Munhålecancer

Granskad av: Eva Munck af Rosenschöld Wikland, överläkare, professor, Karolinska Institutet

Hur vanligt är munhålecancer?

Under åren 2008 till 2016 har antalet fall ökat. De flesta som drabbas är över 65 år. Män insjuknar i något högre grad än kvinnor.

Den allra vanligaste platsen för munhålecancer är tungan eller tandköttet.

Men tumören kan också utgå från kindens slemhinna, munbotten, hårda gommen och slemhinneområdet bakom kindtänderna.

Symtom på munhålecancer

Det vanligaste symtomen på munhålecancer är

• ett sår i munnen som inte läker
• värk och/eller svårigheter att tugga
• svårt att svälja och röra på tungan
• förstorade lymfkörtlar i munbotten och/eller halsen
• personer med tandprotes kan uppleva att protesen inte längre passar.

Ofta har patienten inte så stora besvär vilket gör att diagnosen kan fördröjas.

I en del fall finns först en röd eller en vit fläck i slemhinnan som ett förstadium till cancer. Röda fläckar kallas för erytroplakier och vita fläckar kallas för leukoplakier.

Hur upptäcker man munhålecancer?

När du kommer till öron-näsa-halsmottagningen tas ett vävnadsprov, biopsi, från förändringen i munnen.

Om läkaren kan känna någon förstorad lymfkörtel på halsen tas även en finnålsbiopsi där med en tunn nål, ibland med hjälp av ultraljud.

För att kartlägga tumörens utbredning får du sedan genomgå röntgenundersökning.

Förstahandsvalet är att göra en datortomografi av huvud, hals och bröstkorg. Undersökningen görs med kontrastmedel.

Om det är problem att se tumörens utbredning med hjälp av datortomografi kan en magnetkameraundersökning göras.

Vid avancerade tumörer kan en positronemissionstomografi, PET, vara av värde för stadieindelning och upptäckt av eventuell spridning både lokalt och i andra delar av kroppen.

Hur behandlas munhålecancer?

Munhålecancer försöker man i första hand operera. Om tumören är mer avancerad används oftast en kombination av kirurgi och onkologisk behandling.

Cancer behandlas i huvudsak på fyra olika sätt. Med operation, läkemedel, strålning och immunterapi. I den här filmen går vi igenom de olika metoderna.

Kirurgi

När man beslutar om kirurgi är en lämplig behandling görs en bedömning om tumören kommer att kunna opereras bort med en marginal på åtta till tio millimeter.

Ibland kan du behöva opereras igen om läkaren är tveksam- eller vet att det inte blev en tillräcklig marginal. Alternativt kan komplettering med strålbehandling sättas in.

Utrymning av lymfkörtlar

Det kan i vissa fall ha skett en spridning till lymfkörtlarna på halsen, även om det kanske inte syns på röntgen eller ultraljudsundersökning av halsens lymfkörtlar.

Därför gör man antingen en utrymning av lymfkörtlarna, det vill säga att man opererar bort lymfkörtlarna på halsen, eller så undersöks specifikt de lymfkörtlar som dränerar tumören (portvaktskörtlarna eller sentinel nodes) och skickas för analys.

Om cancerceller hittas i lymfkörtlarna ges även strålbehandling.

Allt gör att risken för ett återfall minskar.

Onkologisk behandling

Strålbehandling kan vara aktuellt om man inte har kunnat operera med tillräcklig marginal.

Behandlingen används också efter utrymning av lymfkörtlar på halsen, om analysen visar att det finns cancerceller i körtlarna som har tagit bort.

Om läkaren bedömer att det behövs och att du tål det kan man ge cytostatika tillsammans med den postoperativa strålbehandlingen.

Om tumör eller lymfkörtelmetastaser inte går att operera ges botande strålbehandling, ibland med cytostatika som tillägg.

Hur ser prognosen ut för munhålecancer?

Prognosen påverkas främst av  tumörens stadium, alltså tumörens utbredning. Även var i munnen tumören sitter påverkar prognosen.

Rökning, hög alkoholkonsumtion och dålig munhälsa är kända riskfaktorer för att utveckla cancer i munhålan.