Målstyrda läkemedel gav Karin ett nytt liv

Jag hade egentligen inga symtom förutom rethosta. Det var mina barn som tyckte att jag skulle kolla upp den. Jag var inte särskilt orolig, jag var inte rökare och hade inte en tanke på att det kunde vara cancer. 

Jag skickades på lungröntgen och de hittade en nio centimeter stor tumör som visade sig ha metastaser i både lårben och rygg, en icke småcellig lungcancerform som heter adenocarcinom.

Prognosen var väldigt dålig. Det var hemskt att behöva berätta det för mina barn och min man. Jag minns inte allt från den tiden, det var som att försvinna in i ett svart hål. På den tiden var det väldigt få med min diagnos som överlevde längre än två år. 

Kunde behandlas med målstyrda läkemedel

Men så fick jag cytostatikabehandling och svarade väldigt bra på den. Halvvägs in i behandlingen hade modertumören krympt till hälften. Samtidigt fick jag veta att jag hade en mutation, alltså en genförändring, i cancertumören – en så kallad ALK-mutation. Det var ett väldigt bra besked. Då kunde jag behandlas med nya målstyrda läkemedel.

När tumören började växa igen efter cellgiftsbehandlingen startade jag en tablettbehandling. Den första behandlingen utvecklade jag resistens mot, då fick jag byta till en annan. Nu har jag haft samma behandling i fem år. 

Jag lever ett bra liv med god livskvalitet.

Jag tar tre tabletter på morgonen och tre på kvällen. Biverkningarna är inte särskilt svåra, jag har lite muskelvärk, svullna fötter, krypningar i benen ibland och extra solkänslig hud. Men i sammanhanget är det ingenting. Jag lever ett bra liv med god livskvalitet.

Har tagit bort 15 metastaser i hjärnan

I tre olika omgångar har jag tagit bort sammanlagt 15 metastaser i huvudet med så kallad strålkniv, en kraftig gammastråle. Hjärnmetastaser är vanliga vid lungcancer och hjärntumörer är svårbehandlade eftersom läkemedlen har svårt att passera blod-hjärnbarriären som skyddar hjärnan. Men den behandling jag har nu är bättre på det. De senaste två åren har cancern hållit sig lugn.

Att leva tio år med min diagnos är inte så vanligt. Men vi blir fler och fler som gör det.

Jag lever ett jättebra liv. Men jag lever i tremånaderscykler. Var tredje månad går jag på kontroller och röntgar buken och låren med datortomografi och huvudet med magnetröntgen.

Tiden då jag väntar på röntgensvaren är alltid den jobbigaste. Det är alldeles för långa väntetider inom vården och tar för lång tid att få svar på undersökningar. Ovissheten är det värsta.

Idag är jag vice ordförande i Lungcancerföreningen. Engagemanget ger mig oerhört mycket. Jag vet att föreningen har en viktig roll för många, jag känner att jag gör nytta och jag har fått ett annat fokus. Jag är med och påverkar politiker och beslutsfattare. Det har varit väldigt viktigt för mig.

Brinner för att förbättra lungcancervården

Jag brinner verkligen för att förbättra lungcancervården. Det handlar mycket om tidig upptäckt och om att stärka primärvården. Idag upptäcks 50 procent av lungcancerfallen i ett för sent skede då cancern har hunnit sprida sig. Då kan den inte botas utan bara behandlas.

Cancervården är också ojämlik och vilken vård du får beror på var i landet du bor och vilken socioekonomisk grupp du tillhör. Det är inte acceptabelt.

Forskningen ger mig hopp, det händer så mycket hela tiden på det här området.

Jag är mycket tacksam för den vård jag har fått och för de målstyrda läkemedlen. Att leva tio år med min diagnos är inte så vanligt. Men vi blir fler och fler som gör det.

Läkemedlen har gett mig ett nytt liv. Och forskningen ger mig hopp, det händer så mycket hela tiden på det här området. Jag kommer säkert att bli resistent även mot de läkemedel jag har nu, men då vet jag att det finns andra behandlingar att ta till. Det betyder jättemycket.

Läs mer om målstyrda läkemedel vid lungcancer här.