Myelom

Kortison är ett kroppseget hormon som i hög dos kan döda tumörceller, på liknande sätt som cytostatika.

Därför brukar man ge kortison till patienter med myelom.

Biverkningarna – som upphör efter behandlingen – är svullna kinder, humörförändringar, sömnbesvär, magkatarr och ökat blodsocker. 

Bortezomib, Carfilzomib och Ixazomib är läkemedel – egentligen en sorts cytostatika – som tagits fram specifikt för behandling av myelom.

Det ges som injektioner eller i tabletter enligt ett särskilt schema och kombineras ofta med kortisontabletter. Biverkningarna är bland annat påverkan på blodvärdena samt påverkan på nerver vilket kan leda till domningar i händer och fötter.

Talidomid

Talidomid är ett gammalt läkemedel som i början av 1960-talet användes som sömnmedel under namnet Neurosedyn. Under senare år har det visat sig att det har en cancerhämmande effekt, framför allt vid myelom. 

Talidomid ges oftast i kombination med kortison och cytostatika. Talidomid ges som tabletter, som tas dagligen kvällstid. Biverkningarna är bland annat trötthet, förstoppning och domningar i händer och fötter. 

Behandling med Talidomid ger även en ökad risk för blodpropp. Därför ges under behandlingen läkemedel som förebygger blodpropp.

Lenalidomid

Lenalidomid är en utveckling av talidomid. Det är ett så kallat immunmodulerande läkemedel som har en cancerhämmande effekt och dessutom stimulerar kroppens eget immunförsvar.

Lenalidomid tas som kapslar tillsammans med kortison. Biverkningarna är bland annat muskelkramper, lågt antal vita blodkroppar, blodproppar, trötthet, svaghet och förstoppning.

Pomalidomid

Även pomalidomid är en utveckling av talidomid. Verkningsmekanismen är liknande den för lenalidomid.  Pomalidomid tas som kapslar tillsammans med kortison. Biverkningarna är liknande dem för lenalidomid.

Daratumumab är en så kallad antikropp, ett protein som binder till ytan på myelomceller.  Proteinet, CD-38 överuttrycks på myelomceller. När läkemedlet fastnar på myelomcellerna genomgår de apoptos (programmerad celldöd).

Läkemedlet ges som en långsam injektion under huden. Den första dosen ges ofta på sjukhus för att du kan du få en allergisk reaktion. Antikroppsbehandlingen kan också göra dig mer infektionskänslig.

Cytostatika – ibland kallat cellgift – är läkemedel som stör celldelningen, i synnerhet hos celler som delar sig ofta vilket cancerceller gör. Det finns en lång rad olika cytostatika som har förmågan att störa celldelningen på olika sätt.

Vid myelom används cytostatika allt mer sällan, men när man väljer denna behandlingsform ges läkemedlen i form av tabletter, injektion eller dropp.

Biverkningarna beror på att cytostatika även påverkar friska celler som delar sig ofta som till exempel de blodbildande cellerna i benmärgen, slemhinneceller i mag-tarmkanalen och hårrötternas celler.

Läs mer om cytostatikabehandling

Bisfosfonater är en grupp läkemedel som motverkar nedbrytningen av skelettet och som används mot benskörhet. Medicineringen brukar påbörjas tidigt och ges i form av dagliga tabletter, eller som dropp eller injektioner en gång i månaden.

Syftet är att skydda skelettet på lång sikt och minska risken för benbrott och skelettsmärtor.

Den effektivaste behandlingen för patienter upp till 65–70-årsåldern är högdosbehandling med autolog stamcellstransplantation. Högdosbehandlingen ges efter att sedvanlig behandling getts för att minska antalet myelomceller.

Syftet är att få bort så mycket som möjligt av de tumörceller som finns kvar och därmed öka tiden fram till det behövs förnyad behandling.

Högdosbehandlingen består av cytostatika som ges i dropp. Stamceller har tidigare tagits från blodet och frysts ner. Efter högdosbehandling ges de tillbaka upptinade som en intravenös infusion.  Stamcellerna hjälper de normala benmärgscellerna, som också påverkats av högdosbehandlingen att återhämta sig.

Eftersom benmärgen påverkas av högdosbehandlingen är antalet normala blodkroppar låga under cirka 1-2 veckor efter behandlingen. Under den perioden är man infektionskänslig och behöver oftast vårdas inneliggande på sjukhus.

Allogen stamcellstransplantation kan övervägas i utvalda fall hos yngre personer. Eftersom effekten av allogen stamcellstransplantation vid myelom ännu är osäker utförs den huvudsakligen inom ramen för kliniska studier.

Allogen stamcellstransplantation innebär att man efter en intensiv cytostatikabehandling får stamceller från en frisk givare – oftast ett syskon. Chansen att ett helsyskon ska passa som donator är 25 procent. Stamceller kan också doneras av en obesläktad givare.

När cancercellerna utsätts för radioaktiv strålning kan de inte längre föröka sig och dör så småningom. Syftet med strålbehandlingen är att få maximal effekt mot cancertumören, men samtidigt skada de normala cellerna intill så lite som möjligt.

Vid myelom ges strålbehandling främst för att minska smärtorna i skelettet.

För den som har smärtor på bestämda ställen i kroppen har strålbehandling i regel en snabbt smärtlindrande effekt – tumören krymper. Själva strålbehandlingen är smärtfri, men det kan kännas obehagligt att ligga still under strålkanonen.

Strålbehandlingen kan ge en del biverkningar som beror på att även friska celler skadas. Vanliga biverkningar är hudirritationer samt håravfall på de bestrålade delarna av kroppen.

Läs mer om strålbehandling

Bispecifika antikroppar och CAR-T

En vanlig antikropp kan  fästa sig på ett antigen. En annan typ av antikropp är den bispecifika antikroppen. Den kan fästa sig på två olika antigen samtidigt. Den ena delen av antikroppen fäster vid myelomcellen medan den andra delen fäster på kroppens egna immunceller, T-cellerna. Förmågan att binda vid båda cellerna gör att T-cellerna lättare kan döda myelomcellerna.

När man använder CAR-T-behandling är principen densamma, men istället för att se till att använda bispecifika antikroppar tar man ut T-cellerna från den som är sjuk och manipulerar dem utanför kroppen.

Flera läkemedel med bispecifika antikroppar (BA) och/eller CAR-T är under granskning för att eventuellt kunna godkännas.

Läkemedlen ges antingen som ett dropp eller som en injektion under huden. Det är vanligt med en allergisk reaktion (cytokinstorm) i början av behandlingen. Om behandlingen ges under en längre period blir du ofta infektionskänslig.

Läs mer om immunterapi