Känsligt att prata om levnadsvanor och cancerrisk

I arbetet med cancerprevention och behandling av ohälsosamma levnadsvanor spelar primärvården en avgörande roll. Där sker ofta det första mötet med vården och många gånger är kontakten långvarig.

Rapporten “Svårt och känsligt – Cancerprevention i primärvården” bygger därför på ett flertal intervjuer med sjuksköterskor och läkare i primärvården.  Den visar att två av tre vill arbeta mer med att förebygga och behandla ohälsosamma levnadsvanor.

Det är positivt att de flesta är intresserade av att jobba preventivt.

I undersökningen framkommer också att både läkare och sjuksköterskor har kunskapsluckor när det gäller vilka levnadsvanor som faktiskt påverkar risken för cancer och vilka som inte gör det.

Detta blir extra tydligt i frågan om matvanor. En annan utmaning är att vissa ämnen upplevs känsliga att prata om.

Lars Jerdén, är ordförande i arbetsgruppen bakom ”Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor – prevention och behandling” som kom ut i januari 2022. Han har läst rapporten som i stora delar inte förvånar honom.

– Det är positivt att de flesta är intresserade av att jobba preventivt. Det innebär att det finns en bra grund att bygga vidare på för att komma åt kunskapsluckor och osäkerhet, säger han.

Vill inte skuldbelägga

Hela 60 procent av läkarna och sjuksköterskorna i primärvården tycker att det är känsligt att prata om cancer kopplat till levnadsvanor. Allra känsligast är övervikt och fetma. 

– Få saker är så stigmatiserade i vårt samhälle som övervikt och i vården jobbar vi inte för att ”sätta betyg” på människor. Man vill inte skambelägga eller ge dåligt samvete. Här finns ett behov av kompetensutveckling i till exempel samtalsmetodik, säger Lars Jerdén.

Det är också många, 40 procent, som inte tror att patienterna vill prata om sina levnadsvanor. Men flera undersökningar har visat att det inte är så. Till exempel SKR:s ”Hälso- och sjukvårdsbarometer” 2019 då 84 procent av befolkningen var positiva till detta.

Kunskapsluckor om mat och cancer

Den absoluta majoriteten vet att det finns koppling mellan rökning och cancer. Även solvanors betydelse är etablerad kunskap hos personalen. Men när det kommer till matvanor framkommer en varierande kännedom om vilken typ av kost som har betydelse.

Arbetsgivarna har ett ansvar och vi behöver pressa på regionerna att de ger mer utrymme för kompetensutveckling.

Inte ens hälften vet att lågt intag av fullkorn är en riskfaktor för cancer eller att det finns ett samband mellan rött kött och cancer. Samtidigt anger 59% att tillsatser i mat ökar risken för cancer, även fast den samlade forskningen visar att så inte är fallet.

– I stort sett är resultatet ungefär det jag förväntade mig men en sak överraskar och det är att så många (83 procent, reds. anm.) inte har aktiv kunskap om att amning skyddar mot bröstcancer, säger Lars Jerdén.

Trots att kunskapen är relativt hög är 15 procent osäkra på om det finns en koppling mellan alkohol och cancer.

– Alkoholvanor är också en av de frågor som personalen upplever svårt att ta upp med patienterna. Det måste absolut bli bättre, säger Lars Jerdén.

Ansvaret för att personalen ska bli bättre pålästa om levnadsvanor och cancerrisk är delat menar han.

– Arbetsgivarna har ett ansvar och vi behöver pressa på regionerna att de ger mer utrymme för kompetensutveckling. Men det är också ett personligt yrkesansvar att hålla sig uppdaterad, säger Lars Jerdén.

Tiden måste räcka

Många läkare i primärvården uppger även tidsbrist som ett hinder. Detta är en dålig ursäkt menar Lars Jerdén.

– Vi ska göra saker på jobbet som har vetenskapligt bevisad effekt och är kostnadseffektiva. Levnadsvaneåtgärder är mer effektivt än mycket annat vi gör på vårdcentralen, som till exempel administrativa sysslor, säger Lars Jerdén. 

Men om själva vårdmötet bara får ta 20 minuter?

– Om man inte hinner med en viktig fråga får man boka ett uppföljningsmöte. Jag köper inte att det är brist på tid.