar kan du drabbas av infektioner. Det är viktigt att du hör av dig till vården om du får feber över 38 grader.
Om du har brist på blodplättar, trombocyter, kan du få små blödningar. Det kan vara att du blöder från tandköttet när du borstar tänderna eller blöder näsblod. Kontakta vården om du blöder någonstans och det inte slutar.
Behandlingen med docetaxel kommer göra att du tappar håret. Håret brukar börja komma tillbaka ungefär en månad efter att du har avslutat din behandling.
Om du vill kan du få en rekvisition för att prova ut en peruk hos en perukmakare.
Docetaxel kan göra att du får diarré. Då är det bra att undvika mat med mycket fibrer, fett och starka kryddor.
Man kan också bli förstoppad av docetaxel. Förstoppning kan bero både på docetaxel och de läkemedel mot illamående som du får vid behandlingen.
Hör av dig till vården om du har problem med magen. Det finns ofta hjälp att få.
Docetaxel kan ge nervskador, så kallade neuropatier.
Det kan kännas som stickningar och domningar i händer och fötter. Nervskadorna kan leda till sämre balans och svårigheter med finmotoriken i händerna, som att det kan bli svårt att knäppa knappar.
En del av symtomen går ofta tillbaka efter behandlingen, men en del av skadorna och symtomen kan bli bestående.
Berätta för din läkare om du känner av stickningar och domningar.
Ungefär en till tre dagar efter behandlingen kan du få värk i leder och muskler och känna dig svag i musklerna. Det kan likna träningsvärk eller värk man får vid influensa.
Besvären brukar hålla i sig i några dagar.
Rester av cytostatika kan finnas i kroppsvätskor i tre till fem dygn efter behandlingen. För att skydda dina närstående från att utsättas för läkemedlet finns det några saker du bör tänka på.
Fråga vårdpersonalen hur lång tid du behöver vara extra försiktig efter just din behandling.
Sitt ner när du kissar så att urin inte skvätter utanför toalettsitsen. Fäll ner locket när du spolar för att undvika att cytostatikan hamnar i luften. Spola alltid två gånger.
Använd handskar om du behöver torka upp spyor. Gör rent med rengöringsmedel ordentligt först innan du spritar av ytan. Om man använder sprit direkt följer cytostatikan med ångorna från spriten ut i luften.
Om du har svettats mycket och behöver samla ihop sängkläderna ska de inte skakas så att cytostatikarester virvlar upp i luften.
Eftersom cytostatika hämmar celldelning kan foster skadas om du blir gravid eller gör din partner gravid under behandlingen.
Om du är i fertil ålder ska du därför använda preventivmedel under hela behandlingsperioden och även en tid efter att behandlingen är avslutad. Prata med din läkare om hur länge du bör undvika en graviditet.
Använd kondom vid samlag under de första tre till fem dygnen efter behandlingen för att inte riskera att föra över cytostatika till partnern via kroppsvätskor.
Docetaxel innehåller en liten mängd alkohol, etanol. Därför ska du inte köra bil hem från behandlingen om du känner dig påverkad av droppet.
Berätta för läkaren vilka andra läkemedel du tar.
När du tar docetaxel tillsammans med en del andra läkemedel kan effekten av docetaxel eller det andra läkemedlet påverkas. Det kan öka risken för biverkningar.
Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.
Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.
Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen.
Hittade du informationen du sökte?
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.
