”Jag hade aldrig hört talas om äggstockscancer”

Linda Engström, 33 år, är en riktig kändis i värmländska Ekshärad, där hon bor tillsammans med sin 9-åriga dotter. För några år sedan drog hon nämligen igång en mycket populär tradition.

– Vi var några stycken som ville hitta på något kul under pandemin när man inte kunde gå ut och dansa eller någonting. Så vi startade en fredagscruising! Som mest har det varit 250 bilar och 80 veteranmoppar. Folk sitter ute i sina trädgårdar och väntar på att karavanen ska dyka upp. Och längst fram åker jag i min Cadillac!

När Linda fick sitt cancerbesked i april 2021 valde hon att vara öppen med det redan från början. Snart visste hela bygden att den färgstarka raggardrottningen hade cancer, och stödet från lokalbefolkningen har varit massivt. 

– I Ekshärad stöttar vi varandra. Folk ringer och frågar hur jag mår och hjälper till med allt möjligt. 

Allt började med att Linda sökte vård för att hon var trött och yr. Det visade sig att hon hade äggstockscancer som spritt sig till tarmen.

Vid en omfattande operation på Akademiska sjukhuset togs Lindas äggstockar, livmoder och mjälte bort, liksom en bit av tarmen. Sedan följde ett antal cellgiftsbehandlingar, och i september 2021 var all cancer borta.

– Det var så skönt och vi var så glada! I januari 2022 började jag jobba 25 procent, trots att jag kände mig trött.

Efter att tidigare ha arbetat i restaurangbranschen hade Linda sadlat om och tagit anställning hos en kompis som driver en städfirma.

– Det var så trevligt att komma hem till folk och städa! Många äldre ville alltid bjuda på fika och sitta ner och prata. Till slut fick man göra ett schema över vilka man skulle tacka ja till, så att det inte skulle bli orättvist.

Det blev akut inläggning på Karlstad sjukhus.

Men tröttheten gav sig inte, och en ny undersökning visade att cancern var tillbaka, denna gång i bukhinnan. 

– Jag fick börja med cellgifter igen, en gång i veckan. Men efter några veckor fick jag plötsligt kraftig värk i ländryggen.

Det blev akut inläggning på Karlstad sjukhus. Linda röntgades och fick ett nedslående besked. 

– De såg att cancern växte. Den hade trängt sig in i högra urinledaren, så det var stopp från njuren helt enkelt.

En kateter sattes in från njuren och Linda skickades till Akademiska sjukhuset i Uppsala för en ny operation. Men tyvärr kunde den inte genomföras.

– Det visade sig att hela buken var full av små knottror av cancer. De kunde inte röra någonting, för då hade allt bara rasat isär.

Så hur skulle man gå vidare? Läkarna samrådde och diskuterade olika möjligheter. Till slut kom man fram till att Linda skulle få prova en annan sorts cellgifter.

– Jag fick behandling en gång i månaden. Först verkade det som att det hjälpte. Det såg ut som att cancern minskade. Men efter den tredje behandlingen började jag få ont i magen, och det blödde ur tarmen.

Linda åkte tillbaka till sjukhuset i Karlstad och gjorde en ny röntgen. Cancern hade fortsatt växa och nu tagit sig in i tarmen – där den upptäcktes från första början.

– Vi var alltså tillbaka på ruta ett igen.

Det kan både förbättra överlevnaden och lindra symptom.

Sedan en tid tillbaka testar Linda nu ett hormonhämmande läkemedel. Hormonell behandling, även kallad endokrin behandling, innebär att man bekämpar en cancersjukdom genom att påverka olika hormonsystem. Det kan både förbättra överlevnaden och lindra symptom. Främst används hormonell behandling vid bröstcancer, prostatacancer och cancer i sköldkörteln.

– Jag tycker verkligen att vi måste få upp ögonen för just äggstockscancer, fortsätter Linda. Innan jag fick min diagnos hade jag och flera i min närhet aldrig hört talas om äggstockscancer.

Äggstockscancer drabbar cirka 700 kvinnor per år i Sverige och är den dödligaste av de gynekologiska cancerformerna. Medan livmoderhalscancer ofta upptäcks tidigt tack vare det screeningprogram som varit igång sedan 1970-talet, finns ännu ingen screeningmetod för äggstockscancer. Eftersom sjukdomen i regel ger symtom först i ett sent skede, då den redan spritt sig, är den svårare att bota.

Trots sitt allvarliga tillstånd har Linda gott om energi.

– Vi hade säsongsavslutning på cruisingen i oktober och körde en extra lång rutt runtom i trakten. Jag körde längst fram i min Cadillac och kände mig som en drottning! Nu hoppas jag att hormonbehandlingen ska funka bra så vi kan cruisa vidare i vår.