Rugbyn ger henne kraft under behandlingen

”Jag HATAR dig cancer och ska slå skiten ur dig”. Så skrev jag på Facebook för en månad sedan. Den dagen skulle jag ha spelat final i Allsvenskan mot laget Stockholm Exiles och njutit av varje sekund. Istället låg jag i en sjukhussäng blek som ett papper och blev proppad med mediciner varje timme.

Drabbades av en utanför-kroppen-upplevelse.

För två år sedan drabbades jag av inflammationer i magen och fick ta bort gallblåsa och blindtarm. Sedan bröt det ut stora bölder på huden och jag fick flera konstiga besvär som hepatit, nattliga svettningar, bältros och värk i kroppen. Jag fick veta att mitt immunförsvar var nedsatt, men ingen visste varför. 

Hittade en jätteliten knöl 

I början av sommaren nämnde jag för min läkare att jag känt en jätteliten knöl i mitt bröst, ungefär en ärtas storlek, i ett års tid. Jag fick tid för mammografi och ultraljud, men var inte orolig.

Det var så osannolikt att det skulle vara cancer då jag bara är 33 år. Under ultraljudet kunde radiologen direkt säga att jag hade förkalkningar runt knölen i bröstet och att det var en indikation på bröstcancer.

Det som gör att jag står ut är rugbyn.

Jag drabbades av en utanför kroppen-upplevelse vid ordet ”bröstcancer”. När jag kom hem fick jag panik. Jag visste inte var jag skulle ta vägen och ringde min syster. När hon kom bröt vi båda ihop.

Efter flera veckors väntan fick jag veta att jag hade invasiv HER2-positiv bröstcancer, grad 3, med spridning till lymfkörtlarna. Denna cancerform är känd för att vara ganska aggressiv med relativt stor risk för spridning och återfall.

Värsta dagarna i mitt liv

Det gjordes en datortomografi för att se om cancern spridit sig. Dagarna då jag väntade på besked var de värsta i mitt och mina anhörigas liv. Men så fick jag veta att cancern inte spridit sig. Jag minns läkarens ord: ”Det blir en tuff kamp, men nu är målet att du ska bli frisk”.

Cellgiftsbehandlingen började den 3 augusti. Jag drabbades av kraftiga biverkningar och fick byta till en annan typ av cytostatika. Den nya behandlingen fungerar bättre, trots att jag tampas med biverkningar dagligen. Jag får också antikroppar var tredje vecka som ska bromsa delningstakten av cancercellerna.

Vissa dagar är värre än andra, med värk, enorm trötthet, sår i munnen, illamående och hudutslag. Det är också extremt påfrestande emotionellt att gå igenom det här.  

Efter behandlingen är planen att operera bort hela vänster bröst i januari och få strålbehandling under februari. Finns det fortfarande aktiva cancerceller i vävnaden kommer jag att få mer cellgifter under våren.

Möjligt att finna lycka

Det som ger mig kraft och gör att jag står ut är rugbyn. Jag har spelat sedan 2007, bland annat för University of Guelph i Kanada och sedan 2013 för svenska landslagets sjumanna- och 15-mannatrupp.

När jag fick min diagnos bestämde jag mig för att fortsätta vara aktiv under min cellgiftsbehandling. Jag är tacksam och glad att jag klarat av att träna och spela nästan alla höstens matcher med regionlaget Skåne RF. Under den senaste matchen tog vi faktiskt SM-silver!

Det har varit tufft och jag orkar inte lika mycket som jag brukar, men att få spela rugby ger mig mycket kraft, särskilt mentalt.

Mitt stora mål är att ta mig tillbaka till samma fysiska form som jag var i innan min diagnos, och att få spela med landslaget igen. Jag pratade med landslagstränaren för någon dag sedan och hon bjöd in mig till det kommande landslagslägret.

Trots att jag inte spelar lika bra som tidigare är jag välkommen, vilket ger mig hopp. Det är möjligt att finna lycka i livet, även i de mörkaste av stunder.