När Mali Moradi fick veta att hon hade cancer rasade hennes liv samman. Men det svåraste har varit vägen tillbaka efter operationen.
– Jag var alltid ute i trädgården och arbetade. Jag kom ut tidigt på morgonen, sprang snabbt in och åt lunch, sen stack jag ut igen. Grannarna måste ha trott att jag hade svårt att sitta still.
Mali Moradis ögon lyser när hon visar med händerna vad hon gjorde i sin trädgård.
– Jag grävde, flyttade kompost, tog hand om mina örter från Iran. Man använder blombladen till att göra te och de behöver tas om hand, säger hon.
I april 2020 kände Mali att hennes vänstra bröst var tyngre än det högra bröstet. Hon fick gå på en mammografi, som är en undersökning av brösten. Efter det fick hon ta prover från bröstet, göra ultraljud och fler mammografier.
– Jag arbetade som sjuksköterska i Iran. Jag har sett krig, tagit hand om sårade soldater, upplevt jordbävningar, och jag har alltid varit helt lugn. Men när läkaren sa att jag hade cancer och att de måste ta bort en del av bröstet… Det var som att jag gick i sömnen. Jag såg läpparna röra sig, men hörde bara ibland. Allt rasade.
Allt rasade
Beskedet var extra jobbigt för bara tio dagar tidigare hade Malis man fått veta att han hade tarmcancer.
Mali opererades den 12 maj förra året och en bit av hennes bröst togs bort. Samtidigt fick hennes man behandling för sin cancer.
Dagen efter operationen fick hon åka hem och då togs dränaget bort från såret.
När hon fick åka hem dagen efter operationen togs dränaget bort. Ett dränage är en tunn slang som går in i kroppen för att tömma ut vätska, luft eller var ur ett sår.
– Nu efteråt tänker jag: varför gick jag med på det? Jag visste ju att utan dränaget kunde det svullna upp och göra ont och jag kunde få feber. Men jag har alltid fått lära mig att inte fråga när en myndighet bestämmer något, säger Mali.
Anledningen till att dränaget togs bort på sjukhuset var att ett det ofta tas bort kort efter operation av brösten. Att ha kvar dränaget kan göra att man blir sjuk av det. Det är bättre att ha dränaget så kort tid som möjligt.
Men samtidigt ökar risken för serom. Serom är att sårvätska samlas på en plats när man tar bort dränaget. Serom är vanligt och drabbar ungefär var fjärde patient som gör bröstoperation.
På den tredje dagen efter operationen hade Mali mycket ont, trots det morfin hon fick ta. Det kändes som om bröstet vägde 20 kilo. Hon fick komma till sjukhuset där de tog ut vätska från bröstet.
Sen fick hon åka hem och vila och äta antibiotika. Två dagar senare var det likadant igen. Mali åkte till sjukhusets akut. Efter att ha väntat sju timmar fick hon bandage över bröstet som gjorde ont, mer antibiotika och medicin för att ta bort smärtan.
Jag kommer mitt i natten, bara ni hjälper mig.
De undersökningar som gjordes för att hitta cancern gjorde ont men behövde göras.
Tiden efter operationen var också jobbig, men det var tänkt att smärtan skulle försvinna när såret läkte. Så blev det inte för Mali.
Smärtan och det som var svullet försvann inte. Det tog fem månader och över 40 samtal till läkarna innan hon fick hjälp. Först den 19 oktober fick hon träffa en fysioterapeut (en person inom vården som kan hjälpa till med hur man kan röra sig och övningar för att kroppen ska må bättre, kallas ibland för sjukgymnast) som såg att Mali hade lymfödem.
Lymfödem innebär att en kroppsdel blir svullen för att det samlas vätska där. Det är vanligt att få lymfödem efter en canceroperation av brösten.
–Fysioterapeuten var jättebra. Hon ordnade en kompressions-bh (en bh som minskar svullnaden) och stödstrumpor till armarna och såg till att jag kom till en smärtklinik. När de förstod hur ont jag hade fick jag komma direkt. Jag sa till dem: jag kommer mitt i natten om ni vill, bara ni hjälper mig.
På en smärtklinik får människor som har haft ont länge, till exempel efter cancer, hjälp med det som gör ont.
På smärtkliniken såg de att Mali hade fått stora skador på nerverna fån sin operation. Hon fick med sprutor som stoppade de nervbanor som vara skadade. Hon fick också tips om vad hon skulle göra efteråt.
Det tryck hon hade haft runt axeln började äntligen släppa. Den tunga känslan i bröstet blev lättare.
–Jag fick tips om eftervård hos en lymfterapeut (en person som är specialist på lymfödem) som kunde massera på ett sätt så att vätskan försvann. Och jag behövde åka ganska långt för att komma till terapeuten, säger Mali.
Mali fick också kontakt med en psykolog som hon hade flera bra samtal med.
Hon gick med i en grupp på Facebook som heter Bröstcancer. Där upptäckte hon att flera som gjort samma operation hade fått kompressions-bh och armstrumpor. Många kunde vara tillbaka på jobbet redan en månad efter operationen.
Det är därför jag vill berätta, så att andra ska slippa ha det som jag.
– Det är klart att jag undrar varför jag inte fick samma behandling. Jag känner mig lite som det svarta fåret här. Och det går ju inte att veta om det beror på att min svenska inte är perfekt, eller vad det är.
– Informationen om lymfödem borde finnas på alla mottagningar. Som en liten broschyr man kan läsa medan man väntar. Och den borde finnas på flera språk. För alla borde få veta det här. Det är därför jag vill berätta, så att andra ska slippa ha det som jag.
Bandage som ger extra stöd ges inte alltid till patienter direkt efter en operation, för det är alltid irriterat och svullet efteråt.
Efter en behandling ska man få rehabilitering. Rehabilitering handlar om att få hjälp att må bra igen efter att man har varit sjuk. En del av rehabiliteringen är att få hjälp med sin smärta.
Om man är på väg att få ett lymfödem ska man snabbt få en remiss till en lymfterapeut för att få hjälp med det. En remiss är när en läkare skickar en fråga till någon annan i vården som är specialist, för att den ska hjälpa patienten.
– Jag hoppas innerligt att jag har fel, men det verkar som att sjukvårdspersonalen som haft hand om mig inte har trott att jag har samma förmåga till att känna smärta som om jag hetat Agneta eller Berit.
– Jag kommer inte på någon annan anledning till att det dröjde så, med tanke på hur många gånger jag sökte hjälp. Jag vågar inte ens tänka på hur det kan vara för andra med utländsk bakgrund som har svårare att göra sig förstådda ordentligt.
Utanför Malis fönster syns trädgården. Örten som ska plockas och användas till te. Men Mali vet inte om hon kommer orka ta hand om sin trädgård, även om hon får bra hjälp mot smärtan nu.
Hon känner sig piggare och kan röra sig mer. Men hon får väldigt ont i bröst och axel om hon gör saker för fort. Lymfödemet och smärtan från nerverna måste hon leva med resten av livet.
En annan effekt av strålbehandling och de mediciner hon fått är att hennes minne och möjlighet att planera blivit påverkade. Hennes psykolog säger att det kommer att ta lång tid tills hjärntröttheten försvinner.
– Jag får se om jag orkar bo kvar här. Man måste vara realist, säger Mali och ler.
Läs mer om tecken på cancer i bröstet
Författare till originaltexten är Leandra Caldrarulo. Här bearbetad och omskriven till lättläst svenska.
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.
