Ludmilas spridda bröstcancer är en ny sorts kamp mot klockan

Ludmilas första cancerdiagnos kom 1998, då hon upptäckte en knöl i bröstet. Nu har den spridit sig till både skelettet och lungorna. 

– Det var klassiskt när jag fick diagnosen, precis som så många andra berättat om. Jag var helt oförberedd, berättar Ludmila. 

Vann tävlingar under behandlingen

Första gången hon fick cancer, 1998, fick Ludmila behandling med både strålning och cytostatika men mådde trots behandlingen så bra att hon kunde fortsätta att både träna och tävla.

Jag lyckades vinna DN-galan och ta brons i VM under den första sjukdomens behandling.

– Jag lyckades vinna DN-galan och ta brons i VM under den första sjukdomens behandling!

Andra gången var det inte lika lätt. Ludmila fick svåra biverkningar av de starka behandlingarna och skador på ryggen så hon inte kunde röra sig. 

Nu berättar Ludmila att cancern har återkommit en tredje gång och spridit sig till skelettet och lungorna. Plötsliga smärtor i ryggen ledde till upptäckten av cancer i en kota där sjukdomen hade orsakat ett svart hål i skelettet. 

Idag bor Ludmila i ett hus utanför Alicante i Spanien tillsammans med sina tre hundar – Walter White, Prinsessan Lea och Bielka – och papegojorna Pippi och Poppo. 

Hon har två barn, sonen Elias, 21 år och dottern Natalya, 42. Natalya har nyligen också fått en cancerdiagnos.

Ludmila berättar att hon hittar glädje i trädgårdsarbete, matlagning och att umgås med sina husdjur. Trots att hon bor i Spanien ser hon ingen större skillnad i vården jämfört med Sverige.

– Det är samma mediciner och samma mottagande, även om sjukhusen här är lite mer slitna, säger hon.

Att vara sjuk som offentlig person

Ludmila har varit öppen med sin sjukdom genom åren och beskriver att det har varit en hjälp för henne själv. 

Det var skönt att berätta. 

– Det var skönt att berätta. Det gjorde det enklare när alla förstod varför jag inte kunde tävla, gå på fest eller bjuda hem människor, säger hon. 

Ludmila har aldrig förstått varför det skulle vara skamligt att berätta. Hon tycker att förståelsen hon fått har gjort livet enklare.

– En del kanske döljer diagnosen för att få behålla jobbet, som jag, när jag tappade mitt sponsoravtal med Nike. Men det kommer fram ändå till slut.

Nya perspektiv på livet

Ludmila berättar att sjukdomen har gett henne nya perspektiv på livet.

– Jag har fått cancerdiagnoser tre gånger, det har varit som i tre stadier. Efter första och andra diagnosen blev jag deprimerad. Speciellt andra gången. Men sen började jag uppskatta livet mer. 

– Jag ser solen gå upp och ner. Blommorna blir mer färgrika, dofterna starkare – hela naturen är vackrare. Det som tidigare verkade litet har blivit stort, livet har blivit rikare.

Jag ser solen gå upp och ner. Blommorna blir mer färgrika, dofterna starkare – hela naturen är vackrare.

Hon uppmuntrar andra i liknande situationer att försöka leva sitt liv som vanligt och lämna sjukdomen i läkarnas händer. 

– Bara läkare kan hjälpa dig. Det är som att skada benet – gå normalt så att du inte får andra problem.

En av världens främsta friidrottare

Ludmila Engquist föddes den 21 april 1964 i Tambov, Ryssland, och har blivit känd som en av världens främsta friidrottare. Hon tävlade först för Sovjetunionen och senare för Sverige, där hon vann OS-guld i Atlanta 1996 och VM-guld 1997. 

Hennes personbästa på 100 meter häck, 12,26 sekunder, rankar henne fortfarande bland de snabbaste i historien.

Efter idrottskarriären, som också innehöll en kort satsning på bob, har Ludmila ägnat sig åt att träna ungdomar ideellt och nyligen släppt sin självbiografi Ludmila – svenskare kan ingen vara.

Hoppet att bli frisk lever

Trots tre cancerdiagnoser och de svåra behandlingarna hoppas Ludmila fortfarande på att bli frisk. Hon hittar mening i vardagen genom sin familj, sitt arbete med ungdomar och de små stunderna av glädje i naturen.

– Det hjälper mig med min sjukdom att umgås med unga människor och vara i en idrottsmiljö men jag kan inte jobba längre.