"Tänk att jag ska få bli pappa snart"

Marcus var bara 25 år och cancer var inte något som fanns i hans föreställningsvärld. Men huvudvärken och illamåendet gav inte med sig. Efter många besök på vårdcentralen och ett allt sämre tillstånd, där Marcus till slut inte längre kunde behålla någon mat, tvingades han åka akut till sjukhuset. Då hade det gått nästan ett halvår sedan de första symtomen.

Beskedet som förändrade allt

– När de väl gjort datortomografin gick allt fort, berättar Marcus. Jag fick veta att det ”växte någonting i huvudet”. Det var den värsta stunden i mitt liv. Jag blev så fruktansvärt rädd. Visst hade vi nämnt ’hjärntumör’, när vi googlat på mina symtom, men det kändes helt overkligt att cancer skulle drabba mig.

Efter en vecka opererades Marcus och en tumör stor som en valnöt togs bort. Tumören visade sig vara elakartad och dessutom lyckades inte hela avlägsnas under operationen. Det skulle visa sig att detta var början på en lång resa.

Till en början kände Therése knappast igen Marcus. Han, som alltid varit glad och positiv, var som förbytt. Han förstod inte vad Therése sa och blev ofta väldigt arg. Marcus hjärna hade tagit rejält stryk av operationen. Han kunde inte gå och inte äta själv, och varken tal eller syn fungerade bra.

Den långa vägen tillbaka

–Jag fick hjärnhinneinflammation efter operationen. Men så snart jag var lite starkare började min strålbehandling. Under sex veckor strålades jag med något som heter protonstrålning. Det fungerade väldigt bra för mig och jag mådde hyfsat bra under den tiden.

Efter strålbehandlingen blev det en kort paus och sedan var det dags för cystostatika. Våren 2017 blev en enda lång mardröm. Marcus mådde mycket dåligt både fysiskt och psykiskt.

"Ingen vet väl hur länge man ska leva! Och även om jag kommer att dö, vill jag gärna att något av mig ska finnas kvar", berättar Marcus. Foto: Thron Ullberg 

– Det var verkligen en vidrig tid, det kändes som om jag skulle dö varenda natt. Jag trodde knappast jag skulle överleva. Jag sa till Therése att jag förstod om hon ville lämna mig, det här var ju inte det liv jag ville ge henne.

Men för Therése var det inget alternativ! De två hade varit tillsammans i två år, flyttat ihop och förlovat sig. De hade också börjat försöka skaffa barn tillsammans. Hon tänkte inte vika från Marcus sida.

Vändpunkten – och framtiden

Röntgenbilderna sommaren 2017 visade att resterna av tumören ”kraftigt reducerats”. Från den dagen har allt gått åt rätt håll. Nu kände Marcus att han vågade tro på framtiden igen. Strax efter det köpte han och Therése ett charmigt hus med vackra trägolv och gott om plats. Under hösten genomgick Therése en IVF-behandling och blev gravid med spermier som Marcus fryst ner innan strålbehandlingen.

– Jag är så lycklig att jag har haft Therése under den här tiden! Hon har peppat mig och hjälpt till med precis allt. Vi var väldigt nära varandra redan innan jag blev sjuk, men nu har vår relation nått en helt ny nivå. Tänk att vi nu ska bli föräldrar också! Jag som knappast trodde jag skulle överleva till nästa födelsedag.

– Jag mår bättre för varje dag och njuter av enkla, vardagliga saker. Sådant som jag inte ens tänkte på förr. Jag vet att jag lever tack vare forskningen.