Cancer är som ett sår som aldrig läker

– Cancerutveckling och sårläkning är två besläktade processer i kroppen, konstaterar Eduardo Villablanca, forskare vid Karolinska Institutet. Cancer skulle kunna beskrivas som sårläkning som slagit slint. 

Hans forskning om inflammatorisk tarmsjukdom, IBD, tar avstamp i detta släktskap mellan läkning och sjukdom.

Målet är att utveckla ett läkemedel som påskyndar läkningsprocesser i tarmen vid IBD. Kruxet är att detta inte är helt riskfritt – ett medel som påskyndar läkning ökar antagligen risken för cancer, eftersom processerna är likartade.

Patienter med IBD har dessutom redan en förhöjd risk för cancer och många behöver gå på regelbundna kontroller.

– Det är ett dilemma, konstaterar Eduardo. Väldigt många människor lider av inflammatoriska tarmsjukdomar som Crohns sjukdom eller ulcerös kolit, och det skulle verkligen behövas bättre behandlingar på området.

– För omkring hälften av patienterna är de immunförsvagande läkemedel som erbjuds i dag i stort sett verkningslösa. 

Ökad celldelning och vävnadsbildning 

Sårläkning och cancerutveckling handlar båda om ökad celldelning och vävnadsbildning – det är den grundläggande likheten mellan processerna. 

Fast vid läkning förstår cellerna när de är klara, förklarar Eduardo. Vid cancer bara fortsätter de! 

– Fast vid läkning förstår cellerna när de är klara, förklarar Eduardo. Vid cancer bara fortsätter de! Tänk dig ett gäng murare som ska underhålla en stor byggnad, men som istället bestämmer sig för att lägga till egna meningslösa strukturer som växer sig allt större och skapar problem. 

Trots processernas likheter har Eduardo anat att de inte är helt identiska. Därför bestämde sig han och hans forskargrupp för några år sedan för att försöka kartlägga dem på molekylnivå för att försöka identifiera skillnader.

Sådan kunskap skulle kunna bli nyckeln till ett läkemedel som är tillräckligt specifikt för att påverka sårläkning utan att öka cancerrisken.

– Arbetet har gått över förväntan, säger Eduardo. Vi lyckades identifiera en signalväg som var specifik för sårläkning och när vi undersökte den närmare i experiment såg vi att den, förutom att den påskyndade läkning, faktiskt också sänkte risken för tarmcancer. Det var ett mycket oväntat resultat.

– Vi hade förväntat oss, och varit nöjda med, att cancerrisken inte ökade. 

Patienter med IBD har redan en förhöjd risk för cancer

Delar av upptäckten har hunnit publiceras vetenskapligt, andra är på väg att publiceras. Nu planerar Eduardo för hur forskningen ska fortsätta. 

Vill testa på människor

– Om jag får fortsatt finansiering från Cancerfonden kommer nästa steg inkludera att ta upptäckten från laboratorium till patienter, säger han. Jag tror att första test på människa ligger två till tre år bort.

Sedan väntar ytterligare flera års forskning och omfattande kliniska studier innan ett eventuellt läkemedel skulle kunna vara klart – och vid varje steg i processen är risken stor för besvikelser.

Av alla läkemedelskandidater som tas fram är det bara en liten del som i slutänden blir ett färdigt läkemedel. 

Men om det blir jackpott hoppas Eduardo att upptäckten kan hjälpa fler patientgrupper än IBD-sjuka i framtiden.

– En grupp med liknande problem är cancerpatienter som strålbehandlats i buken, säger han. Behandlingen orsakar ofta kroniska skador på tarmarna som ger IBD-liknande symtom och påverkar livskvalitet, arbetsförmåga och psykisk hälsa väsentligt.

– Vi behöver också undersöka om vår upptäckt kan påverka andra typer av cancer samt inflammatoriska sjukdomar som är besläktade med IBD, exempelvis psoriasis. 

Jag har de mest kunniga experterna i världen alldeles i närheten, vilket är en fantastisk fördel

Eduardos forskning drar nytta av nya avancerade metoder inom området transkriptomik för att i detalj analysera aktiviteten i enskilda celler i deras miljö.

Hans arbetsplats Centrum för molekylär medicin ligger alldeles nära Science for Life Laboratory där en hel del av landets mest avancerade utrustning inom biomedicin är placerad. Är det där han har tillgång till den apparatur som krävs?

Arbetar ihop med världsledande experter

– Nej, vi gör allt här i vårt eget labb faktiskt. Det är inte superavancerade maskiner som behövs, däremot avancerad kunskap om exakt hur man ska göra.

– De två tekniker som jag använder är båda till stor del utvecklade här vid Karolinska Institutet så jag har de mest kunniga experterna i världen alldeles i närheten, vilket är en fantastisk fördel. 

Ändå var det inte Sveriges meriter inom transkriptomik som lockade hit Eduardo från början. Han är född och uppvuxen i Chile, doktorerade i Italien och flyttade därefter till amerikanska östkusten där han forskat vid Harvard och MIT.

Han hade kanske blivit kvar om det inte varit för en bekantskap han gjorde på en vetenskaplig konferens i Japan. 

– Där träffade jag en kvinna från Stockholm. Sedan reste jag hit för att hälsa på henne och passade samtidigt på att föreläsa lite och knyta kontakter. Det ledde snabbt vidare både privat och professionellt. Sedan 2014 bor och arbetar jag här och kvinnan är nu min fru. 

Att han behövde överge de amerikanska prestigeuniversiteten sörjer han inte. 

– Vissa varnar för en ”post-USA-depression” för den som lämnar det amerikanska forskningssystemet, men för mig har det varit övervägande positivt att flytta min forskning till Sverige.

– Jag uppskattar särskilt att det finns en stark forskningskultur här av att samarbeta och dela med sig av sin kunskap.