Digital träning efter cancerbehandling

Yogamattan rullas ut på golvet i arbetsrummet. Mariann Trollsås Ösund kopplar upp sig mot tränaren Carolin Borja och vinklar datorskärmen så att de ska se varandra. Så här har det varit två dagar i veckan de senaste tre månaderna. 45 minuter långa träningspass i kondition och styrka, med början klockan sju på morgonen.

– Även om jag inte känt mig i toppform när jag vaknat har jag alltid varit på bra humör efter träningen, säger Mariann Trollsås Ösund.

Jag hade nog inte vågat köra styrketräning så pass tidigt

Efter att ha diagnosticerats med bröstcancer gick hon igenom tre operationer. Frågan om att delta i en studie kring träning och cancer kom tätt inpå den sista operationen. Hon hade träningsvana sedan tidigare och ville komma i gång igen. Samtidigt kände hon oro kring vad hon klarade av efter operationerna.

– Hur mycket törs jag ta i? Kan jag ens göra armhävningar? Jag hade nog inte vågat köra styrketräning så pass tidigt om det inte hade varit i det här sammanhanget.

Sammanhanget är Ex-Med Cancer, en av flera studier inom träning och cancer som genomförs vid Karolinska Institutet på Karolinska universitetssjukhuset med hjälp av pengar från Cancerfonden.

Patienter som genomgått behandling för bröstcancer, prostatacancer samt tjock- och ändtarmscancer får möjlighet att träna i grupp under ledning av tränare från gymkedjan SATS.

Det verkar vara lika svårt som att prata om sexualitet.

Tanken var inte att det skulle ske digitalt. Det var coronapandemin som tvingade forskarna att tänka om, berättar Yvonne Wengström, onkologisjuksköterska och professor vid Karolinska Institutet.

– Det var meningen att det skulle vara på gym, men nu blev det så här och vi är positivt överraskade. Det har varit väldigt uppskattat att träna hemma.

Fysisk aktivitet påskyndar återhämtningen

Studien pågår för fullt, målet är 200 deltagare varav hälften tillhör en kontrollgrupp som inte erbjuds ledarledda träningspass. Yvonne Wengström berättar att de som hittills fått ta del av träningen vittnar om att de känner sig både fysiskt och psykiskt stärkta.

– Vi ser så mycket glädje i de här studierna, säger hon.

Ex-Med är bara ett av de projekt om träning och cancer som Yvonne Wengström och hennes forskningsgrupp driver. Resultaten ligger helt i linje med internationell forskning.

– Det finns stark evidens för att fysisk aktivitet minskar risken för återfall, lindrar symptom och påskyndar återhämtningen.

Studien OptiTrain, där kvinnor med bröstcancer erbjöds träning under pågående behandling med cytostatika, inleddes 2013 och Yvonne Wengström och hennes kollegor har kunnat påvisa en rad positiva effekter bland deltagarna.

– De fick inte lika kraftiga biverkningar av behandlingen, till exempel upplevde de inte samma trötthet och smärta. De kom också tillbaka till jobbet snabbare.

Bäst resultat fick de som ingick i en grupp där konditions- och styrketräning kombinerades. Vid uppföljningen efter ett år uppgav deltagarna att de kände sig lika pigga som före behandlingen.

– Cellgifter bryter ner muskelstyrkan och ökar inflammatoriska effekter i kroppen. Träning kan fungera som en motvikt till de processerna, säger Yvonne Wengström.

– Kombinationsträning ger endorfinkicken, balans och rörlighet, förutom kondition och styrka.

Skönt att slippa jämföra sig med andra

Yvonne Wengström och hennes kollegor strävar efter att utforma en palett, en mängd träningsalternativ för att nå ut till så många patienter som möjligt. Det kan ske hemma och på gym. Under och efter behandling. Med olika diagnoser och behandlingar.

För Mariann Trollsås Ösund har digital gruppträning varit en fullträff.

– Det är lättare att få till det när man kan vara hemma. Det är också skönt att slippa jämföra sig, jag ser ju inte vad de andra i gruppen gör utan kan fokusera på mig själv.

Även de dagar då det runnit sårvätska som en följd av komplikationer kring bröstimplantatet har Mariann tränat.

– Då hade jag inte gått i väg till ett gym.

Hon är övertygad om att träningen påskyndat återhämtningen, inte minst genom upplevelsen av att kroppen trots allt fungerar, med fokus på det friska i stället för det sjuka.

Rädsla för pekpinnar

Att träning är en långsiktig investering, både för patienten och samhället, är inte längre någon nyhet för forskare som Yvonne Wengström. Även inom vården har synen på träning och cancer förändrats från en tid då vila var ledordet.

– De goda exemplen finns, men vi har fortfarande lång väg kvar innan alla får frågan om fysisk aktivitet och hur vården kan stötta. Det verkar vara lika svårt som att prata om sexualitet.

Yvonne Wengström tror att det dels handlar om bristande kunskap, dels om egna attityder till träning hos vårdpersonalen.

– Jag tror också att det finns en rädsla för att komma med pekpinnar.

Mariann Trollsås Ösund balanserar på ett ben, böjer sig fram, och sträcker det andra benet bakåt.

Hon kommer att fortsätta med träningspassen på egen hand, samma rutin två dagar i veckan, även nu när hennes tre månader i studien är över.