"Jag vill bli frisk och leva livet!"

"Vi hade just kommit hem från en utlandsresa när jag svimmade. En ambulans tog mig till sjukhuset och jag opererades akut. Jag hade en 17 centimeter stor cysta på ena äggstocken. Några veckor senare konstaterade läkarna att jag hade äggstockscancer. 

Efter att läkarna sett att det var äggstockscancer behövde jag göra en till, större operation. I den tog kirurgen bort ena äggstocken, äggledare, blindtarm, ombnet (bukhinna) och tarmkäx. 

Den stora operationen var fertilitetsbevarande eftersom jag bara är 20 år.

Efter operationen påbörjade jag en cellgiftsbehandling. Efter tre behandlingsomgångar med cellgifterna röntgades jag igen.

Röntgen visade tyvärr att cellgifterna inte påverkat cancern.

En ny sorts cellgifter och en antikroppsbehandling sattes in. Efter tre behandlingar gjordes ny röntgen och läkarna såg att behandlingen gett viss effekt på tumörerna, men inte så mycket som man vill. Då bytte vi cellgifter igen och fortsatte med antikroppsbehandlingen.

Där är jag idag. 

Jag har mått och mår väldigt mycket upp och ner. Jag påbörjade en utbildning på högskolan, men jag var tvungen att hoppa av den efter min min andra operation.

Jag sökte en ny utbildning innan jag visste att jag skulle få cellgifter men kunde inte påbörja den. Jag har inte haft någon möjlighet att plugga eller jobba, behandlingarna har påverkat mig för mycket. 

Mina biverkningar har varit blandade. Det har funnits dagar då jag bara gått nån meter och blivit helt svimfärdig. Men även om jag haft tuffa biverkningar så kunde de varit ännu värre.

Men att vara sjuk tar mycket på psyket och varje dag är en kamp. 

Jag försöker vara i det ”bra” för egentligen mår jag inte bra men om är jag i det ”dåliga” så mår jag ännu sämre. 

Jag tror att det som hjälpt mig att orka under sjukdomen är att försöka ha en vanlig vardag. Att varje dag ta mig upp ur sängen och göra något. Stort som smått. 

De dagar när jag mått som sämst har det kunnat räcka att gå ut och sitta i trädgården en stund. Andra dagar när jag orkat mer så har jag och mina föräldrar hittat på saker. 

Bara att åka iväg och äta på något ställe vi gillar till att besöka nåt slott. 

Att våga säga ja även om jag varit trött och rädd för hur det ska bli. Att göra något roligt som jag blir glad av ger mig SÅ mycket. 

Min mamma, pappa och vår katt Messi är en stor anledning till att jag orkar mig igenom varje dag. Alla viktiga samtal jag haft med min mamma om det vi går igenom och att få prata om cancern även om det kan vara svårt och jobbigt. 

Speciellt när man är ung och får cancer kan det vara svårt att hitta andra i sin egen ålder i samma situation. En sak som har hjälpt mig har varit att hitta andra tjejer i sociala medier i min ålder som jag har lättare att relatera till.

Jag har också fått många tips och råd av dem. Ett råd är att ha någon med sig under sin resa. Att inte vara ensam. Någon man litar på och som kan finnas som ett stöd och som kanske lyssnar med andra öron när man får vissa besked. 

För mig kan det vara svårt att ta in allt och förstå och alla orkar inte läsa på själva om sin diagnos, sina biverkningar och sånt. Min erfarenhet är att det lätt kan bli psykiskt påfrestande. Så jättebra att ha någon man litar på som kan hjälpa en under ens resa. 

Att drabbas av cancer har gjort att jag växer i mig själv på ett helt annat sätt och utvecklas ”fort” genom att konstant möta mina rädslor. 

Jag lär känna mig själv och hur jag är i en väldigt tuff livssituation vid en tidig ålder, och jag tror att jag kommer ha en helt annan lycka över livet när jag väl kan börja leva det på riktigt igen när jag blir frisk. 

Det jag hoppas mest av allt på är att bli fri från cancern och kunna leva ett liv som jag älskar. Jag vill skapa min egna familj och uppleva livet. 

Det finns så mycket kvar av mitt liv som jag verkligen drömmer om ska ske."

Berättat för Sanna Percivall