"Skjut inte på det"

Hon har en smittande energi och livsglädje. Susanne Rosenborg-Kristansen är född och uppvuxen i Danmark, men bosatt i skånska Bjärnum sedan 2002. Förra våren, i samband med att hon fyllde 63, valde hon att gå i pension. 

Nu har jag balans, säger hon. Jag lever livet på ett helt annat sätt. Efter att min man gått bort jobbade jag väldigt mycket, trots att en av anledningarna till att vi flyttade till Sverige var att vi ville ta det lugnare. 

Från att ha arbetat med affärsutveckling inom läkemedelsindustrin ägnar Susanne nu en del av sin tid åt att fläta pilkorgar och vara på marknader och sälja dem. Hon är också mycket med sin hund, den strävhåriga taxen Ib. 

Jag har ingen stilla pensionärstillvaro, utan gör sådant jag tycker är roligt. Med korgarna får jag utlopp för min kreativa sida, säger hon. 

Enkelt val 

Att testamentera till Cancerfonden var ett enkelt val för Susanne. Eftersom hon inte har några barn, är det upp till henne att besluta vart hennes kvarlåtenskap ska gå. Men det tog ett antal år att gå från tanke till handling. 

Ända sedan min man blev sjuk – han hade småcellig lungcancer – har jag tänkt att jag vill hjälpa till så att andra inte hamnar i samma situation som vi. Det var en tuff period och min familj och mina vänner såg hur det påverkade mig.

Men jag har ändå varit noga med att informera dem om mitt beslut att skänka till Cancerfonden, inte för att jag måste, utan för att det är skönt att veta att vi är överens. De är väletablerade och klarar sig fint utan att ärva mig. 

Det var hur enkelt som helst!

Sedan Susanne blev änka har flera personer i hennes närhet drabbats av cancer, bland annat hennes pappa som fick munhålecancer och avled 2014. Det ökade hennes motivation ännu mer att testamentera till forskningen. 

När Susanne väl gick in på Cancerfondens webbplats för att börja skriva testamentet slogs hon av hur lätt det var. 

Det var hur enkelt som helst! Särskilt när man som jag väljer att testamentera hela kvarlåtenskapen. Jag hämtade bara hem mallen och fyllde i. 

Viktigt att vara förberedd 

Hon är glad över att hennes pengar kommer att vara med och bidra till nya framsteg inom forskningen. 

Jag tycker det är fantastiskt med den forskning som gör vården bättre både på att hantera och bota cancer. Många kan ju numera leva länge trots att de har kronisk cancer. 

Susanne Rosenborg-Kristiansen har lärt sig att inte ta livet för givet. Hon säger att kvinnorna i hennes släkt brukar bli väldigt gamla, och att det känns som en tröst.

Man ska vara bekväm med sitt ställningstagande

Men man vet ju inte vad som händer, kanske är det inte mycket kvar. Jag har stor lust att leva livet och fortsätta ha det bra. Men det är viktigt att vara förberedd. Min man var 59 när han gick bort och jag är nu 63. När jag fyllde 60 tänkte jag att oj, nu är jag äldre än vad han blev. Det var då jag tog tag i det här med testamentet. 

Susannes tips till den som funderar på att testamentera till Cancerfonden är att inte skjuta på processen, men att ta sig tid att prata igenom beslutet med anhöriga eller en god vän. 

Man ska vara bekväm med sitt ställningstagande, därför är det bra att låta det mogna. Det ska kännas rätt när man väl gör det. För mig personligen kändes det väldigt bra.