När Camilla Venerot var 38 år kände hon en öm knöl i höger bröst. Hon kontaktade läkare som gjorde mammografi. Diagnosen var trippelnegativ bröstcancer. Sju år senare var det dags igen för en ny knöl, nu i vänster bröst och livet vändes upp och ned ännu en gång.
Camillas behandling var tuff. Första gången hon fick bröstcancer gjordes en mastektomi, hon fick cytostatika och strålbehandling. Andra gången hon fick bröstcancer togs även det andra bröstet bort och hon fick återigen cellgifter.
– Andra gången jag fick cancer var nio månader efter min årliga återkontroll. Jag upptäckte en knöl i vänster bröst. Det var en ny cancer, men samma sort. Livet vändes upp och ner ännu en gång.
Camilla blev rädd för hur det skulle gå denna gång och visste att behandlingen skulle bli tuff. Hennes mamma gick bort i cancer 45 år gammal, så det fanns också med i tankarna.
Den tuffa cytostatikabehandlingen gjorde Camilla mer och mer nedsatt för varje dos, tillslut så nedsatt att hon kunde inte jobba. Efter avslutad cytostatikabehandling 2008, blev hon riktigt dålig och blev inlagd och isolerad.
Av behandlingen fick hon biverkningar som smärtor i benen, svamp i munnen, problem med magen och slemhinnor.
– Jag fick också bestående nervskador med smärtor i armar och ben av cytostatikan, som förvärrades ytterligare efter den andra gången jag blev sjuk. Jag blev glad när jag märkte att forskningen hade fört behandlingen framåt och att den därför skulle bli lite lindrigare andra gången jag blev sjuk.
Under de tunga sjukdomsperioderna hade Camilla stöd av familjen, sina hundar och sina vänner.
– Hundarna hjälpte mig att ta mig upp varje dag, även om jag kanske bara orkade gå 50 meter ut i skogen och sitta på en stubbe. Hundarna tillsammans med skogen och naturen var läkande.
Camillas råd till andra som blir sjuka är att de ska vara rädda om sina nära och kära.
– Jag njuter nu av min systersons två barn, dom betyder allt. Sedan ska man inte ge upp när man drabbas, det händer hela tiden något tack vare forskningen.
Camilla jobbar som kapellvaktmästare i ett begravningskapell. Hon känner att hon har fått mer förståelse av allt hon varit med om och att hennes sjukdoms- och livserfarenheter hjälper henne när hon möter sörjande anhöriga inför begravning eller vid gravsättningen av urnor.
En vän till Camilla fick tjocktarmscancer samtidigt som Camilla var sjuk andra gången. De kunde vara ett stort stöd för varandra.
Han fick sedan chansen att delta i en studie med immunterapi och är idag cancerfri!
– Min vän fick besked av läkaren att han hade högst två år kvar. Han undrade vad han skulle säga till sin dotter. Då peppade jag honom att kämpa och sa att det kan komma någon behandling under den tiden. Han fick sedan chansen att delta i en studie med immunterapi och är idag cancerfri!
Första gången Camilla blev sjuk sa hon att hon skulle åka till Gotska Sandön om hon överlevde. Sedan dess har hon varit där många gånger.
– Jag njuter och uppskattar nog det enkla mer nu än innan. Mycket av det har med hundarna och naturen att göra och upplevelser tillsammans med systersönerna,
I framtiden hoppas Camilla att få vara frisk och se sina syskonbarnbarn växa upp.
– Sedan vill jag se att forskningen gör att fler överlever cancern i framtiden!
Camilla har en egen insamling till Cancerfondens arbete för att besegra cancer:
Vill du starta en egen insamling och hjälpa fler att överleva cancer?
Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor i Sverige. Fler än 20 kvinnor insjuknar varje dag.
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.
