Att möta överlevare viktigare än Nobelpriset

– Det är tack vare er vi står här, så är det. Vi tycker att årets Nobelpris är det mest välförtjänta någonsin, sade Magnus Norin, ordförande i Melanomföreningen när han välkomnade professorerna James P. Allison och Tasuku Honjo. 

Ett känslofyllt möte 

I dag, måndag, får de ta emot Nobelpriset i medicin eller fysiologi och fira med de andra pristagarna i stadshuset. Men redan igår ägde ett alldeles speciellt möte rum på Grand Hotell i Stockholm. Då fick Allison och Honjo möta ett 40-tal svenska patienter som har eller har haft hudcancer. Många hade behandlats med immunterapi, som Nobelpristagarnas forskning har gjort möjlig. 

– Jag vill tacka er alla som kommit hit idag. Nobelpriset kan visserligen vara någonting bra, men att träffa människor som säger att de haft nytta av vår forskning är det verkliga priset. Det gör mig så lycklig att se er alla här, och jag önskar er allt gott för resten av livet, sade en märkbart berörd James P. Allison. 

"Jag har redan belönats"

Tasuku Honjo berättade om presskonferensen i Kyoto när det offentliggjordes att han fått priset:

– Jag sa att jag redan har belönats, för att jag har träffat patienter som sagt: "Du har räddat mitt liv". Det är de mest rörande och värdefulla ögonblicken i mitt liv. 

"De har räddat våra liv"

Under tjugo minuters tid fick pristagare och patienter prata, skaka hand och krama om varandra. Det blev känslosamt för båda parter. 

– Det var lika ofattbart som man hade tänkt sig. Det har liksom inte sjunkit in. De har räddat våra liv. Det är helt otroligt, att få träffa dem, säger Magnus Norin som fått behandling med båda de läkemedel som bygger på de pristagarnas upptäckter.

Så väcktes idén till mötet 

Idén till mötet kom från början från Christer Johansson, vars cancer först missats och sedan feldiagnostiserats. Prognosen var dålig och han hade börjat planera för sin egen begravning. Men immunterapi visade sig bita på hans tumörer, som nu har krympt till hälften.  

– Jag hoppas att det ska hjälpa mig hela vägen. När jag hörde om priset så tänkte jag att jag ville tacka de här grabbarna. Det är fantastiskt att få träffa dem. Det är ju på grund av deras forskning som jag lever, säger han. 

Krama om Nobelpristagarna 

Tomas Dahl, som drabbats av tonsillcancer, fick beskedet att ingen bot fanns att få. Men när det blev det möjligt att ge immunterapi mot hans cancertyp fick han prova, och det blev en vändpunkt. Dagen efter att det blev känt vilka som fick priset, fick Tomas besked att han var cancerfri. I går fick han krama om pristagarna och lämna över ett tal han skrivit.

– Allison viskade i mitt öra att det här är lika stort för dem – att få höra de här berättelserna, berättar Tomas.

"De är hopp för mig och min familj"

Alla som var närvarande har inte behandlats med immunterapi. Marie Andersson fick sin diagnos redan 2010 och var med och startade Melanomföreningen 2011. Då fanns bara cytostatika att tillgå, men hon fick chansen att vara med i en studie som gjorde att hon så småningom fick tillgång till moderna målsökande läkemedel. 

– Det var det som räddade mig. Men vi vet ju att man kan bli resistent mot sådan behandling. Så de här läkemedlen som Nobelpristagarna har hjälpt till att ta fram – de är hopp för mig och min familj, om jag behöver dem i framtiden, säger Marie.

Även hennes söner, Axel och Pontus, fick tillfälle att prata lite med Nobelpristagarna. 

– Jag sa "Congratulations to the Nobel Prize!", berättar Axel stolt.