Rädd och full av frågor? Vid allvarlig sjukdom är det viktigt att relationen till läkaren fungerar. Som patient finns det mycket du själv kan göra för att mötet ska bli så bra som möjligt.
Från första misstanken om cellförändring till sista mötet inför det obönhörliga slutet eller den glädjande friskförklaringen – längs varje cancerpatients unika sjukdomsresa finns en person som är central: läkaren.
Efter de inledande undersökningarna väntar en rad möten där kommunikationen behöver fungera. Även om man kommer långt med de spelregler som gäller vid all mellanmänsklig kontakt finns också faktorer som gör relationen speciell och som kan kräva särskilda strategier.
En av de grundläggande aspekterna på mötet mellan läkare och patient är den ojämlika relationen. Det säger Gunnar Birgegård, professor emeritus och före detta överläkare i hematologi.
– Läkaren sitter med kunskapen, alternativen och i stor utsträckning besluten. Särskilt vid de första kontakterna om sjukdomen vet patienten ganska lite om det mesta av detta och är dessutom ofta orolig.
Det gör att läkaren måste försöka se till att ge patienten kunskap och möjlighet att ställa frågor. Samtidigt är många läkare koncentrerade på sin agenda, på att informera eller fråga om medicinska detaljer. Som patient ska man därför inte vara rädd att ha en egen agenda.
Säg ifrån om du inte hänger med i läkarens informationstakt.
– Inför läkarbesöket är det bra att fundera över vad som är viktigast just nu. Vad vill jag framför allt höra och diskutera? En del vill omedelbart veta hur behandlingen kommer att se ut. Vissa vill först och främst höra om hur farlig deras diagnos är. Andra vill prata om vilka följder sjukdomen kommer att få för familjen. Förklara tidigt under mötet vad du vill prata om, uppmanar Gunnar Birgegård och fortsätter:
– Säg ifrån om du inte hänger med i läkarens informationstakt: ”Det här går lite för fort för mig, kan vi gå tillbaka lite?”. Ofta är det en hjälp för läkaren som då förstår att patienten kanske är fylld av oro eller tänker kraftfullt på något.
Redan under utredningsfasen, då det beställs till exempel röntgenundersökning, kan man ta plats med sin undran: Vad är det ni letar efter, kan det här vara en farlig sjukdom? När det eventuella sjukdomsbeskedet kommer behöver det finnas en förberedelse, för att informationen inte ska komma som ett dråpslag.
– Blixten från klar himmel är det värsta traumat. Det är läkarens uppgift att berätta att det kan finnas en allvarlig sjukdom, men alla talar inte öppet om sina misstankar.
Ett annat viktigt råd är att som patient alltid ha en närstående med sig vid eventuella sjukdomsbesked. Rådet är välkänt, men Gunnar Birgegård understryker vikten av att ha med en partner, nära vän eller ett vuxet barn. Det öppnar möjligheter till fortsatt kommunikation.
– Om jag som patient är ensam vid beskedet och kommer hem för att berätta kanske jag silar informationen för att inte skada eller oroa. Därför är det bra om två har hört samma ord och kan hjälpas åt att komma ihåg.
Många som blir allvarligt sjuka söker efter information på egen hand. Tack vare internet är utbudet gränslöst och många patienter kommer numera väl pålästa till mötet med doktorn. Vissa läkare reagerar negativt. Det kan bero på att man är orolig för att patienten vet mer än man själv eller att man tycker att det är jobbigt att lägga tillrätta sådant som patienten förstått fel, förklarar Gunnar Birgegård. Själv har han dock alltid tyckt att det är positivt.
– Då kan man starta diskussionen på en helt annan nivå. Även om patienten missuppfattat detaljer eller använt dåliga källor är det ändå en hjälp om de vet mer.
Det är dock bra om man som patient förstår att läkaren kan känna sig hotad. Att säga ”Jag läste att det inte alls är som du säger!” är ingen bra strategi. I stället kan man förklara att man tagit del av annan information och uppfattat saker på ett annat sätt och därför vill prata om det.
– Det kan givetvis vara nervöst att som patient ta upp sånt man läst på nätet, det finns en risk att man klämmer i för att känna sig säkrare. Då är det bra att påminna sig att doktorn kan ha glädje av det här om jag inte är aggressiv och utmanande.
Jag förstår att du inte kan göra något åt att jag är så rädd, men det känns bra för mig att få prata.
Fakta och information i all ära. Cancer väcker samtidigt frågor som saknar svar, hur mycket man än googlar. Det gäller de existentiella aspekterna – sorg, rädsla, ensamhet…
Många patienter undrar om det passar sig att prata om sin dödsångest med läkaren. Man har uppfattat att doktorn verkar avvisande. Det beror ofta på för höga ambitioner hos läkaren, menar Gunnar Birgegård. När läkare får höra talas om ett problem vill de lösa det.
– Som doktor kan man inte svara på hur man förbereder sig på att dö, därför blir man reserverad. Men den som är sjuk delger inte läkaren sina existentiella bekymmer för att han ska lösa dem utan för att det är skönt att samtala. Som patient kan det vara bra att förklara det: ”Jag förstår att du inte kan göra något åt att jag är så rädd, men det känns bra för mig att få prata”.
Om man trots förberedelse och samarbetsvilja ändå inte får relationen med sin läkare att fungera, vad gör man då?
– Jag tycker att man ska be att få byta. Det kan mycket väl hända att andra patienter passar med den läkaren. Tala med mottagningssköterskan och förklara att kommunikationen inte fungerar och att du önskar byta.
Publicerad i Rädda Livet nr 4 2019
Var det här en intressant nyhet?
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.