"Nu har jag kunnat ta ett andra avsked"

Kristian och jag växte upp på samma gata i Kvarnsveden i Borlänge. Vi lekte varje dag och när vi blev äldre blev vi båda musikintresserade. Han började spela trummor och jag keyboard.

Kristian Gidlund var en inspirerande person som uppmuntrade andra att ta livet på allvar och leva fullt ut. Det draget förstärktes när han blev sjuk. Han var nördigt intresserad av saker som musik, film, litteratur – och andra människor. Han grävde i saker för att han ville veta mer.

Chockartat, dramatiskt och smärtsamt, för oss alla.

Jag minns när han blev sjuk i magsäckscancer. Vi hade varit på turné tillsammans våren 2011 och stannade till hos mina föräldrar i Falun för att äta lunch. Kristian klagade över magsmärtor. Några dagar senare åkte han in på sjukhus. Läkarna sa ganska omgående att de hade hittat en tumör. Det var chockartat, dramatiskt och smärtsamt, för oss alla.

Blev friskförklarad

Ett år senare hade han gått igenom operationer och behandlingar. På min 30-årsfest i juni 2012 var han cancerfri. Han var lycklig, hög på livet och redo för nya tag. Men redan samma höst kom cancern tillbaka, denna gång ännu mer aggressiv.

Han skrev om ovissheten och rädslorna.

Jag tänker på den ensamhet han måste ha känt, den som alla som drabbas av cancer känner. Man slåss mot något och vet inte utgången. Han skrev om ovissheten, rädslorna, smärtan över att behöva göra sig redo för att inte finnas på jorden mer… Jag förstår att många följde bloggen, läste hans böcker och lyssnade på hans sommarprat i radio.

Ett år senare, den 17 september 2013 gick Kristian bort, fyra dagar före sin 30-årsdag. Mängder av människor kom till begravningen, det var stort och enormt sorgligt. Jag hade skrivit en låt som Kristian aldrig fick höra. Jag ville inte tränga mig på där och då när han var så sjuk.

Kristians texter blir föreställning

Minnet av Kristian och hans texter har jag burit med mig sedan dess. När jag blev uppringd av hans syster som ville att jag skulle skriva musiken till en föreställning baserad på Kristians texter, sa jag förstås ja nästan direkt. Det var oerhört ärofyllt.  

Teaterföreställningen ”I kroppen min” bygger på hans texter och är en samproduktion av Parkteatern, Riksteatern och Kulturhuset Stadsteatern. Den hade premiär i somras och är nu på turné i hela landet med Riksteatern. Vi spelar på Kulturhuset i Stockholm i december 2023 och januari 2024.

Ett andra avsked

Att jobba med föreställningen har fått mig att acceptera min egen dödlighet. Det har också hjälpt mig i arbetet med att släppa betungande saker som jag burit som en ryggsäck, saker som jag nu bearbetat. Jag vaknar varje dag och vet vad jag vill göra med min tid.

Jag är tacksam över att jag lever och arbetet med föreställningen har varit som ett andra avsked. Jag hade svårt att ta farväl då, men nu har jag äntligen kunnat det. Det har varit läkande.

Jag hade svårt att ta farväl då, men nu har jag äntligen kunnat det.

Det går inte att bara vara i det svarta och sjunga sorgsna sånger, det finns även ljus och hopp i föreställningen. Vi vill att den ska förmedla livsglädje, styrka och mod att leva livet fullt ut. Det tycker jag är poängen med den.

Jag tror Kristian skulle ha tyckt om dramatiseringen och musiken. Jag har målat med ganska bred pensel och har även med en sampling från en spelning där Kristian spelar trummor, så både hans musik och texter är med. Och – nu har jag äntligen fått chans att framföra sången jag skrev till Kristian. Det känns väldigt bra.