Sedan Marcus fick sin cancerdiagnos för lite mer än två år sedan har det hänt mycket för paret Berlin. De har skaffat hus, gift sig och fått sonen Loui. "Det har varit jätteviktigt för oss att kunna fokusera framåt mitt i alltihop", säger Therése Berlin.
– Min första reaktion när jag fick beskedet var: "Det här händer inte mig", säger Marcus Berlin.
Men det var ju just det som hände. Han hade precis fått veta att han hade en tumör i hjärnan. Therése Berlin berättar om vilka tankar som gick genom hennes huvud under den där första chockartade tiden:
– Jag kände att jag borde ha fattat det. Jag visste att det hade varit för bra för att vara sant fram tills dess. Vi hade precis förlovat oss, jag hade hittat den som jag skulle leva med. Klart att han skulle dö.
Båda var först helt inställda på att Marcus liv var över. Men efter ett tag sjönk det in att det kanske inte skulle behöva bli så. Läkarna gav en god prognos för att lyckas med en operation.
Men Marcus hade ändå en känsla av att det kunde gå åt helvete. Kanske skulle det kunna uppstå en situation efter operationen där han bara blev en belastning för Therése. "Om du vill lämna mig då så förstår jag det", sa Marcus till henne.
– Jag tyckte det var idiotiskt sagt, skulle jag gå när han behövde mig som mest, frågar Therése.
De laddade båda för operationen, men var helt oförberedda på vad som skulle hända efter den.
Marcus blev först bra i några dagar, men sedan bara sämre. Efter ett tag klarade han inte av någonting längre. Therése fick mata honom, duscha honom, hjälpa honom på toaletten. Ännu värre var att personligheten förändrades. Marcus var inte längre med i samtalen, förstod inte vad Therése sa, fick aggressiva utfall. De hade delat en värld, men den Marcus som Therése hade lärt känna var borta. Efter några veckor försvann hennes hopp om att han skulle komma tillbaka.
– Men jag tänkte bara att nu måste jag stå bredvid Marcus i det här ändå. Vi hade förlovat oss och allting. Nu blev det inte som vi hade tänkt, men vi skulle vara tillsammans, det var ju det vi hade sagt.
Hon säger att det inte bara var av pliktkänsla eller lojalitet utan för att hon också själv ville det.
– Det är svårt att förklara men… Även om han var borta så var han ändå min Marcus.
Efter en månad upptäckte läkarna att Marcus hade drabbats av en hjärnhinneinflammation. När han behandlats för den kom "dem gamle" Marcus tillbaka.
– Det var en sådan lättnad. Han kunde skämta igen! Han fattade vad man menade när man pratade med honom. Han hade varit i en konstig bubbla för att hans hjärna var förändrad säger Therése.
Vi sitter i familjens villa i Tierp. Vita väggar, vita möbler, vita gardiner, vita krukor, ljust lackerade golv och ljusstakar i guld. På golvet ligger Loui, fem månader, och sprattlar. Huset vågade de lägga ett bud på efter att ha sett röntgenbilder som verkade tyda på att Marcus skulle överleva. Gifte sig gjorde de våren 2018. Och gravida blev de genom en så kallad IVF-behandling medan Marcus fortfarande gick på cellgifter. De hade bestämt redan innan allt hände att de ville skaffa barn och när Marcus kände så påtagligt att livet är skört blev det ännu viktigare.
– Jag ville känna att det fanns någonting av mig som lever kvar. Och i Loui kommer det alltid att finnas ett minne av mig.
Men att få grönt ljus för att göra en IVF-behandling var inte lätt. Eftersom cancerbehandlingar kan påverka mäns fertilitet hade Marcus blivit rekommenderad att frysa in spermier innan han påbörjade behandlingen. Therése säger att graviditeten är det bästa som kunde ha hänt dem – "trots att jag spydde varje dag i nio månader".
– Det var så skönt att veta att vi hade en framtid. Att kunna fokusera på det liv vi skulle ha när vi åkte och hämtade cytostatika åt Marcus, eller när han bara låg på soffan och inte orkade någonting den dagen. Att man visste att så här kommer det inte alltid att vara, vi kommer att få vår familj.
Nu är de båda hemma med Loui, men Therése säger att hon ibland måste påminna sig om att det är hon som är föräldraledig, inte Marcus. Marcus är sjukskriven eftersom han inte är helt återställd efter allt han har varit igenom. Han har begränsad syn, begränsad motorik och begränsad energi.
– Saker som gick lätt förr är jättesvåra nu. Att sätta upp en gardinstång tar mig en hel dag och jag hinner bli arg 40 gånger. Jag blir frustrerad av att jag inte fungerar som jag är van vid. Och självklart blir det konflikter ibland. Men de säger att de blivit experter på att prata om allt.
– Vi förstår varandras tankar och känslor exakt. Därför är det alltid Marcus jag vill prata med. Han förstår mig bäst, också i det här. Sjukdomen har gjort att vi står varandra närmare. Egentligen önskar man ju att den aldrig hade hänt, men…
– Den har ändå fört något gott med sig. Vi har fått starkare självförtroende i själva relationen, säger Marcus.
– Vi har ett så otroligt starkt band till varandra nu, säger Therése.
Hjärntumörer är vanligast bland äldre personer. Ungefär hälften är över 60 år. Prognosen vid hjärntumörer varierar med typen av tumör.
Var det här en intressant nyhet?
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.