Fakta
- Varje år får över 1 300 personer hjärntumör.
- Ögonkontroll är en vanlig undersökning vid misstänkt hjärntumör.
- Hjärntrötthet är vanligt förekommande vid hjärntumör.
Hjärntumörer är vanligast bland äldre personer. Ungefär hälften är över 60 år. Prognosen vid hjärntumörer varierar med typen av tumör. En hjärntumör kan ge olika symtom som huvudvärk, personlighetsförändringar och synproblem.
Granskad av: Roger Henriksson, professor och överläkare i onkologi, Umeå universitet
En hjärntumör uppstår genom att celler i hjärnan börjat göra fel och delar sig okontrollerat. Tillslut bildar de en tumör i hjärnan.
Tumörerna kan vara godartade eller elakartade (cancertumörer) och drabbar både vuxna och barn.
Det finns olika former av hjärntumörer. Gliom är tumörer som uppkommer ur gliaceller i hjärnans stödjevävnad. De är vanligtvis elakartade.
Medulloblastom heter en annan variant. Den är också elakartad och uppstår oftast i lillhjärnan.
Tumörer kan även uppstå i hjärnhinnorna, meningerna. Den typen kallas meningiom och är i allmänhet godartad.
Utöver de här så kallade primära tumörerna finns det också hjärntumörer som är dottertumörer, metastaser, till cancer i andra delar av kroppen.
Cancerformer som jämförelsevis ofta ger metastaser i hjärnan är bröstcancer, lungcancer, njurcancer och malignt melanom.
Vanliga symtom på hjärntumörer är epileptiska anfall, talsvårigheter, hörselproblem och nedsatt syn. Försämrad rörelseförmåga och svaghet i olika delar av kroppen liksom förändringar i personlighet är andra tecken. Huvudvärk är vanligt vid hjärntumörer, men det är oftast inte det enda symtomet.
Vanliga symtom på hjärntumör är
Eftersom hjärnan har betydelse för så många olika av kroppens funktioner, kan en hjärntumör ge flera olika symtom.
Epileptiska anfall kan vara symtom på en hjärntumör. Anfallen orsakas av en felaktig elektrisk aktivitet i hjärnan och uppkommer när tumören växer och påverkar vissa delar av hjärnan.
Ibland uppför sig inte det epileptiska anfallet som det brukar, med klassiska kramper, och symtomen kan då misstolkas.
Det kan handla om att den drabbade tillfälligt får svårt att prata, röra sig, får nedsatt känsel eller att det tillfälligt är svårt att få kontakt med personen.
Talproblem, hörselproblem, försämrad rörelseförmåga och känselförmåga samt balansproblem är andra symtom som kan uppträda vid hjärntumörer.
Hörseln kan bli nedsatt, men hörselproblem kan även yttra sig som sus i öronen eller att ljud inte låter som de brukar göra.
Talproblem kan vara att ha svårt att få fram orden eller att förstå det talade språket.
Vilka symtom som uppstår beror på i vilken del av hjärnan tumören växer.
Synproblem kan också vara symtom på en tumör. När synnerven påverkas direkt av tumören eller när trycket inne i skallen ökar så försämras synen.
Synen kan bli oskarp, delar av synfältet kan försvinna och en del besväras av att de ser dubbelt.
En hjärntumör kan göra att du får svårigheter att röra dig. Det kan handla om svaghet i delar av kroppen som till exempel en arm eller ett ben.
Svagheten drabbar oftast endast en sida av kroppen, höger eller vänster, och den drabbar ibland både armen och benet, men behöver inte göra det.
Ibland blir svagheten så stor att du helt blir av med förmågan att röra en kroppsdel, det vill säga att du blir förlamad.
Personlighetsförändring är ett vanligt symtom vid hjärntumör. Det kan visa sig som att rörelser och reaktionsförmåga går långsammare.
Det kan även handla om att inte längre uppleva känslor lika starkt som tidigare eller att ha svårt att hålla distans i det sociala umgänget med andra.
Svårighet att minnas saker man tidigare kom ihåg är också vanligt. Förändringen kommer smygande och kan vara svår att upptäcka.
Ångest och depression kan vara symtom vid en hjärntumör. Den förändrade sinnesstämningen kan bero på att själva tumören trycker på någon del av hjärnan eller vara biverkningar av den behandling som ges mot tumören.
Ångest och depression kan även vara en reaktion på de omställningar i livet som kommer med att leva med en hjärntumör.
Huvudvärk är ett av det vanligaste symtomet på hjärntumör, men förekommer sällan ensamt. Det är ett besvär som alla människor drabbas av någon gång, men som i de allra flesta fall inte beror på någon allvarlig sjukdom.
Till en början kan huvudvärken vara ganska ospecifik och likna spänningshuvudvärk eller migrän.
Med tiden förvärras den och vanliga värktabletter brukar inte fungera så bra. Ofta är värken som värst på natten och tidig morgon.
Om det är en ny typ av huvudvärk, eller om den inte går över på ett par veckor, bör du söka läkare.
Huvudvärken beror på att när tumören växer så ökar trycket inne i huvudet. Det hårda skallbenet sätter en gräns för hur mycket hjärnan kan utvidgas.
Den här tryckökningen uppstår oberoende av om det är en elakartad eller en godartad tumör.
Vid en tumör kan de allra tunnaste blodkärlen i hjärnan skadas så att vätska från blodet läcker ut i hjärnvävnaden.
Det resulterar också i svullnad och att trycket inne i huvudet höjs.
Illamående och kräkningar är symtom på ett ökat tryck i hjärnan. De är mycket vanliga sjukdomstecken som i de flesta fall beror på något annat. Och som för det mesta är helt ofarliga.
Här gäller att man bör uppsöka läkare om ingen förklaring finns eller om besvären varar en längre tid.
Tumör betyder svulst, men säger inte om den är godartad (benign) eller elakartad (malign). Ordet cancer betyder däremot alltid att det är en elakartad tumör.
De olika tumörsjukdomarna är väldigt olika varandra, men alla har det gemensamt att de börjar med ett fel i någon av kroppens celler.
Elakartade hjärntumörer skiljer sig på ett viktigt sätt från andra cancertyper. De leder sällan till metastaser i andra delar av kroppen.
Men om tumören växer så att den får kontakt med hjärn- och ryggmärgsvätskan kan celler lossna till vätskan och spridas med den. Det gäller bland annat för medulloblastom.
Cellerna i en godartad tumör växer inte in i omgivande vävnad, men kan däremot tränga undan den för att själva få plats.
Detta kan vara speciellt problematiskt i ett slutet hålrum som till exempel hjärnan som omges av skallbenet.
Olika typer av hjärntumörer som kan drabba vuxna och barn:
Gliom är tumörer som uppkommer ur gliaceller i hjärnans stödjevävnad och är vanligtvis elakartade.
Nervcellerna hos en vuxen skiljer sig från andra celler i kroppen genom att de vanligtvis inte delar sig. När nervceller dör ersätts de därför inte av nya celler.
Hjärntumörer hos vuxna börjar sällan växa i en nervcell. Tumörer hos barn uppkommer främst i celltyper som förnyar sig ofta.
Medulloblastom är elakartad och uppstår oftast i lillhjärnan. Hos barn delar sig nervcellerna eftersom nervsystemet fortfarande håller på att utvecklas.
I barnens hjärna finns omogna celler som efterhand utvecklas till nervceller eller gliaceller.
Om det uppstår ett fel i en sådan cell kan det resultera i en tumör. Ett exempel på detta är medulloblastom, en hjärntumör som nästan enbart drabbar barn.
Meningiom uppstår i hjärnhinnorna, meningerna, Där förnyas också cellerna, därför kan tumörer uppstå även där.
De är i allmänhet godartade, det vill säga de växer sällan in i omgivande vävnad utan tränger istället undan den.
Denna tumörtyp är ovanlig hos personer under 50 år.
För att ta reda på om det är en hjärntumör får man ofta gå igenom flera olika undersökningar. Till exempel neurologisk undersökning, ögonkontroll och datortomografi samt magnetkamera.
Undersökningar vid misstänkt hjärntumör:
Vid misstänkt hjärntumör brukar neurologisk undersökning vara det första steget efter att läkaren frågat ut dig om symtom och hur du insjuknat.
Den innebär att läkaren kontrollerar känsel, rörelseförmåga och reflexer (till exempel med ett lätt slag mot ett knä).
Den neurologiska undersökningen ger en uppfattning om vilken del av hjärnan som har drabbats.
Ögonkontroll är en vanlig undersökning vid misstänkt hjärntumör. Läkaren tittar med hjälp av ett speciellt instrument in i ögat för att se om synnerven i ögonbotten är svullen.
Detta är något man ibland kan se om man drabbats av en hjärntumör.
Datortomografi och magnetkamera är moderna metoder för att ta bilder av kroppens inre och har stor betydelse för att ställa diagnos på hjärntumörer.
Du ligger under undersökningen på en brits med huvudet inne i en cirkelformad öppning i apparaten.
I datortomografen används röntgenstrålar för att få fram bilden. Magnetkameran utnyttjar ett magnetfält och radiovågor.
Båda apparaterna är kopplade till datorer som framställer bilderna av hjärnan på en bildskärm.
Kärlröntgen av eller i hjärnan var tidigare en vanlig undersökningsmetod. Vid kärlröntgen sprutas en speciell kontrastvätska in i ett blodkärl som går till hjärnan.
Vätskan har egenskaper som gör att blodkärlen där tumören finns, lättare kan urskiljas.
Kontrastmedel av olika slag kan också användas när bilder tas med datortomograf och magnetkamera.
Tack vare de nya metoderna att ta bilder av hjärnan är det sällsynt med kärlröntgen.
Ibland kan kärlröntgen genomföras för att veta hur blodkärlen ligger för att inte skada dem vid operationen.
Biopsi, ett vävnadsprov, på den misstänkta tumören kan ibland behövas för att få en helt säker diagnos. Ibland tas provet i samband med att tumören opereras bort.
Om diagnosen är osäker och man bedömer att tumören ej är lämplig att försöka operera bort gör läkaren en särskild operation för att ta ut ett vävnadsprov.
Då borras ett litet hål i skallbenet.
Genom hålet sticker läkaren in en tunn nål med vars hjälp hen tar ut en liten bit av den misstänkta tumören som skickas till undersökning.
Ofta används så kallad stereotaktisk operation för att ta ut provet.
Prov på hjärn- och ryggmärgsvätskan tas också i en del fall. Om tumören växer intill hjärnans hålrum kan vätskan innehålla lossnade tumörceller.
När cancer i en annan del av kroppen har satt metastaser i hjärnan kan också cancerceller finnas i hjärn- och ryggmärgsvätskan.
I de fall då epilepsi hör till symtomen får patienten genomgå en EEG-undersökning som visar hjärnans elektriska aktivitet. Vid hjärntumörer är aktiviteten i det drabbade området förändrad.
Kirurgi och strålbehandling är de viktigaste metoderna för att behandla hjärntumörer. Ibland ges också cytostatika.
Ofta krävs dessutom åtgärder som inte är direkt riktade mot tumören utan mot dess följder, exempelvis svullnad i hjärnan och epileptiska anfall.
Cancer behandlas i huvudsak på fyra olika sätt. Med operation, läkemedel, strålning och immunterapi. I den här filmen går vi igenom de olika metoderna.
Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare tillsammans med andra medarbetare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
När läkaren i samråd med dig bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd
Så behandlas hjärntumörer:
För att ställa en säker diagnos är kirurgi nödvändig och oftast av stor betydelse för behandlingsresultatet. I många fall krävs svåra avvägningar vid operationer i hjärnan.
Det gäller att få bort så mycket som möjligt av tumören – helst hela – utan att skada någon del av hjärnan som är centrum för viktiga kroppsfunktioner.
Oftast kan inte hela tumören avlägsnas utan kirurgin måste kombineras med strålbehandling och i många fall med cytostatika.
Utvecklingen inom neurokirurgin under senare år har ökat möjligheterna att operera i hjärnan. Ett stort framsteg är mikrokirurgi.
Med hjälp av operationsmikroskop kan kirurgen göra ingrepp som blir så skonsamma som möjligt för hjärnan och komma åt tumörer som tidigare inte var möjliga att operera.
Ibland kan man använda sig av en sorts ”navigationsutrustning” för att underlätta orienteringen vid en operation.
Denna teknik möjliggör att kirurgen hela tiden kan se röntgenbilder på en skärm och kontrollera var i hjärnan han eller hon befinner sig.
Operationer i hjärnan sker ibland med så kallad stereotaktisk teknik. Det är en metod att ange tumörens läge i tre dimensioner: uppifrån, framifrån och från sidan.
Läkaren börjar med att sätta fast en speciell ställning på patientens huvud.
Med hjälp av röntgenbilder kan läkaren sedan mycket noga mäta upp var i hjärnan hen ska göra sitt ingrepp och ställa in avstånden på den stereotaktiska ställningen.
Tekniken används framför allt när man skall ta prover från en tumör, så kallad biopsi.
Det finns flera olika metoder att operera i hjärnan. Oftast används sug för att ta ut tumörvävnad och elektrisk pincett för att stoppa blödningar.
Laser och ultraljudssug utgör andra möjligheter.
Genom att använda ultraljudsundersökning eller ibland magnetkamera under operationen kan läkaren kontrollera sitt ingrepp och se hur mycket som opereras bort.
När cancerceller utsätts för strålning skadas de och dör så småningom.
Syftet med strålbehandlingen är att få maximal effekt i tumören, men samtidigt skada de normala cellerna i närheten så lite som möjligt.
Det finns flera olika sätt att utforma strålbehandlingen vid hjärntumörer: många små doser eller få större, olika tidsintervall och så vidare.
Vid gliom är det vanligt att stråldosen ges dagligen under fyra till sex veckor.
Behandling med den så kallade strålkniven är användbar vid vissa små tumörer och är helt oblodig. Strålningen är av samma typ som vid annan strålbehandling.
Skillnaden är att hela stråldosen ges på en gång. Patientens huvud placeras i en stereotaktisk hjälm med mängder av små hål.
Strålningen ges genom hålen på ett sådant sätt att alla strålar möts i tumören.
Med hjälp av stereotaktisk utrustning kan strålningen från en vanlig strålapparat i dag koncentreras till tumören på samma sätt som med strålkniven och med samma effekt.
Ytterligare ett sätt att få strålningen koncentrerad till tumören är att strålbehandla med så kallade protoner.
Ett dilemma vid all behandling och inte minst vid strålbehandling är att inte bara cancercellerna påverkas utan också andra celler i hjärnan och i övriga centrala nervsystemet.
Denna risk för biverkningar gör att det finns en gräns för hur mycket strålning som kan ges.
Strålbehandling används inte bara mot elakartade tumörer utan också mot en del godartade när de inte kan opereras bort helt och hållet.
Barn med hjärntumörer får numera sällan strålbehandling. Det gäller särskilt de allra minsta barnen, eftersom deras hjärna fortfarande håller på att utvecklas och är extra känslig för strålning.
Behandling med cytostatika har tidigare inte varit lika vanlig vid hjärntumörer som vid flera andra cancertyper.
Ett skäl har varit att det är svårt att få medlen att passera den så kallade blod-hjärnbarriären, som skyddar hjärnan mot skadliga ämnen i blodet.
Därför kan det vara svårt att få en så hög koncentration av ett cytostatikum i en hjärntumör att cancercellerna dödas.
Nu är cytostatika en del av rutinbehandlingen av de mest elakartade gliomen.
Denna cytostatikabehandling ges som tabletter dagligen under själva strålbehandlingen och kan i vissa fall ges även efter avslutad strålbehandling.
Med denna behandling har effekterna avsevärt förbättrats.
Vid andra cytostatikabehandlingar av hjärntumörer ges läkemedlen oftast direkt i en blodåder (intravenöst).
Behandlingsupplägget måste alltid avgöras för varje enskild patient med hänsyn till tumören och patientens tillstånd.
En behandling är tumor treating fields (TTFields), som även kallas Optune. Det är en bärbar behandling för en del som drabbats av hjärntumör av formen glioblastom multiform.
Behandlingen består av elektriska fält där man fäster elektroder på huvudet. Behandlingen ges efter strålbehandlingen i maximalt 2 år.
De elektriska fälten hämmar tumörens celldelning. För att få veta om behandlingen passar just dig bör du tala med din läkare.
Många hjärntumörer orsakar svullnad i hjärnan (ödem) som kan ge exempelvis huvudvärk och illamående.
Svullnaden kan ofta behandlas framgångsrikt med speciella läkemedel, så kallade steroider (kortison).
Denna behandling ska endast fortsätta så länge som effekten kvarstår.
Epileptiska anfall vid hjärntumörer kan förebyggas genom behandling med någon av de vanliga epilepsimedicinerna.
Livet med eller efter en hjärntumör påverkas för de allra flesta. Hur stor inverkan det blir varierar beroende på var i hjärnan din tumör sitter och vilken behandling du har fått.
Ofta kan det vara mer än en funktion som påverkas. För att underlätta för dig ska du erbjudas rehabilitering.
Beroende på var tumören sitter kan din förmåga att kommunicera påverkas. Du kan få problem att formulera ord, förstå ord eller behöva längre tid på dig för att bearbeta information.
Om du har bortfall av ditt synfält kan det inverka på förmågan att läsa texter.
Oavsett var i hjärnan din tumör sitter kan den orsaka sämre koncentration, uppmärksamhet och minnessvårigheter.
Den kan också göra att din rörelseförmåga och dina tankar går långsammare än tidigare.
Ibland kan personligheten hos den som är sjuk förändras. Det kan yttra sig som minskat intresse för omgivningen, irritation, minskad empati och förändrat omdöme.
Eftersom det kan vara svårt för vården att se personlighetsförändringar är det viktigt att du eller dina närstående berättar för vården, så ni kan få det stöd ni behöver.
Din förmåga att utföra samma fysiska aktiviteter som tidigare kan påverkas. Vardagliga aktiviteter som att ta hand om din hygien, utföra hushållsarbete och att utöva dina fritidsintressen kan bli begränsade.
Hjärntrötthet, fatigue, betyder att du blir trött efter mentala ansträngningar och behöver längre tid för återhämtning.
Detta är vanligt förekommande vid hjärntumör. Framför allt är det förmågan att hålla koncentrationen och uppmärksamheten uppe som försämras.
Det kan göra att sociala aktiviteter och vardagliga sysslor känns helt övermäktiga.
Det kan vara krävande att vara närstående till någon med hjärntumör. Den som är sjuk kan behöva mycket stöd i vardagen samtidigt som du själv kan ha behov av stöd.
Tveka inte att be om hjälp, både från vården och från familj och vänner omkring dig. Det är bra om ni är flera som kan hjälpas åt.
Att ha epilepsi kan ge en känsla av osäkerhet och maktlöshet och skapa rädsla för att få ett anfall. Det kan även skapa oro över att inte veta när nästa anfall kommer.
Det kan i många fall leda till ökad sjukdomskänsla. Depression, oro och minskad självständighet kan också göra att livskvaliteten påverkas negativt.
Sömnproblem eller sömnstörningar är vanligt hos den som har hjärntumör. Det påverkar ofta vardagslivet och livskvaliteten på ett negativt sätt.
Sömnstörningarna kan bero på kortisonbehandling, oro och ångest. Det är också vanligt att man blir trött som en biverkning av den onkologiska behandlingen och strålbehandling.
Hjärntumör är vanligast bland äldre personer. Ungefär hälften av patienterna är över 60 år. Samtidigt kan cancerformen drabba människor i alla åldrar.
Det är den näst vanligaste cancerformen bland barn och tonåringar, efter leukemi, med knappt 100 nya fall per år.
Varje år får över 1 300 personer hjärntumör. Dessutom får runt 100 personer tumörer i andra delar av nervsystemet.
Drygt 100 personer får också tumörer i hypofysen, det undre hjärnbihanget.
Om hjärntumören växer så att den kan opereras bort helt och hållet eller om den är känslig för strålbehandling eller cytostatika finns goda möjligheter att bota.
Men i många fall växer tumören så att någon livsviktig del av hjärnan kan skadas vid en operation.
Det betyder att i vissa fall kan bara en del av tumören opereras bort och i andra fall går det inte att operera alls. Då får man med behandlingen rikta in sig på att hålla tumören tillbaka.
Som nämnts kan behandling av tumörer i hjärnan kräva mycket besvärliga avvägningar.
Prognosen vid hjärntumörer varierar därför med typen av tumör, med dess läge i hjärnan och med åldern.
Om tumörer av typen meningiom växer väl inkapslade och i en del av hjärnan som kirurgen kan komma åt, botas de praktiskt taget alltid.
Men även denna godartade tumör växer ibland på ett sådant sätt att det är omöjligt att operera.
Gliom är svåra att operera bort helt och då kan både strålbehandling och cytostatika vara av betydelse. Det gäller särskilt för de mer elakartade formerna av gliom.
Medulloblastom som är vanligast hos barn är känsliga för både strålning och cytostatika. Omkring hälften av patienterna botas.
Forskningen är hela tiden inriktad på att få fram bättre metoder för behandling. Nya cytostatika och andra typer av läkemedel prövas i olika forskningsprojekt både i Sverige och i andra länder.
I vetenskapliga undersökningar har flera olika så kallade cancergener kopplats till hjärntumörer. Det är arvsanlag (gener) som normalt finns i kroppen och har viktiga uppgifter.
Om en sådan gen skadas på något sätt, kan det leda till att den cell som genen finns i börjar dela sig okontrollerat.
Forskning har också visat ett samband med så kallade suppressorgener, även kallade hämmargener. Det är arvsanlag som normalt kontrollerar celldelningen och sätter stopp när tillräckligt många celler finns.
Om en suppressorgen skadas så att den inte fungerar kan celldelningen också bli okontrollerad.
Det finns dock ingen säker kunskap om orsaken till tumörer i hjärnan, det vill säga vilka faktorer som åstadkommer förändringarna i tumörgenerna.
Men det pågår en intensiv forskning både om orsaker och nya behandlingar.
Läs mer om cancer och ärftlighet
En slutsats av forskningen hittills är att miljöfaktorer eventuellt kan spela en roll. Djurförsök har visat att vissa kemikalier – exempelvis så kallade polycykliska aromatiska kolväten – kan ge upphov till hjärntumörer.
Det finns också forskning som visar att personer i vissa yrkesgrupper, till exempel i den petrokemiska industrin, löper ökad risk.
Ärftliga faktorer anses också ha betydelse för en del fall av hjärntumörer. En del studier har visat på samband med hur vårt immunsystem fungerar.
Hypofysen, eller undre hjärnbihanget, är en liten körtel som sitter på undersidan av hjärnan. Hypofysen styr viktiga delar av kroppens hormonsystem. Oftast leder en tumör i hypofysen till att produktionen av något hormon ökar onormalt mycket.
Redan när du fått besked om att du har en hjärntumör bör sjukvården sätta igång planeringen av din rehabilitering, så att du efter genomgången behandling kan leva ett så bra liv som möjligt, både kroppsligt och själsligt.
Din kontaktsjuksköterska har ansvar för att planera och samordna din rehabilitering.
Läs mer om cancerrehabilitering
Uppföljning efter din hjärntumörbehandling görs för att tidigt upptäcka återfall eller försämringar av din sjukdom. Du följs också upp för att kunna få den rehabilitering som du behöver.
Eftersom olika hjärntumörer skiljer sig så mycket från varandra varierar det hur ofta kontroller behöver göras.
I kontrollerna ingår ofta magnetröntgen eller skiktröntgenoch läkarbesök. Det görs också bedömningar av olika funktioner som till exempel kognition, förmåga att köra bil och arbetsförmågan. De bedömningarna görs många gånger av en arbetsterapeut.
När uppföljningen avslutas på specialistkliniken ska du föras över till din vårdcentral/hälsocentral.
Eftersom de som behandlats för en hjärntumör kan få sena bieffekter som påverkar behovet av rehabilitering ska du följas upp resten av ditt liv.
Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.
Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.
Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen.
Att få ett cancerbesked kan vara svårt. Det är vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. För många kan det vara skönt att dela sina tankar med andra eller få veta hur andra har hanterat känslorna.
Efter cancerbeskedet finns det också praktiska saker som måste tas om hand. Det kan handla om allt från sjukskrivning och ekonomi till hjälpmedel och rättigheter.
Få praktiska råd efter cancerbeskedet
Efter ett cancerbesked har du rätt till en kontaktsjuksköterska. Kontaktsjuksköterskan är med och samordnar vården, hjälper dig att veta vad som händer och fungerar som en central kontaktperson för dig som är sjuk och för närstående.
Vad gör en kontaktsjuksköterska?
För de som är närstående till någon som är sjuk kan det vara skönt att lära sig mer om sjukdomen och få tips och råd på hur man kan stötta.
För dig som är närstående till någon med cancer
Kunskapsbanken är ett kunskapsstöd för cancervården med alla nationella vårdprogram, standardiserade vårdförlopp (SVF) och Nationella regimbiblioteket från Regionala cancercentrum.
Kunskapsbanken, Regionala cancercentrum
Cancerfondens expertråd består av docenter, professorer, överläkare, diagnosansvariga och specialister inom onkologi, hematologi, kirurgi, gynekologi, urologi och dermatoskopi som faktagranskar våra texter.
Internetmedicin är en kunskapsdatabas för läkare med översikter för diagnostik och behandling av sjukdomstillstånd.
Hjärnan består av tre delar: storhjärnan, lillhjärnan och hjärnstammen.
Hjärnstammen sitter nederst och förbinder hjärnan med ryggmärgen. Hjärnan och ryggmärgen kallas tillsammans för centrala nervsystemet. Storhjärnan består av de två hjärnhalvorna. Mellan dem går en djup fåra. I fårans botten finns hjärnbalken med mängder av nervtrådar som förenar de båda halvorna.
Hjärnan ligger väl skyddad inne i huvudet. Det hårda skallbenet är det yttersta skyddslagret. Där innanför finns hjärnhinnorna, meningerna, och hjärn- och ryggmärgsvätskan.
Vätskan fungerar också som ett skydd för hjärnan samtidigt som den transporterar näring och signalämnen till hjärnans olika delar.
Hjärnan och ryggmärgen är uppbyggda av två olika celltyper, nervceller och dess stödjeceller – gliaceller. Det finns omkring 100 miljarder nervceller i hjärnan och ännu fler gliaceller.
Gliacellerna ingår i den stödjevävnad som skyddar nervcellerna och förser dem med syre och näring från blodet. De flesta elakartade hjärntumörerna utgår från gliaceller.
En nervcell består av en cellkropp och ett antal nervtrådar som förmedlar impulser till och från cellen. Vissa nervtrådar går ner i ryggmärgen där det finns omkopplingsstationer som för över signalerna till nya nervceller, vars nervtrådar sedan löper vidare ut i kroppen.
Hittade du informationen du sökte?
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.