Strålningsforskning på efterkälken

Jämfört med våra nordiska grannländer har strålbehandlingsforskningen i Sverige hamnat på efterkälken. Det saknas forskningskompetens och de forskare som är verksamma på området har svårt att få finansiering. Detta trots stolta traditioner där Sverige länge har tillhört toppskiktet inom strålbehandlingsforskning.

Det här är en utveckling som oroar Eva Forssell-Aronsson, professor i medicinsk strålningsfysik vid Göteborgs universitet.

– Trots att strålbehandling är ett av de bästa sätten att behandla cancer har vi problem på olika plan. Vi har för få personer som forskar inom strålning och vi har svårt att få forskningsanslag för vissa typer av strålbehandling, säger hon och fortsätter:

Vi tappar internationella samarbeten

– Konsekvensen blir att vi kan missa framstegen som görs inom den internationella forskningen. Om vi inte har något att bidra med är det svårt att få vara med i de konstellationer som driver utvecklingen och vi tappar internationella samarbeten. Vi svenska forskare riskerar att få läsa oss till vad forskare gör i andra länder.

På sikt drabbas patienterna, säger Eva Forssell-Aronsson. Bland annat blir det svårt att erbjuda de senaste behandlingarna eftersom de kräver personal med forskningserfarenhet.

Cancerfonden gör nu en rejäl satsning på svensk strålbehandlingsforskning där en utlysning av särskilda forskartjänster riktade mot forskare inom strålningsvetenskap ingår.

Radioaktiva läkemedel

Eva Forssell-Aronsson forskar om läkemedel som bekämpar cancer genom målsökande precisionsstrålning, så kallade radioaktiva läkemedel.

– Finessen med radioaktiva läkemedel är att molekyler kan söka upp tumören och fastna på tumörcellerna oberoende var de finns i kroppen, säger hon.

I november 2020 fick hon ett anslag om 5,25 miljoner kronor från Cancerfonden för att fortsätta sina projekt de kommande tre åren. För henne är bidraget avgörande.

– Utan det anslaget hade det varit svårt att genomföra den här forskningen. Dels ger Cancerfonden ett väldigt stort bidrag. Dels är det en kvalitetsstämpel. Får man pengar från Cancerfonden är projektet noggrant granskat. Det finns ingen svensk forskningsfinansiär som har samma kunskaper inom strålbehandlingsforskning som Cancerfonden. Det banar också vägen för anslag från andra finansiärer.

Utan det anslaget hade det varit svårt att genomföra den här forskningen.

Radioaktiva läkemedel sprutas in i kroppen eller ges i form av dryck. De består av en molekyl som är utvald för att hitta cancerceller och som är bunden till en radioaktiv atom med energi.

Molekylen binder till cancercellen och när den radioaktiva atomen sönderfaller sänds strålningen ut. På så sätt hamnar strålningen till största delen i tumören och friska celler skonas.

Binder till cancerceller

– Molekylerna transporteras runt i blodbanan och träffar på alla celler, även tumörceller. Molekylen kan då binda sig till tumörcellerna, oberoende var de sitter och oberoende om man känner till var de finns hos patienten, säger Eva Forssell-Aronsson.

Molekylen som bär den radioaktiva atomen klarar av att identifiera cancercellerna eftersom den är anpassad för att söka sig till de så kallade receptorerna som finns på cancercellens yta.

Alla celler har receptorer men deras egenskaper skiljer sig åt. För att molekylen ska hitta cancercellerna måste man därför veta hur receptorerna på just de cancercellerna ser ut. Långt ifrån alla tumörtyper är kartlagda och att identifiera fler är en viktig del i forskningen.

Eva Forssell-Aronsson är specialiserad på hormonkänsliga tumörer som finns till exempel i buken. Framförallt neuroblastom som drabbar barn, samt mag- och tarmcancer.

Tvärvetenskaplig kompetens

Att strålbehandlingsforskning blev hennes inriktning beror på att hon i skolan var bra på så mycket. Alla naturämnen var lika intressanta och hon hade helt enkelt svårt att välja. Det blev både civilingenjörsutbildning och läkarlinjen.

Men efter två års läkarstudier kom hon med i ett forskningsprojekt som så småningom ledde till att hon istället blev sjukhusfysiker. Projektet handlade om radioaktiva läkemedel och på den vägen är det. Den här forskningen är tvärvetenskaplig.

– Så här får jag utlopp för alla mina intressen, säger hon.

Hennes forskning har bland annat bidragit till utveckling av ett radioaktivt läkemedel som används vid behandling av vissa former av tarmcancer och cancer i bukspottskörteln, de så kallade neuroendokrina formerna. Den behandlingen har lett till förlängt liv och bättre livskvalitet för patienterna.

– Det är fantastiskt, säger hon.

Men tillägger samtidigt att hon tror att man kan nå ännu bättre överlevnad.

Ännu bättre överlevnad

– Min bedömning är att många patienter underbehandlas i dag. Behandlingarna har inte optimerats ännu utan alla patienter får samma strålningsdos. Om behandlingen anpassades till varje patient skulle fler överleva längre tid eller kanske helt botas.

Min bedömning är att många patienter underbehandlas i dag.

Hon och kollegorna har gjort tester på möss där antalet behandlingar, strålningsdos och de intervaller som strålningen getts, har justerats beroende på tumörens egenskaper. Detta ger högre stråldoser till tumörerna än med dagens rutin. Och bättre behandlingsresultat.

– Men dit har vi inte kommit när det gäller människor och det beror på att vi ännu inte gör den individuella dosplanering som vi gör för mössen.

Förbättrad effekt av strålning

Hennes forskning tar nu ett nytt steg och undersöker hur man kan förbättra effekten av strålningen. 

– Tillsammans med det radioaktiva läkemedlet prövar vi att ge ett läkemedel som gör att strålningseffekten blir högre. Vi har testat sex olika läkemedel för olika tumörformer och resultaten är jättefina. Dessutom kan substanserna vi använder också fungera vid strålning med strålkanon. Det ger en väldigt stor potential för effektivare behandlingar.  

Det är resultat som ger henne framtidstro. Men den största drivkraften är att kunna hjälpa de svårast sjuka.

– Patienterna där tumören har spridit sig till olika delar i kroppen är vi inte så bra på att bota i dag, säger hon. Men där skulle radioaktiva läkemedel kunna vara en lösning. Det är min största förhoppning.

Om strålbehandling

Strålbehandling eller radioterapi är en av de vanligaste cancerbehandlingarna och ges vid många olika cancerformer. Det finns tre olika typer av strålterapi.

Yttre strålbehandling

Yttre strålbehandling är den vanligaste typen av bestrålning. Den ges på sjukhus via en strålkanon och är vanlig vid till exempel bröstcancer och prostatacancer.

Brachyterapi

Brachyterapi innebär att radioaktiva preparat placeras in i tumören eller nära tumören. Det gör att stråldosen kan bli hög utan att friska organ skadas. Metoden används framförallt vid gynekologisk cancer och prostatacancer.

Radioaktiva läkemedel

Radioaktiva läkemedel är molekyler som binds till radioaktiva atomer. I blodbanan söker sig molekylerna till tumörcellerna och binder till dem. När de radioaktiva atomerna sönderfaller utsänds strålning och cancercellen dör.

Radioaktiva läkemedel ges via dropp eller dryck och används till exempel vid cancer i sköldkörteln och neuroendokrina tumörer, alltså hormonkänsliga tumörer som ofta finns i magen och i lungorna.