Levercancer

Cancer som har startat i levern (och inte har spridit sig till levern från ett annat organ) kallas för primär levercancer. För att en primär levercancer ska kunna botas genom operation krävs det att 

• den är begränsad till en del av levern
• det inte finns några tecken på att den har spridit sig utanför levern
• den del av levern som blir kvar efter operation är tillräckligt stor och tillräckligt frisk för att kunna växa ut igen.

Operationer i levern är ibland påfrestande för den som är sjuk. Det är därför viktigt att läkarna tar hänsyn till ditt allmänna hälsotillstånd och andra eventuella sjukdomar du har innan de bestämmer om en operation kan genomföras. 

Andra sjukdomar i levern påverkar också om operation är ett lämpligt behandlingsval.

I Sverige är den vanligaste sjukdomen i levern skrumplever, levercirros, som orsakas av långvarig inflammation av levern, oftast på grund av virusinfektion eller alkoholmissbruk.

Levercirros försämrar ofta möjligheten att bota cancern med hjälp av operation. Den gör också att risken är hög för att ny levercancer kan uppstå i den bit av levern som är kvar efter operation.

Vid operationen tar kirurgen bort själva tumören och en del av levern runt omkring. Leverns stora reservkapacitet gör att den kan fungera helt normalt även om en stor del måste tas bort.

Förutsättningen för operation är dock att den del av levern som ska vara kvar är frisk.

I enstaka fall kan levertransplantation vara en möjlighet. En förutsättning för transplantation är att tumören i levern inte är för stor, att det inte finns för många tumörer och att det inte finns några tecken på att cancern har spridit sig utanför levern.

Ibland kan man med gott resultat operera bort metastaser, dottertumörer, i levern.

Förutsättningen för ett sådant ingrepp är att det inte finns för många dottertumörer och att de inte är spridda till alltför många delar, så kallade segment, i levern.

Hittills har det mest varit metastaser från tjock- och ändtarmscancer som är aktuella när det kommer till operation av metastaser i levern.

Operation kombineras ofta med cytostatika före och efter operationen (se nedan).

Mindre tumörer (upp till cirka tre centimeter i diameter) kan ibland förstöras lokalt med hjälp av värme, frysning eller alkohol. Det kallas för ablation.

Den vanligaste tekniken som används i dag är så kallad mikrovågsablation (MWA).

Det innebär att man leder in mikrovågor via en nål i tumören så att tumörcellerna värms upp och dör.

MWA används oftast för att metoden bäst tar död på tumörcellerna. Den kan ibland ges även om tumören ligger nära blodkärl. Om inte alla celler dör kommer cancern tillbaka efter en tid.

Metoden används helst inte om tumören är större än 3 centimeter.

Det är ett skonsamt ingrepp som kan utföras med lokalbedövning, men ofta blir du sövd under behandlingen. 

Fördelen är att många som inte klarar av en operation kan genomgå den här behandlingen. Nackdelen med behandlingen är att risken för återfall är högre än om tumören opereras bort, särskilt vid större tumörer.

MWA och liknande lokalt tumörförstörande behandlingar kan ibland användas vid både primär levercancer och vid metastaser. 

Behandlingen kan kombineras med cytostatika.

Det finns olika typer av behandling med läkemedel:

Cytostatika

Cytostatika kan ges vid primär levercancer som är lokalt avancerad. Lokalt avancerad innebär att cancertumören är kvar i levern enbart men att den kavar svår att operera bort helt för att den är mycket stor eller att den växer runt blodkärl.

Om cancertumören inte är avancerad, eller om den är spridd till andra organ, är inte cytostatikabehandling ett alternativ.

För levercancer finns ingen cytostatikabehandling som helt botar sjukdomen utan behandlingen används för att stoppa tillväxten av en tumör som inte går att behandla på annat sätt.

För att få in en hög dos cytostatika i tumören blandas cytostatikaläkemedlet med lipodol. Lipodol är ett kontrastmedel som söker sig till tumören. Blandningen sprutas in direkt i pulsådern till levern via en tunn kateter som förs upp från ljumsken till levern.

Att ge cytostatika i en blodåder i armen, som man gör vid många andra cancerformer, har i stort sett ingen gynnsam effekt vid levercancer och används därför inte.

Läs mer om cytostatikabehandling

Målinriktade läkemedel

Flera så kallade målinriktade läkemedel har visat sig bidra till att förlänga en persons överlevnad när andra behandlingar inte är möjliga.

Målinriktade läkemedel motverkar de fel som finns i signalvägarna i tumören (signalvägar är som ett kommunkationssystem i cellen som hjälper cellen göra rätt saker, som att växa, dela sig och utvecklas) och kan genom det hämma tillväxten av cancercellerna. 

Den första läkemedelsmolekylen med den här effekten heter sorafenib. Liknande effekter har också kunna åstadkommas med regorafenib och lenvatinib.

Den behandling som kan ges mot metastaser är samma som en behandling som ges mot modertumören.

Det betyder att metastaser i levern från till exempel bröstcancer behandlas med samma cytostatika som bröstcancern behandlas med, metastaser från tjocktarmscancer med samma cytostatika som tjocktarmscancern och så vidare.

Vid metastaser från tjocktarmen kan ibland enbart cytostatika eller cytostatika tillsammans med målsökande läkemedel minska tumörernas storlek så mycket att de kan opereras bort. Ibland behövs också en kombination med radiofrekvensbehandling eller stereotaktisk strålbehandling.

I andra fall kan behandlingen med cytostatika förlänga livet, lindra symtom och förbättra livskvaliteten.

Hur stor chansen att behandlingen ger effekt på metastaserna i levern beror främst på var primärtumören har funnits.

För en del kan strålbehandling lindra symtom från levern. Men eftersom levern i sig är känslig för strålning kan bara en måttlig stråldos ges.

I vissa fall kan så kallad stereotaktisk strålning användas och på så sätt öka stråldosen mot själva tumören.

Stereotaktisk strålbehandling innebär att man med precision strålar tumören från flera olika håll. Då får tumören en hög stråldos medan vävnaden runt tumören skonas.

Det finns rapporter som visar att sådan behandling, liksom mikrovågsablation, kan vara botande.

Läs mer om strålbehandling