Den gubben går visst

Måndag morgon, klockan har inte slagit nio än. Asfalten och gatstenarna är fortfarande blöta från gårdagens ösregn men solen som är framme kommer snart ha torkat upp stan. Ryssgården myllrar av människor på väg åt olika håll, upp ur tunnelbanan, ner i tunnelbanan. Bygget gör sitt till stämningen av att allt rör på sig och är stökigt. 

I ena hörnet precis bredvid den tillfälliga entrén står det tio, tolv äldre män och småpratar. Det är gänget bakom Promenera Mera. På sin Facebook-sida beskriver de sig som en grupp som gärna promenerar, gärna tar det lite lugnt och gärna promenerar med likasinnade.  

Initiativet föddes efter en middag för tio år sedan. Då var de bara tre i sällskapet, journalisterna Jörgen Widsell, Jan Mosander och Thorbjörn Larsson. På var sitt håll var de ute och slet på skolädret så varför inte göra det tillsammans, tänkte de. Dagen efter låg en kallelse i mejlen till den första måndagspromenaden. Sen dess har gruppen vuxit.

Gubbar kommer närmare varandra så

För att fira tio års promenader har de sammanställt antologin Promenera Mera – liten klokbok för gubbar som vill må bättre där innehållet spänner från skotips och promenadmusik till kuriosa och personliga reflektioner.

Det finns ingen ideologisk tanke bakom att det bara är män som utgör gruppen men i boken finner vi svaret på varför gruppen är av ett kön: “Gubbar kommer närmare varandra så.” Förhoppningen är att inspirera andra att bilda promenadgrupper för att förbättra både hälsan och sociala nätverk.

Alla är välkomna

Tillbaka på Slussen ser ett uppmärksamt öga att Sven Melander är en av medlemmarna. Andra är Lasse Sandlin, Anders Gerdin Arne Norlin, Paolo Rodriquez, Mats Örbrink och Christer Mårdbrandt. För den med journalistiska kunskaper är det namnen på mediemakare som de senaste decennierna skapat och jobbat på några av Sveriges största nyhets- och medieorgan. 

Det kan verka som en något intern grupp men Jan Mosander framhåller att alla är välkomna. 

– Det enda som krävs är någorlunda rörlighet och att du kan klockan och vilken veckodag det är. Poängen är att det ska vara opretentiöst. Det behövs ingen anmälan och det kostar inget, säger han. 

På frågan om han upplever att hälsan har förbättrats svarar han: 

– Det är väl inte direkt så att vi blir friskare bara för att vi är ute och går, men vi är mer sällan sjuka och det är viktigt i den här åldern.

I ur och skur ses de för att tillsammans gå mellan två och fem kilometer, diskutera, umgås och fika. Ibland tar någon hjälp av bussen och det är helt okej det med. Oftast går promenaderna på Södermalm men ibland blir det en utflykt till någon närförort eller ett studiebesök.

Ingen ordning

Sven Melander är inte så ofta i Stockholm måndagar klockan nio men när han är det sluter han upp med gänget.

– Bristen på organisation är nyckeln till framgång. Det är ingen som står och pekar med hela handen utan receptet är enkelt: varje måndag klockan nio ses vi, oavsett vad, säger han. 

I boken “Promenera Mera” skriver Sven Melander: “Steve var ett vrak, fick 180 i puls när skulle knyta skorna. Och i Lloyden fick han inte plats längre. Magen gick inte in bakom ratten. Dags för rekond.” 

Han refererar till sin berömde karaktär Steve med Lloyden från TV-programmet Tack för kaffet! som sändes i början på 90-talet. Och enligt honom själv så har livet förändrats till det bättre sen han började promenera. 

Sträckan och målet brukar bestämmas precis innan avfärd. Dagens promenad kommer gå från Ryssgården, längs S:t Paulsgatan och förbi Södra Station för att nå målet som är ett konditori nära Södersjukhuset. 

– Du kan nog lista ut hur vi hittade just det fiket, säger Jan Mosander och skrattar.

Förbjudna samtalsämnen

Under promenaden sprids gruppen ut, förlängs till ett led och samlas ibland ihop igen. Allt efter enskilda förmågor. Det småpratas, någon lyssnar på musik i lurar och tempot är alltjämt lugnt. En regel berättar Jörgen Widsell är att deltagarna inte får prata politik eller sjukdom. Men under promenaden hörs ändå ord som cancer, strålbehandling, cellgifter och namn på olika diagnoser. Det är svårt att hålla sig från ämnet. Hälsan är inte alltid med dem och de flesta i gänget är på ett eller annat sätt drabbade.

I fönstret på Biscuit sitter ett diplom från Promenera Mera som utser det lilla konditoriet till “Stockholms Bästa Promenadfik”. Det finns fler kaféer som delar den bragden och det är på dessa ställen som gänget sluter upp efter sina promenader för en kaffe och en macka och lite hjärngympa i form av frågesport.

Lasse Sandlin, tidigare sportchef och krönikör på Aftonbladet, är den ständige frågesportsarrangören. Ämnena idag är almanackan, litteratur och botanik. Genom ledtrådar som “Föddes 1892 i Sankt Petersburg. Debuterade julen 1916 med samlingen Dikter” kommer några i gänget fram till att det är Edith Södergran som Lasse far efter. Förstapriset är en CD-box med alla sommarpratare från 2012. 

När vi tackar för att vi fått följa med och lämnar gubbgänget i konditoriets källare är samtliga fördjupade i samtal och diskussioner. Sven Melanders ord från boken sammanfattar nog det många i gruppen känner: “...det är fenomenalt enkelt och roligt att bara samlas några stycken, gå en sväng, fika och snacka om stort och smått. En förening av glädje och nytta som medför en viss risk för tillvänjning.” 

För gubbar som vill må bättre

Till de som är sugna på att promenera och umgås skickar gänget med en uppmaning om att själva starta promenadgrupper. Hur man gör det och mycket annat går det att få svar på i boken Promenera Mera – liten klokbok för gubbar som vill må bättre.