Sjuksköterskan i forskningen om nya läkemedel vid melanom

Patienter kan ibland få intrycket av att hon forskar själv. Men forskningssjuksköterskan Hillevi Björkqvist förklarar att hon tillhör fotfolket. 

– Jag är mellanhanden mellan bland annat forskaren, andra enheter på sjukhuset och patienten. Jag är väldigt mycket spindeln i nätet och koordinerar allt.   

Vi befinner oss på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, på klinisk prövningsenhet onkologi. Hillevi, som är specialistutbildad inom kirurgisk omvårdnad, lutar sig tillbaka i sin skrivbordsstol.  

– Jag har arbetat som forskningssjuksköterska i 20 år, berättar hon. Men jag skulle aldrig vilja ha mina år på vårdavdelningar ogjorda. Som forskningssjuksköterska har man stor nytta av att ha jobbat på vårdavdelning innan.  

Jag är spindeln i nätet och koordinerar allt.

Flera forskningsprojekt parallellt

Hillevi arbetar i regel med fyra till fem projekt parallellt. En av de studier hon just nu är delaktig i, är den som syftar till att försöka ta fram ett läkemedel för patienter som drabbats av ögonmelanom med spridning till levern.

Studien har pågått sedan början av 2023 och finansieras med anslag från Cancerfonden. En ny metod prövas på sex patienter och man behandlar en till två patienter per halvår. Hillevi väntar just nu på att den sjätte deltagaren nästkommande vecka ska anlända för ett av sina sista besök.  

– Detta är till stor del ett skrivbordsarbete. Min roll är att samordna inför besöken. 

Cellbaserat läkemedel 

Patienterna som deltar i studien behöver komma till Sahlgrenska i flera omgångar. Studien går ut på att tillverka ett cellbaserat läkemedel genom att använda celler man tagit från patientens kropp.

Dessa celler mångfaldigas därefter i laboratorium och klassas sedan som ett läkemedel. Innan patienten kan få tillbaka sina celler, som injiceras direkt i levern, krävs förbehandling med cytostatika. 

– Den sista patienten var nyss här och fick cytostatika, säger Hillevi. Nästa vecka får hon tillbaka sina celler.  

Hillevi förklarar att patienterna, när cellerna ska återföras, stannar på sjukhuset i fjorton dagar.  

– Men jag är inte ensam om att sköta om dem – patienterna omges av ett team, där alla är viktiga för att resultatet ska bli bra.  

Vi är väldigt tacksamma över våra patienter.

Momentet då patienten får tillbaka sina celler tar cirka tre timmar. Hillevi är den som hämtar cellerna – eller läkemedlet – från labbet. När de sedan injicerats flyttas patienten till en övervakningsavdelning.

Därefter kommer de till enheten för vård av patienter vid kliniska prövningar, för vidare vård och övervakning av Hillevi och hennes kolleger.  

– Vi ger bland annat medicin som ska boosta cellerna. Det finns risk för allvarliga biverkningar så det är viktigt med övervakningen.  

Vid tidiga studier, likt denna, behöver man ha rimliga förväntningar, poängterar Hillevi.  

– Det handlar i hög grad om att undersöka ”är det möjligt att göra det här?”. Det kan lyckas. Ibland är det så att sjukdomen faktiskt vänder. 

Känns jobbigt i stunden 

Hillevi gör en kort paus innan hon fortsätter:  

– Det känns så klart inte bra de gånger resultatet inte blir som patienten hoppats. Man önskar att man hade kunnat hjälpa, men man kan inte arbeta här om man påverkas för mycket.

– Man måste hantera det professionellt även om det känns jobbigt i stunden. Och det krävs studier i tidig utvecklingsfas för att kunna gå vidare till nästa steg. 

Hillevi framhåller att teamet verkligen anstränger sig för att alla patienter ska känna att deras deltagande har stor betydelse för att forskningen ska gå framåt.  

– Jag tror att de här patienterna har känt väldigt starkt att de har bidragit till forskningen. Sjukdomen är så ovanlig. Vi är väldigt tacksamma över alla våra patienter. 

– Man får vara ödmjuk – vi prövar saker på människor. Jag försöker se till att de känner sig trygga och viktiga när de är här. 

Klinisk forskning utvecklar vården

Hillevi drivs i sin yrkesroll av viljan att vara med i utvecklingen av sjukvården.  

– Att få vara med hela vägen från att man frågar en patient om de vill prova ett läkemedel, som då kanske inte ens har ett namn än, till att idag se att det används på kliniken … Det finns en tillfredsställelse i att ha följt hela den utvecklingen.

– Jag har inte själv förmågan att komma på sådana här saker, men det är givande att få vara med. Och alla möten jobbet innebär, med olika människor, ger mig arbetsglädje.