Från glädje och champagne till mörker

– Nu kommer det vara en kamp, den svåra vägen. Det insåg jag där och då. 

Strax innan sommaren 2022 gjorde Frida Ölvehed ett cellprov hemma och fick svar att hon hade HPV-virus. Efter uppföljande besök hos barnmorskan fick hon beskedet att hon behövde ta bort en del av livmodertappen. Under proceduren blev barnmorskan bekymrad över att det var så mycket och bestämde sig för att ta fler prover. 

– Några dagar senare ringde receptionisten mig, precis när jag hade hämtat min 8-åring från skolan. Hon berättade att mina provsvar har kommit och frågade om jag kunde komma dit på fredagen och ta med någon som stöd.

Hade fru och mamma med som stöd

Jag stod där med min dotter och försökte att inte bryta ihop. Jag fattade ju att jag fått cancer. Jag vet inte hur jag lyckades hålla ihop till förskolan och sen hem. När jag berättade för min fru bröt jag ihop totalt. Både Fridas mamma och fru var med när hon fick beskedet, att ett av proverna visade på cancer. 

– Jag visste det, men att höra det är något annat. Är det något ögonblick jag ältar så är det just det ögonblicket. Det som är jobbigt är inte smärtan eller operationen eller fysiska saker. Det är beskedet ”du har cancer”. Det sitte så djupt och gör ont att tänka på. 

Jag fick en jättelätt resa med cancer och skämdes nästan

I mars 2023 opererade Frida bort livmoder, äggledare och lymfkörtlar i bäckenet. När vävnaden några veckor senare var undersökt ringde kirurgen ringde upp: ”Har du champagne på kylning är det dags att ta fram den”. 

– Jag var hög på livet! Allt hade gått så fort och varit förhållandevis enkelt. Jag fick en jättelätt resa med cancer och skämdes nästan att det gått så lätt för mig. Men jag var även så tacksam och mån om att ta med det positiva jag lärt mig av denna upplevelse. Jag fyllde 40 i maj och firade verkligen livet. 

Allt rasade igen 

I juni fick Frida en betalning hemskickad för missat återbesök. Hon ringde till kirurgen och frågade vad det gällde eftersom hon inte fått någon kallelse. De hade inte skickat den, så återbesöket blev först i augusti. Tio dagar efter återbesöket var Frida på jobbet när samtalet kom. Cancern var tillbaka. 

Det kändes så otroligt tungt. realistiskt så kommer det inte gå lika snabbt och smärtfritt som sist.

– Allt rasade igen. Jag fulgrät och sprang min min närmsta kollega och bröt ihop totalt. Att få höra att cancern är tillbaka är det absolut sista du vill vara med om. Det kändes så otroligt tungt. realistiskt så kommer det inte gå lika snabbt och smärtfritt som sist. Nu kommer det vara en kamp, den svåra vägen.

Det insåg jag där och då. Jag fick inte komma undan så lätt tydligen. 

Under hösten 2023 behandlades Frida med både strålning och cellgifter. Hon hade biverkningar som illamående och trötthet. Hur resultatet blev vet hon inte än. Röntgen görs först fem månader efter avslutat behandling. 

– När jag blev sjuk första gången pratade jag mycket med två kollegor som båda har cancer. De sa ”lita inte på prognoser, det handlar om bakåt och har inget med dig att göra”. Jag tog det till mig. Överlevnadsstatistik säger inget om mig utan berättar bara hur det sett ut tidigare. 

Fridas fru Jennie har varit ett stort stöd som hon kan prata om allt med. När Frida först var sjuk, vintern 2022, valde de att inte berätta om cancern för barnen. De sa i stället att Frida var sjuk i magen och doktorn skulle operera. Men när cancern kom tlllbaka läste de Cancerfondens råd ”Hur man pratar med barn om cancer”. 

– Nu vet barnen. Och det var ganska odramatiskt. Vår femåring tar inte in så mycket men vår åttaåring frågade direkt: ”Kan man dö av den här sjukdomen?”, och då får man säga sanningen, att vissa gör det men många blir friska. Jag märker att de grubblar. Det kommer ut ibland, små orospuffar. Och när vi spelar spel får alltid jag börja nu, för jag är ju sjuk. 

Rädd att sätta mål för framtiden

Frida läser inte om livmoderhalscancer på forum eller i grupper. Hon läser inte i sin journal heller. 

Tror du jag kommer bli frisk? –Ja, det tror jag, svarade han.

– Jag pratar med läkarna, det är min källa som utgår från min kropp och min sits, det andra är ju mer generellt och handlar inte om mig. Det skulle göra mig mer ont än gott. Men det jag gjorde var att fråga läkaren ”Tror du jag kommer bli frisk” ”Ja, det tror jag” svarade han. Och det håller jag fast vid.