”Jag kan inte slarva bort chansen att leva vidare”

Hennes första tanke gick till mamma. Då, för tre år sedan, när Lena Bengtsson satt hos läkaren och fick diagnosen.

Mamman dog i lungcancer när Lena var 17 år.

– Jag vet hur fort det kan gå. Det enda jag såg framför mig var att jag med lite tur kanske hade ett år kvar.

Fem dagar efter cancerbeskedet slutade jag röka.

Lungcancer är den vanligaste cancerrelaterade dödsorsaken i Sverige. Den förväntade relativa femårsöverlevnaden efter diagnos är ungefär 20 procent, men något högre för kvinnor än för män.

Processen gick snabbt 

Lena drabbades av panik. Dödsångest. Känslorna behöll sitt fasta grepp till operationen var över.

Processen gick snabbt. Bara ett par månader tidigare hade hon gått till vårdcentralen på grund av en ihållande hosta. Läkaren skickade henne till röntgen redan samma dag.

En uppföljande CT-röntgen – datortomografi – visade att det var något i lungorna och efter en biopsi kunde diagnosen ställas. I Lenas fall hade tumören inte spridit sig vilket innebar att hon kunde opereras. 

En påfrestande operation

En lungoperation är påfrestande och Lena fick genomgå konditionsprov för att säkerställa att hjärtat var tillräckligt starkt för att orka.

Den 11 januari 2018 togs halva vänstra lungan bort, samt ett antal kringliggande körtlar och en bit av diafragman.

Det är så viktigt att man får hjälp.

Några veckor efter det påbörjades den förebyggande cytostatikabehandlingen, för att minska risken för återfall. Tre omgångar orkade kroppen med, den fjärde och sista ställdes in.

– När jag väl visste att tumören var borta försvann den akuta dödsångesten. Jag kunde känna glädje. Men jag jublade inte. Man hör mycket om att man ska känna sig som den lyckligaste människan i världen. Men det är inte så det fungerar, det finns ett liv som är påfrestande och som man får bära på.

Blandning av oro och hopp

Det är oron hon talar om. Rädslan för att cancern ska komma tillbaka. En gång i halvåret går Lena på kontroll.

Varje gång proverna visar att det ser bra ut släpper spänningarna hon byggt upp inför beskedet. Samtidigt känner hon hopp. Hon klarade av en tuff operation och behandling.

Och framför allt: Hon klarade av att sluta röka.

Saknar inte cigaretterna

– Redan vid första besöket på vårdcentralen frågade läkaren om jag ville ha hjälp med rökavvänjning. Jag svarade ja och han skickade remiss med en gång. Jag bestämde mig snabbt, fem dagar efter cancerbeskedet slutade jag.

Lena började röka när hon var 14 år gammal. Genom åren har hon i snitt rökt ett halvt paket cigaretter om dagen.

– Jag saknar det inte. Jag kan inte förmå mig att ta en cigarett när jag vet att jag haft lungcancer. Jag har fått chansen att leva vidare, den kan jag inte slarva bort.

Fick stöd på vårdcentralen

Hon är tacksam för hjälpen hon fick via vårdcentralen. Även om hon lyckades fimpa cigaretterna på bara fem dagar hade hon kontakt med distriktssköterskan under ett helt år. De pratade på telefon, om rökstoppet och allt som hör dit.

Du gör en enorm insats för din egen hälsa.

Sköterskan blev också ett stöd i själva cancersjukdomen, säger Lena.

– Alla rökare som får en lungcancerdiagnos borde få det här erbjudandet. Det är så viktigt att man får hjälp. Tabletter finns för den som behöver få hjälp med att sluta. Liksom personlig kontakt, som kan stötta den som riskerar återfall.

Att kontakta Sluta Röka-linjen är ett annat alternativ. Hit kan man gratis vända sig för att få hjälp och stöd med sitt nikotinberoende.

Har inrättat sundare livsstil

Nu försöker Lena att inte älta åren som var, de med cigaretterna som sällskap. Det tjänar ingenting till. Istället blickar hon framåt och inrättar en sundare livsstil.

Hon promenerar varje dag, ofta uppemot en mil. Konditionen har blivit enormt mycket bättre. Lena har stöd av maken och de utflugna barnen. Och hon har återgått till sitt arbete på en bilfirma.

Hon säger att hon blivit känsligare. Hon gråter mer. Ibland av oro, ibland av tacksamhet. Och hon säger oftare till de närstående att hon älskar dem. Hon längtar efter att pandemin ska vara över så att hon kan träffa människor på riktigt.

Cancersjukdomen har också gett henne perspektiv på tobaksvanor i allmänhet och utrymmet de får. Eller inte får, snarare.

Uppmanar andra att söka hjälp

– Man kan inte förbjuda allt som finns på jorden. Men jag tycker att det skrivs för lite om vilken fin hjälp som finns för den som vill sluta röka. Möjligtvis ligger det någon lapp på vårdcentralen. Det är synd, för det är väldigt svårt att sluta på egen hand.

Hon uppmanar andra att söka hjälp. Det är inte skamligt att inte orka utan stöd. Tillsammans med personalen lägger man upp en plan, bland annat beroende på hur många cigaretter man vanligtvis röker per dag.

– Gå till vårdcentralen och säg att du behöver hjälp med rökavvänjning. Du gör en enorm insats för din egen hälsa. I längden blir det också något gott för samhället, vården kring tobaksrelaterade sjukdomar kostar väldigt mycket pengar.

Läs fler personliga berättelser