En av de allra mest betydelsefulla förändringarna i mänsklighetens historia var när vi började inse hur lite vi vet om oss själva och allt det som omger oss. Att gammal sanning, tro och dogmer inte räckte till för att förklara livets mysterier.
Vetenskaperna växte sig starka och lade grunden till den samhällsutveckling och det välstånd som vuxit fram i olika faser under de senaste 400–500 åren. Insikten om vår okunskap och drivkraften att lära oss kan sammanfattas i ett enda ord: forskning.
I dag är forskning och utveckling, FoU, en självklar del av samhället och en betydande del av ekonomin. I genomsnitt investerar länderna inom OECD 2,3 procent av BNP i FoU (2017). Vår förmåga att förebygga, bota och lindra hade inte befunnit sig på dagens nivå utan omfattande forskning.
Från grundforskningens nyfikenhetsbaserade incitament till den mer tillämpade kliniska forskningen i jakt på nya läkemedel och behandlingsmetoder. Ju mer kunskap vi förvärvar, desto större blir behovet av att veta mer. Att upptäcka vad som orsakar en viss typ av cancer leder till frågorna: hur botar vi, hur förhindrar vi?
I jakten på svaren finner vi kanske att den bot som vi trott oss hittat bara fungerar hos en liten del av patienterna eller att en lovande screeningmetod av någon anledning inte lyckas fånga upp alla som befinner sig i riskzonen. Vad beror det på? Vilka mekanismer har vi missat? Vad krävs för att lyckas bättre?
Under flera år tillhörde den medicinska forskningen i Sverige det absoluta toppskiktet i världen. Vår forskning håller fortfarande en hög nivå vid internationella jämförelser och relaterat till folkmängden. Men som vi kan se, bland annat i denna rapport, sjunker intensiteten inom den medicinska forskningen och tillväxttakten för cancerforskningen är betydligt lägre än i många andra länder.
Om vi inte lyckas vända den nedåtgående trenden kommer det att leda till att vi inte kan erbjuda patienter i Sverige lika god sjukvård som i jämförbara länder. Det finns skäl till stark oro för framtiden. Men vad spelar det för roll om upptäckter som ger nya läkemedel och behandlingar görs på andra håll i världen?
Marknaden är global och förr eller senare når framstegen patienter i alla länder, är invändningen som ibland hörs. Visst kan vi dra nytta av medicinska framsteg som görs utanför Sverige. Men den här frågan handlar inte så mycket om enskilda upptäckter och forskningsresultat som om vilken typ av kultur och arbetsmiljö som ger mest nytta för patienterna.
Sjukvårdens hårdvaluta är kunskap och viljan till ständig utveckling och förbättring. Om våra sjukhus reduceras till vårdfabriker kommer vi att tappa den vitalitet och öppenhet som krävs i sökande efter bättre behandlingsmetoder. Forskningen betyder också mycket för samhällsekonomin.
Bara exportvärdet av svenska läkemedel uppgick förra året till 82 miljarder kronor, ungefär en femtedel av den totala kostnaden för sjukvården i Sverige. Med den här rapporten vill vi belysa hur cancerforskningen i Sverige utvecklats jämfört med andra länder under 2000-talet och vilka hot det innebär om utvecklingen fortsätter på samma sätt.
Men vi vill också peka på några av de åtgärder myndigheter och beslutsfattare har till sitt förfogande för att vända trenden och åter föra upp Sverige i forskningens elitskikt. Det är långt ifrån en omöjlig uppgift. Många svenska forskargrupper arbetar i frontlinjen, vilket vi belyser med fyra inspirerande exempel.
Klas Kärre, ordförande Cancerfondens forskningsnämnd
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.