Denna text är till dig som är tonåring och har förlorat en förälder i cancer.
Att först se sin förälder svårt sjuk och sedan förlora denna viktiga person kan vara bland det svåraste som finns.
Att det här dessutom händer samtidigt som du själv går igenom andra viktiga och utmanande saker i livet – pubertet, skolgång, framtidsplaner – gör inte situationen lättare.
När en förälder dör förändras familjen. En viktig person har försvunnit, och det påverkar hela familjen på olika sätt.
Alla kommer att ha sin egen sorgeprocess. Du blir också smärtsamt påmind om att vad som helst kan hända. Är du äldsta barnet kan det hända att du får ökat ansvar för hemmet under sjukdomstiden och efter att din förälder gått bort, vilket kan kännas extra tungt.
Att mista en förälder kan kännas på väldigt många olika sätt. Kanske känner du känslor du inte haft förut. Det kan vara en enorm tomhet, en stor trötthet, ett vakuum, en känsla av hopplöshet eller ensamhet.
Kanske känner du skuld över att du inte känner mer
Kanske känner du ingenting. Kanske kan du inte gråta. Kanske känner du skuld över att du inte känner mer, att du inte gråter dig till sömns varje kväll, för att du lever ditt liv som om inget hänt.
Kanske känner du att du borde gjort mer för din förälder, att ni borde ha umgåtts mer med den sista tiden. Kanske har du så mycket ångest att det känns som att du inte orkar mera.
Det är också vanligt att bli rädd för att den kvarvarande föräldern ska dö och att man ska bli helt föräldralös. En del som mist sin förälder får separationsångest, exempelvis i kärleksrelationen eller med den förälder som är kvar.
Du kan också ha svårt att se mening i det som har skett och funderar på om döden var ett sätt att straffa dig på något sätt.
Men din förälders sjukdom och död är aldrig ditt fel – du kan omöjligt ha gjort något som kan ha påverkat att din förälder blev sjuk och sedan dog.
Ibland kan det kännas svårt att lita på sjukvården efter en förälders död. Information om sjukdom, behandling och död kan ha varit bristande under sjukdomstiden och missförstånd kan ha uppstått längst vägen.
Om något är oklart är det viktigt att prata med din andra förälder. Du kan också kontakta den enhet där din förälder vårdades för att få information. Att vara insatt i vad det var som verkligen hände är viktigt för att kunna gå vidare i sin sorg.
Vårdpersonal har en skyldighet att ge dig råd, stöd och information eftersom det finns en särskild lag (Hälso- och sjukvårdslagen, Svensk författningssamling, 2017:30, 2017). Barns rätt till information finns också beskrivet i barnkonventionen som blir lag i Sverige januari 2020.
Kom ihåg att:
Att förlora en förälder innebär att livet och vardagen inte blir som förut. Resten av familjen har kanske fullt upp med sin egen sorg. Samtidigt behöver du utrymme för ditt eget sätt att sörja.
Efter din förälders död kommer du troligtvis möta människor som har svårt att hantera situationen. Omgivningen kan ha svårt att veta vad dom ska säga och på vilket sätt de kan vara till hjälp.
Många gånger kan det kännas som att dina vänner inte förstår dig och att du inte får det stöd du behöver. Kanske får du känslan av att inte bli sedd ordentligt, varken i familjen eller av omgivningen.
Då kan det vara bra att försöka knyta kontakt med andra barn och unga som förlorat sina föräldrar – det kan kännas lättare att prata om det svåra med någon som vet hur det är.
Det finns inget rätt eller fel
Alla sörjer sin förälder på olika sätt. Det finns inget rätt eller fel. En del gråter, en del skriker, andra bloggar, en del kör motorkross, några sjunger och andra gör ingenting. Och sorgen kan komma över en ibland när man minst anar det; under en fotbollsmatch, på en lektion, på bussen.
Då är det viktigt att ge sig själv det utrymmet. Tillåt dig själv att känna sorg. Men tillåt dig också att inte tänka på det sorgliga och leva någorlunda vanligt igen.
Ingen orkar känna sorg hela tiden eftersom det är så smärtsamt. Försök därför hitta en balans mellan att uttrycka dig, känna sorg och smärta, men att också leva som vanligt och göra saker som du tycker om och utvecklas av.
Ha inte skuldkänslor över att du har roligt, går på fest, eller lever ett vanligt liv med allt vad det innebär. Allt ingår i sorgebearbetningen. Reaktioner på sorg kan också komma långt senare i livet.
Ibland saknas utrymme att sörja för att man tar stort ansvar hemma och hänsyn till den andra föräldern och syskonen i familjen. Inte förrän senare, när saker lugnat ner sig och det finns utrymme kan smärtan komma fram och ibland ta över tillvaron.
Du som förlorat din förälder när du var i lågstadieåldern kan sörja i omgångar och på olika sätt under olika perioder även långt senare.
Sorg försvinner inte, men kan bli lättare att bära med tiden
Eftersom du utvecklas kan också din förståelse kring förlusten av din förälder utvecklas med tiden och se ut på olika sätt under olika perioder av ditt liv. Sorg försvinner inte, men blir i de allra flesta fall lättare att hantera med tiden.
Förlusten kan göra sig smärtsamt påmind vid olika händelser i det vuxna livet, exempelvis vid andra förluster och om du själv får barn. När sorgen kommer senare kan omgivningen ibland vara oförstående.
Kom ihåg att:
Att vara i skolan efter att din förälder dött kan kännas både skönt och jobbigt. Skönt för att du får tänka på annat och jobbigt för att du inte orkar prestera som förut.
När du sörjer kan det kännas tufft att behöva hantera och klara av skolan samtidigt. Kanske har du svårt att koncentrera dig och fokusera på skolarbetet, du kanske känner dig nedstämd eller trött hela tiden.
Då är det bra om du berättar det för en lärare eller skolkuratorn så att de får möjlighet att hjälpa och stötta på olika sätt.
Du som barn kan inte vara sjukskriven från skolan på samma sätt som den kvarvarande föräldern kan vara sjukskriven från sitt arbete. Däremot kan din skolgång anpassas.
Exempelvis kan du få muntliga prov istället för skriftliga, rätt att lämna klassrummet utan närmare förklaring, tillgång till mobiltelefon och förkortad skoldag beroende på ditt behov och mående.
Du kan få gå och prata med någon
Du kan också få gå och prata med skolkuratorn, eller med någon utanför skolan, exempelvis på en ungdomsmottagning eller via vårdcentralen – även om det var länge sedan din förälder dog.
På enheten där din förälder vårdades kan det finnas psykosociala team och barnombud där du kan få stöd och hjälp. Svenska kyrkan har ofta samtalsstöd och stödgrupper dit du kan gå även om du inte är medlem eller kristen.
Kom ihåg att:
Ibland kan det vara skönt att prata med vårdpersonal eller andra unga i samma situation, som lyssnar och kanske förstår utan att du behöver förklara så mycket.
Tips!
Hittade du informationen du sökte?
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.