När Anna fick cancer gav hästarna henne styrka

Vi har en plan för dig, du ska byta stamceller och bli frisk, det var vad läkaren sa när jag fick beskedet att jag drabbats av blodcancer. Jag hängde upp mig på det och kände ”skönt, det finns en väg ut”. Under tiden då jag väntade på en stamcellsdonator tänkte jag inte så mycket på att jag var sjuk.

Jag hade fullt upp med våra hästar. Jag har älskat hästar ända sedan jag lärde mig gå och var sju-åtta år när jag började på ridskola. Hela mitt liv kretsar kring hästar. Även min man rider och tävlar i dressyr.  

I stunden var jag egentligen aldrig orolig. Jag ville inte googla, ville inte veta mer än jag behövde. Jag körde huvudet i sanden. Det är först nu som jag har insett att jag nog inte hade levt idag om man inte hittat en donator. Men till slut fann de en man i Tyskland. Det kändes fantastiskt. Jag bytte celler i januari 2021.

”Jag facetajmade med hästarna från sjukhuset”

När jag låg på Sahlgrenska sjukhuset facetajmade jag med hästarna. Min man höll upp paddan framför dem. De buffade på den och kände antagligen igen min röst. 

Red igen tre månader efter transplantationen 

Den första tiden efter transplantationen fick jag inte vara i stallet på grund av infektionsrisken. Men jag minns när jag kom hem och gick ut i hagen. Hästarna här är som hundar. De förstår extremt mycket. De kom fram försiktigt på avstånd först och sniffade. Sedan kom min häst Loi närmare. Det var underbart!

Tre månader efter transplantationen red jag igen för första gången. Kroppen var så nedbruten att jag blev helt slut. Men när jag var som sjukast kände Loi av att jag knappt orkade sitta i sadeln. Han gick så fint och lugnt.  

När jag väntade på nya stamceller red och vandrade jag varje dag. Men när jag kom hem från sjukhuset och skulle gå upp för trappan till övervåningen insåg jag att kroppen tagit ordentligt med stryk.

”Hästarna ger mig återhämtning”

I dag mår jag trots allt oförskämt bra. En kronisk trötthet finns där, hjärntrötta blir visst alla som gått igenom cancer. Men i stallet behöver jag inte tänka, jag kan slappna av. Om det har varit mycket på jobbet eller så rider jag ut för mig själv i skogen. Hästarna ger mig återhämtning.