Huvud- och halscancer

De första symtomen på cancer i munhålan är ofta en irritation, ett sår, en förändring eller en tumör på läpparna och inne i munhålan som inte försvinner.

I en del fall finns först en röd eller en vit fläck i slemhinnan som ett förstadium till cancer.

Röda fläckar kallas för erytroplakier och vita fläckar kallas för leukoplakier.

Om fläcken övergår till ett sår som inte läker eller till en förhårdnad, ofta smärtande, bör man söka läkare.

Svårigheter att tugga, svälja och röra på tungan kan också vara tecken på cancer i munhålan.

Ibland upptäcks cancern därför att tandprotesen inte längre passar eller genom att talet har förändrats.

Läs mer om munhålecancer

Det vanligaste symtomet på cancer i spottkörtlarna, som är en relativt ovanlig cancerform, är en knöl/tumör.

Värk kan förekomma och ensidig ansiktsförlamning som dock oftast är ett sent symtom vid cancer i en öronspottkörtel.

Tumörer i öronspottkörtlarna är oftare godartade än elakartade jämfört med tumörer i spottkörtlarna under käkbenet. Men för samtliga spottkörteltumörer gäller att de ska utredas och ofta opereras de för att säker diagnos ska erhållas.

Läs mer om spottkörtelcancer

Vanliga symtom vid cancer i svalget kan vara ensidigt obehag eller smärtor särskilt vid sväljning. Ofta med utstrålning mot örat.

När tumören växer sig större blir det svårare att svälja och talet kan förändras. Ett vanligt första symtom är en knuta på halsen.

Vid cancer i struphuvudet är det vanligaste symtomet heshet, men också andra röstförändringar förekommer.

Hesheten beror på att cancern i de flesta fall växer på stämbanden och då förändras deras svängningsförmåga.

Redan en liten tumör på ett stämband kan orsaka heshet. Om hesheten varar mer än tre veckor bör man uppsöka läkare som kan undersöka stämbanden

I de fall då cancern inte sitter på stämbanden brukar symtomen vara mer vaga.

Det kan vara lätta sväljningsbesvär eller känsla av en klump i halsen. Även obehag/smärta förekommer som ibland strålar ut mot ena örat.  

Läs mer om cancer i struphuvudet

Symtom på cancer i näsan eller bihålorna kan först visa sig som långvarig, ensidig nästäppa eller blodstrimmig snuva.

En knuta på halsen utgörs oftast av en förstorad lymfkörtel i samband med en infektion, till exempel en vanlig förkylning. Knutan är då oftast ömmande.

En ganska oöm knuta som också växer kan vara första tecknet på en tumör i öron-näsa-halsområdet.

Målet med en operation vid huvud- och halscancer är att få bort hela tumören med marginal. Därför tar kirurgen också bort en del av den vävnad som finns omkring tumören.

Hur operationen utformas beror på var och hur cancern växer och på hur operationen påverkar förmågan att prata, tugga och svälja, men också utseendet.

Mindre tumörer går ofta att operera bort utan att det leder till någon stor försämring av dessa funktioner.

Men när det är fråga om större tumörer där kirurgi med marginal innebär omfattande vävnadsförlust behövs ofta plastikkirurgisk hjälp att ersätta förlorad mjukvävnad och/eller bensubstans. Denna teknik utvecklas fortlöpande.

Under de senaste åren har även betydande utveckling skett inom metoder som möjliggör avlägsnande av tumörer i svalg och struphuvud via munhålan, TLM (Transoral Laser Microendoscopic Surgery) och TORS (Trans Oral Robotic Surgery).

I det medicinska fackspråket används olika termer för olika operationer.

• Hemiglossektomi innebär att halva tungan opereras bort och kan vara tillräcklig behandling om cancern växer på ena sidan av tungan.
• Laryngektomi är den operation som innebär att struphuvudet avlägsnas och om det är en del av struphuvudet som tas bort heter ingreppet hemilaryngektomi.
• Neck dissektion eller halskörtelutrymning innebär att halsens lymfkörtlar avlägsnas kirurgiskt. Här finns olika variationer på denna operation beroende på var primärtumören sitter och huruvida tumörspridning till halsens lymfkörtlar föreligger eller ej.

Muntorrhet kan bli ett problem för patienter som får strålning mot tumörsjukdom i munhåla eller svalg.

Det beror på att spottkörtlarna nära munhålan, framför allt den så kallade öronspottkörteln, påverkas så att salivproduktionen minskar kraftigt eller försvinner helt.

Den muntorrhet som då blir följden kan bli besvärande för patienten på flera sätt.

I saliven finns ämnen som skyddar tänderna och därför ökar risken för karies och tandlossning.

Minskad salivproduktion medför också svårigheter att äta torr mat och det kan också leda till förändrad smak.

Med moderna strålbehandlingstekniker kan ofta biverkningarna minskas och spottkörtelfunktionen bevaras hos allt fler patienter.

Läs mer om strålbehandling

Strålbehandlingen kan numera med stor precision riktas mot tumören. Det vanligaste schemat är att strålningen ges en gång per dag, fem dagar i veckan, i fem till sju veckor. 

En metod för strålbehandling är brakyterapi. Då placeras strålkällan inne i tumören genom ett operativt ingrepp, oftast i narkos.

Fördelen med metoden är att det blir en mycket hög stråldos i tumören men inte i den omgivande friska vävnaden.

Endast vissa tumörer är lämpade för denna behandling och metoden används inte vid alla sjukhus som ger strålbehandling.

Det finns flera kända biverkningar vid strålbehandling som sjukvården numera är mycket uppmärksam på och försöker förebygga:

• Patientens näringstillstånd försämras. Under behandlingen kan det av flera skäl vara svårt att äta som vanligt.
• En del patienter blir illamående av strålbehandlingen.
• Den orsakar också en akut inflammation i munslemhinnan och halsen varför det kan göra ont att svälja.
• Lukt- och smaksinnena kan också påverkas av strålbehandlingen så att de fungerar sämre än normalt. 

En del av biverkningarna går över när behandlingen är avslutad. Det är alltid svårt att förutsäga förutsäga hur lång tid det kommer att ta eftersom det varierar mellan olika personer.

Spottkörtlarna kan skadas vid strålbehandlingen av vissa tumörer. Då minskar salivproduktionen och patienten drabbas av muntorrhet, som kan bli bättre efterhand, men ofta består resten av livet.

Pågående forskning rörande strålbehandling syftar till att minska de negativa effekterna, biverkningarna, av behandlingen. Problem med tänderna som tandlossning och risk för karies förekommer.

Om det finns risk för ätproblem brukar patienterna få rådgivning redan före behandlingen. Ett råd är att äta extra näringsrik mat inför behandlingen och om möjligt också medan den pågår.

För många patienter brukar det vara lättare att svälja flytande näringslösningar än den vanlig mat.

Dietisten kan informera om de olika möjligheter som finns och ger tips om hur man kan klara att få i sig tillräckligt med näring.

Ibland bedöms det lämpligt att patienten före behandlingsstart får en sond eller så kallad PEG (en slang som med ett litet ingrepp opereras in direkt i magsäcken) för att säkra en fullgod näringstillförsel.

Läs mer om mat vid cancer

Flera olika typer av cytostatika kan krympa tumörer inom huvud- och halsområdet.

Dock finns det ännu inte något cytostatikum som ensamt eller i kombination med andra kan bota dessa cancerformer.

I vissa situationer kan dock cytostatikabehandling öka möjligheten till bot. Till exempel genom att kombineras med strålbehandling.

För patienter med avancerade tumörstadier är behandling med cytostatika under strålbehandlingen ett sätt att öka möjligheten att bli botad. Det gäller där kirurgi inte kan användas eller där sannolikheten att bota med enbart strålbehandling är liten.

Om cancern har spridit sig i kroppen så att den inte längre går att bota kan medicinsk tumörbehandling ge lindring och bromsa sjukdomsförloppet.

Det pågår mycket forskning om hur medicinsk tumörbehandling kan användas tillsammans med strålning i behandlingen av huvud- och halscancer.

En vidareutveckling där är så kallad målstyrd behandling i form av antikroppar som riktar sig mot speciella receptorer på tumörcellen. Antikropparna kan både minska tumörtillväxten och förstärka effekten av strålbehandlingen.

Läs mer om cytostatikabehandling

Immunologisk behandling är en annan ny och mycket uppmärksammad behandlingsmöjlighet. PD-1 hämmare, en form av immunterapi, är godkänt för patienter med huvud-hals-cancer.

Erfarenheten är ännu begränsad men en del patienter har effekt av behandlingen.

Läs mer om immunterapi

När struphuvudet måste opereras bort förlorar patienten förmågan att tala med sina stämband.

Förr i tiden fick patienterna lära sig matstrupstal eller använda vibrator mot halsen.

Idag erhåller den absoluta majoriteten av dessa patienter en röstventil i samband med operationen. Den kan börja användas ett par veckor efter operation.

Ventilen förbinder luftstrupen med matstrupen så att luften från lungorna leds in i matstrupen. Där vibrerar slemhinnan (istället för stämbanden) och genererar ljud som blir till artikulerat och oftast mycket bra tal med hjälp av övriga talorgan som gommen, tungan och läpparna.

Tungan är också viktig för talet och om dess rörlighet blir sämre påverkar det talet. Men ändå kan patienter som förlorat större delen av tungan lära sig att tala fullt begripligt.