Kunskapen om EU:s cancerplan måste öka

Europa har i dag en tiondel av världens befolkning, men en fjärdedel av världens cancerfall. Om inte kraftfulla åtgärder vidtas nu väntas cancerfallen öka med 24 procent fram till 2035. Cancer skulle därmed bli den vanligaste dödsorsaken i EU.

För att motverka detta presenterade EU-kommissionen 2021 en europeisk cancerplan med syftet att minska antalet personer som insjuknar och dör i cancer i Europa.

Enligt planen, Europe’s Beating Cancer Plan, kan 40 procent av alla cancerfall i Europa förebyggas med rätt åtgärder och dödligheten kan minska genom tidig upptäckt. Men fortfarande är kännedomen om EU:s cancerplan alldeles för låg i Sverige.

Om EU-samarbetet ska komma svenska patienter till gagn behöver regeringen, och ytterst sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD), göra mer för att införliva EU:s cancerplan i det svenska cancerarbetet.

Sverige har en högkvalitativ cancervård där det finns många saker vi kan vara stolta över. Men samtidigt är EU:s cancerplan en föregångsmodell som vi i betydligt högre grad bör ta till oss av.

Planen inkluderar mål och visioner inom förebyggande insatser, tidig upptäckt, diagnos och behandling, god livskvalitet samt forskning och innovation. Detta gör den till ett viktigt verktyg för att driva på cancerfrågorna inom EU – och även på nationell och regional nivå.

I den svenska cancervården ser vi fortfarande stora skillnader mellan regioner och mellan olika grupper i befolkningen avseende bland annat tillgänglighet, vårdkvalitet och behandlingsresultat. Vi ser ojämlikheter i befolkningen även vad gäller cancerförebyggande åtgärder som hpv-vaccinering och deltagande i screeningprogram.

Detta får oss att ställa frågan: Har regeringen säkerställt att förutsättningarna finns på plats för att genomföra EU:s cancerplan i Sverige? Vi menar att en hel del arbete fortfarande kvarstår.

Vill vi vara fortsatt stolta över att vara ett ledande land inom cancervården bör vi ta vara på EU:s cancerplan och se den som en möjlighet för Sverige att samla kunskap, prioritera insatser och framhäva det som gör Sverige unikt inom cancervården och forskningen.

Samtidigt kan planen spela en avgörande roll i arbetet med att förebygga cancer och med att minska de ojämlikheter som tyvärr finns bland cancerpatienter inom EU och inte minst inom Sverige.

Nu är det av yttersta vikt att vi börjar se EU:s cancerplan som Sveriges plan och drar nytta av strategier från andra medlemsländer.

Här är det den svenska regeringens uppgift att säkerställa att myndigheterna, andra nationella aktörer och de olika regionerna har förutsättningar för att kunna arbeta enligt planen.

Därför har vi i dag skickat in en skrivelse till regeringen där vi starkt råder den att se över hur EU:s cancerplan ska komma svenska patienter till gagn. Sammanfattningsvis anser vi att:

• Den cancerplan som finns inom EU är alltför okänd i Sverige och informationen och kunskapen om den måste öka bland berörda aktörer. Här har regeringen och dess myndigheter en central roll.
• Det behöver skapas en gemensam nationell bild av ansvaret för att genomföra EU:s cancerplan i Sverige. Cancerplanen berör till exempel många myndigheter och de behöver därför tydliga och långsiktiga uppdrag kopplade till genomförandet. Därutöver behöver samverkan mellan dem tydliggöras och utökas.
• EU:s cancerplan måste återspeglas i den uppdatering som nu pågår av den nationella cancerstrategin, det är grundläggande för det arbete med cancerområdet som pågår i regionerna.

Vi som undertecknar är medlemmar av en kommitté som har i uppdrag av Cancerfonden att granska implementeringen av EU:s cancerplan i Sverige. Vårt uppdrag pågår fram till 2026.

Mats Eriksson, fd regionråd och fd ordförande för SKR:s sjukvårdsdelegation

Charlotta Dabrosin, professor i onkologi och överläkare vid onkologiska kliniken, Linköpings universitet

Claude Marcus, barnläkare vid Karolinska universitetssjukhuset och professor ipediatrik vid Karolinska institutet

Gunvor G Ericson, sjuksköterska, fd riksdagsledamot och fd statssekreterare

Gunilla Gunnarsson, onkolog, tidigare nationell cancersamordnare och särskild utredare

Joakim Dillner, professor i infektionsepidemiologi vid Karolinska institutet,enhetschef för Karolinska universitetssjukhusets Center för cervixcancerprevention och FOU-chef vid Karolinska universitetslaboratoriet

Margareta Haag, ordförande för Nätverket mot cancer

Peter Allebeck, professor i socialmedicin vid Karolinska institutet och överläkarevid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin inom Region Stockholm