"Jag försöker hitta skuggan"

När Cajsa bad sin vän Alice att kolla hennes rygg var det i sig inte något ovanligt. Alice är läkare och Cajsa hade bett henne slänga ett öga flera gånger tidigare när de bytt om tillsammans.  

– Jag visste att jag har mycket prickar på ryggen och att de är svåra att hålla koll på själv, så jag brukade be henne hjälpa mig. 

Det som var ovanligt var Alice reaktion. Hon lät besvärad när hon sa att en fläck på baksidan av överarmen såg lite konstig ut och kanske borde kollas upp.  

Samma fläck hade en av Cajsa Wessbergs följare på Instagram också kommenterat och uppmanat henne till att kolla upp. Något som Cajsa vid det tillfället bara tyckte var störigt och överdrivet.  

Men den här gången tog hon tag i det direkt. 

– Jag är väldigt tacksam för att Alice kollade när jag bad henne och för att hon faktiskt fick mig att gå till läkaren.  

Stökiga leverfläckar 

Hon bokade en tid på sin vårdcentral och blev där undersökt av en läkare som tog noggranna bilder på två leverfläckar som skulle skickas för översyn till en hudläkare.  

– Jag var inte alls orolig. Jag har ju alltid varit så frisk, så jag utgick från att jag var det nu också. 

Hon beskriver att hon hade samma känsla på vårdcentralen som hos tandläkaren. 

– Mina tänder har alltid varit bra så när jag går till tandläkaren förväntar jag mig i princip bara en komplimang för det och att jag får gå hem sen.  

På vårdcentralen hade hon samma inställning. 

– Jag trodde inte att det skulle vara något med fläckarna heller. Trots att läkaren sa att de såg “lite stökiga ut”.  

Någon vecka senare ringde läkaren upp och bad Cajsa komma in för att ta bort en av fläckarna.  

– Jag minns att jag tyckte det kändes onödigt och jag var nästan lite divig där på mottagningen. Jag oroade mig för hur mycket ärret skulle komma att synas på min överarm och hur det skulle påverka mig i mitt yrke.  

Oklara besked per telefon 

I väntan på provsvaren fortsatte Cajsas liv som vanligt. Utöver jobbet som modell är hon influencer med stora konton på sociala medier och håller dessutom på med egen formgivning och illustration. 

– Jag satt i en taxi när läkaren ringde. Kanske var det därför han gav så knapphändig information, för att han hörde att jag var på väg någonstans. Han sa att de hade hittat cellförändringar i fläcken de tagit bort och att de ville ta bort mer hud.  

Resten av dagen blev skakig för Cajsa, hon visste inte vad läkaren hade menat med cellförändringar och själva osäkerheten kändes obehaglig.  

Samtidigt kände hon sig trygg i att hon alltid brukar vara frisk och att det aldrig brukar vara någon fara.  

Mer allvarliga besked 

Cajsa kallades till hudmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm där hon trodde att hon skulle ta bort mer hud för analys. Men på plats möttes hon i stället ett helt nytt besked.  

I tron om att Cajsa redan hade fått all information sa läkaren, som i förbifarten, att Cajsa hade haft malignt melanom.  

– Jag blev helt chockad och avbröt henne. ‘Vänta vad sa du, har jag haft malignt melanom, var det cancer, jag visste inte det?’ 

Därpå följde ett förvirrat ögonblick på mottagningsrummet när det blev tydligt att Cajsa inte hade fått all den information som läkarna trodde.  

Läkaren backade bandet och beklagade att Cajsa inte fått veta, men sa att hon inte behövde oroa sig längre eftersom leverfläcken var borta.  

– Det kändes lite motsägelsefullt att jag inte behövde oroa mig eftersom hon sen noggrant undersökte resten av kroppen på jakt efter fler fläckar. Allting kändes så otydligt. 

Bröt ihop i väntrummet 

Efter besöket träffade Cajsa av en slump en bekant i väntrummet. På frågan om hur det var med henne bröt hon ihop och började gråta.  

– Det var en storm av känslor och frågor. Hade jag haft cancer? Var den borta eller inte? Var jag en cancerpatient? Var jag en överlevare nu? Allt kändes så absurt. 

Utanför sjukhuset var det försommar och solen stod högt på himlen. Cajsa hade precis uppmanats till att undvika den i så stor utsträckning som möjligt.  

Hon åkte och köpte stora hattar, herrskjortor och andra plagg som skulle hålla henne skyddad.  

Ett par veckor senare kallades hon åter tillbaka till sjukhuset och Cajsa trodde att det var för att den där extra huden skulle tas bort.  

Kallas till bröstkirurgi 

Först på vägen dit läser hon noggrant på kallelsen och ser att hon är kallad till bröstmottagning, kirurgi. Det var pandemi och hon var ensam när hon gick längs korridorerna med affischer med information om bröstcancer.  

– Då blev jag orolig på riktigt, läkaren hade ju sagt att jag inte behövde oroa mig, så varför skulle jag till bröstkirurgen?  

Anledningen till att hon var där var för att kontrollera eventuell spridning av cancercellerna. Det görs genom att ta vävnadsprover från lymfkörtlarna. Ibland tas hela körtlar bort för kontroll.

Oftast är det genom att kolla portvaktskörteln som man ser tecken på spridning. Sentinel node, som den också kallas, är den första körteln som cancercellerna passerar om de sprider sig.  

Hittar man cancerceller där går man sedan vidare med fler undersökningar. Om det inte finns cancerceller i proverna kan man tills vidare utgå från att den inte har spridit sig.  

Orolig dalasommar 

Efter operationen och undersökningarna låg några ovissa veckor av väntan på besked framför Cajsa och hon åkte till familjen och lantstället i Dalarna.  

Där var sommaren som vackrast, jordgubbarna som sötast men om morgnarna när Cajsa gick ut i skogen kom ångesten ändå. 

– Det var som om ett mörker hängde över hela den där sommaren. 

Inne i huvudet snurrade frågorna. Hur skulle hösten bli? Vad skulle provsvaren visa? Skulle hon behöva ytterligare behandling? Väntan på nästa besked kändes oändlig.  

Solkyssta ideal 

I Cajsas familj har det funnits en medvetenhet kring solen men inte till någon större överdrift. Snarare en slags paradox kring att det inte är bra att bränna sig men att det samtidigt är bra om man får en del färg - så att man inte bränner sig.  

– Idealet var verkligen att vara en solkysst unge!  

Under tonåren minns Cajsa att hennes kompisar pratade om PTH – primary tanning hour – alltså tiden då det var som mest effektivt att lägga sig och sola. Att vara en som lätt får färg hade hög status medan den som bara brände sig och blev röd var en tönt.   

Själv drogs hon mer åt ett vintagemode där idealet var att inte vara solbränd alls. I alla fall inte i ansiktet. Men resten av kroppen, särskilt benen, fick gärna få färg.  

Ingen jakt på UV-index 

Dagens solvanor och ungas jakt på högt UV-index är något som Cajsa Wessberg vänder sig starkt emot. Hennes egen medvetenhet kring sina solvanor är mycket högre nu än innan hon plockade bort sin leverfläck.  

– Jag försöker hitta skuggan och kör med mina täckande kläder och UV-paraplyer. Jag smörjer mig också mer noggrant, det finns många bra solkrämer där ute nuförtiden som inte är så kladdiga.  

Fåfänga säljer bättre än hälsa 

Hög solkyddsfaktor (SPF) blir allt vanligare i hudvård och kosmetika. Men i stället för skydd mot solens farliga strålar och risken för cancer säljs produkterna oftare med löften om att fördröja hudens åldrande.  

Men fåfänga som försäljningsargument är inget som förvånar Cajsa Wessberg. Hon har lång erfarenhet från skönhetsindustrin och vet vad som säljer. 

– Det är precis som med träning. Det är inte de långsiktiga hälsoeffekterna som får folk att kriga sig upp tidigt om morgonen eller uthärda stenhårda pass på gymmet. Fåfänga är den starkaste drivkraften.  

Slutligt besked

Tillbaka till den mörka sommaren i Värmland och väntan på beskedet.  

– Till slut ringde läkaren och sa att de inte hade kunnat se några tecken på spridning, varken i lymfkörtlarna eller i den extra huden runt leverfläcken de tog bort. Det var en sådan otrolig lättnad. 

Nu går Cajsa på regelbundna kontroller av sina fläckar. Minst en gång om året men ibland bokar hon ett extra besök om det är någon fläck som hon tycker ser misstänkt ut. Den ständiga medvetenheten och oron är något hon lärt sig leva med nu.