Mer strålning utan fler biverkningar

– Vi är mitt uppe i en spännande utveckling, säger professor Anders Widmark, institutionen för strålningsvetenskaper, enheten för onkologi, Umeå universitet.

Han redogör för aktuella framsteg och pågående forskning som kan innebära att strålbehandling får en ännu viktigare roll än tidigare i behandlingen av prostatacancer.

Bromsa sjukdomen 

Strålbehandling används sedan länge på en rad olika sätt i behandlingen av prostatacancer.

Vid tidig sjukdom där tumören inte spridit sig utanför prostatakörteln, lokaliserad prostatacancer, är strålning ett likvärdigt alternativ till kirurgi som botande behandling. Då kan man använda yttre strålning eller olika typer av brakyterapi, inre strålbehandling.

Vid en typ av brakyterapi förs 50–100 små, radioaktiva ”frön” (seeds) in i prostatakörteln. Fröna innehåller vanligen jod-125 som i ungefär tre månader ger en lågdosstrålning som dödar tumören. Viden annan typ används högre stråldoser som tillförs via ett tiotal nålar som tillfälligt förs in.

I sena sjukdomsstadier där tumörsjukdomen spridit sig till andra delar av kroppen kan strålning användas bland annat för att bromsa sjukdomen och lindra smärta.

Effektivt med hög strålningsdos 

Många av de nya tekniker som är aktuella testas främst vid stadiet mellan tidig och sen sjukdom. Det kallas lokalt avancerad prostatacancer. Tumören är då så stor att den vuxit utanför prostatakörteln. Den kan också ha vuxit in i närliggande lymfkörtlar, men spridning till andra delar av kroppen kan inte konstateras.

Forskning har visat att ju högre strålningsdoser man kan ge prostatatumören, desto större är chansen till bot. De doser som fortfarande användes för något decennium sedan var ofta inte tillräckligt höga för att bota patienten. Det finns nu en stark strävan att utveckla metoder som gör att man kan öka stråldosen. Men det måste ske utan att man förvärrar biverkningarna.

Större behandlingsnytta utan att få fler biverkningar.

Den vanligaste biverkningen av strålbehandling vid prostatacancer är tarmbiverkningar såsom ändrade avföringsvanor, slembildning och läckage. Ett lovande sätt som nu prövas för att klara denna balansgång kallas hypofraktionering.

Det innebär att man ger högre doser vid färre tillfällen. Metoden bygger på ny kunskap om prostatacancerns biologiska egenskaper. Tumörcellerna delar sig långsammare än vid många andra cancersjukdomar, vilket gör att hypofraktionering kan vara lika effektiv eller till och med effektivare än standardbehandlingen med lägre dos vid många tillfällen.

– Hypotesen är att vi kan få större behandlingsnytta utan att få fler biverkningar. Metoden har börjat användas i USA, utan att man säkert vet att den är lika bra, och en studie pågår i Sverige, berättar Anders Widmark.

Finns mycket att vinna på 

Patienter som ges standardbehandlingen med 39 strålbehandlingar under åtta veckor ska jämföras med hypobehandlade patienter som ges endast sju behandlingar, med tre gånger så höga doser.

– Det finns mycket att vinna för både patienten och hälso- och sjukvården om hypobehandling kan ersätta dagens standardbehandling.

Ett annat sätt att öka stråldosen vid lokalt avancerad prostatacancer är att komplettera den yttre strålningen med brakyterapi, inre strålning. Man implanterar tillfälligt stavar med ämnet iridium-192 i prostata. Brakyterapi har fördelen att strålningen riktas väldigt precist.

Metod för precisionsstrålning 

Precisionen är annars ett problem vid strålbehandling av prostatacancer eftersom prostatakörteln är rörlig. Vid Norrlands Universitetssjukhus utvecklades tidigt en metod för precisionsstrålning och numer är det standard att vid yttre strålning lägga in tre risgrynsstora guldkorn i prostatakörteln.

Till skillnad från själva prostatakörteln syns guldkornen mycket väl på en vanlig röntgenbild. Under strålbehandlingens gång kontrolleras fortlöpande strålfältets gränser i förhållande till guldkornens läge med vanliga röntgenbilder.

Nyttja GPS-teknik 

Den senaste tekniska utvecklingen när det gäller att ”sikta rätt” vid strålbehandling av prostatacancer är att utnyttja en typ av GPS-teknik. Elektromagneter eller en radiofrekvenssändare implanteras i prostata.

Ett annat lovande tekniskt utvecklingsspår är inriktat på att minska tarmbiverkningarna genom att skapa ett större mellanrum mellan prostata och ändtarm före strålningen. Det kan bland annat göras genom att man sprutar in olika ämnen i området mellan organen. I en pågående studie som leds från Norrlands Universitetssjukhus injiceras hyaluronsyra, samma ämne som används vid bland annat läppförstoring i kosmetiskt syfte.

Man brukar tala om de små stegens revolution.

I takt med de tekniska förbättringarna blir strålbehandling ett intressantare alternativ för allt fler grupper av prostatacancerpatienter, ofta som tillägg till annan behandling för att bota eller förlänga överlevnaden. Att lägga till strålning till hormonbehandlingen vid lokalt avancerad prostatacancer har exempelvis visat sig kunna förlänga överlevnaden. Denna forskning – där olika strategier jämförs i olika sjukdomsstadier – fortsätter och Anders Widmark är optimistisk.

– Man brukar tala om de små stegens revolution och det talesättet stämmer verkligen på det här området.

Artikeln publicerades i september 2012 och i dag används metoden på många ställen. 

Läs mer om bland annat symtom på prostatacancer