"Jag är livrädd för att hamna i respirator"

Carola Nilsson från Laholm var på en vanlig rutinkontroll för mammografi när man upptäckte en knöl i hennes armhåla och bröst och hela livet med ens stannade upp. Det var mitt i semestern och hon var tvungen att skjuta upp den första kontrollen men valde ändå att gå till slut. 

– Ja, den första kallelsen sköt jag på eftersom vi befann oss utomlands. Men sen, när vi kommit hem tänkte att det är lika bra att få det gjort så jag fick ny tid, gjorde rutinundersökningen och då tog det bara tre dagar så fick jag ett nytt brev och kallelse till mammografi. De ville att jag skulle komma på ett återbesök.

Bröt ihop totalt 

Det var på Carolas 50-årsfest som hon öppnade brevet med kallelsen som kommit på posten, trots att hennes sambo tyckte hon kunde vänta. De ville ha in henne på en kontroll och Carola bröt ihop totalt.

– Han tyckte jag skulle vänta, inte öppna det då men jag kunde inte låta bli och man ville ha in mig på koll så snart som möjligt. Även provtagning kunde vara aktuellt. Jag fattade mina misstankar redan då och bröt ihop. Min sambo tröstade mig och menade att inget är säkert ännu, men jag kände det på mig. Jag fick sminka om mig efter all gråt, höll masken under hela festen och hade jättekul. Inget skulle hindra mig från att ha den här festen, och ingen misstänkte någonting.

Tre tumörer i bröstet 

Sedan fick Carola göra ett ultraljud och biopsi som skickades på undersökning och hon förstod på läkarna att det var cancer.

– De hittade tre tumörer i bröstet och en i lymfan, jag hade inte märkt någonting, inte känt någonting, men det blev plötsligt väldigt bråttom och kirurgen hade en plan klar för mig vilket kändes skönt ändå. 

Efter ett antal röntgenundersökningar och insättning av en port-a-cath (venportsinlägg) för att förenkla tillförsel av bland annat medicin, skulle Carola först behandlas med cytostatika i fyra månader, sedan operation och avlägsning av tumörerna och ena bröstet, sedan strålning. Allt gick fruktansvärt fort och Carola började med att få cytostatika var tredje vecka under nio veckor. Sedan gjordes en röntgen för att se om tumörerna krympt, mera cytostatika och så slutligen en operation som skulle avslutas med strålning.

– I slutet av februari opererades jag, de tog bort bröstet samt 11 lymfkörtlar. Nu väntar jag på att få strålning i Lund.

Jag tycker det känns som en enda hemsk mardröm alltihop.

Nu är Carola i riskgrupp under coronapandemin, hon kommer att fortsätta med cytostatika i tablettform i ytterligare 18 veckor till och från med uppehåll under strålningen, och har ett nedsatt immunförsvar. Oron är förstås stor, både för sig själv och för sina föräldrar som även de är drabbade av cancer.

– Min onkolog säger att jag inte får bli sjuk just nu så jag håller mig hemma. Dödstråkigt men nödvändigt och jag saknar förstås mina tjejer, vänner och allt annat umgänge. Även min sambo tycker det är tråkigt för han jobbar och är livrädd att ta hem smitta, jag tycker det känns som en enda hemsk mardröm alltihop. 

Vi måste alla hjälpas åt 

Hon träffar numera endast sina vuxna döttrar ute på altanen och när det kommer att bli dags för strålning får hon boka en egen taxi på grund av smittrisken, för att ta sig till sjukhuset. 

– Jag är livrädd för att hamna i respirator, mina föräldrar är också i riskgrupp och jag blir frustrerad över att många människor nästan rycker på axlarna åt detta. Vi måste alla hjälpas åt i denna kris. Men jag måste säga att jag har fantastiskt stöd från familjen, alla vänner, mina arbetskamrater och inte minst min sambo.

Läs fler personliga berättelser