Fakta
- Undersökningen brukar ta ungefär 20-30 minuter.
- Vanligtvis tas 1-3 vävnadsprover. Varje prov är i storleken av ett knappnålshuvud.
- Det är bra om du äter och dricker som vanligt före undersökningen.
Kolposkopi är en undersökningsmetod där man tittar på livmodertappen med hjälp av ett mikroskop. Det kallas kolposkop. Undersökningen genomförs om man hittar avvikande celler vid en gynekologisk cellprovtagning.
En kolposkopiundersökning går i stort sett till som en vanlig gynekologisk undersökning. Men, med hjälp av ett kolposkop kan läkaren få en förstorad bild av slemhinnorna i området kring livmoderhalsen.
Vid undersökningen tas också vävnadsprover. Om de visar att det finns cellförändringar kan en operation behöva göras. Operationen kallas för konisering.
Orsaker till att behöva göra en kolposkopi kan vara:
Före undersökningen ska läkaren informera dig om bakgrunden till varför kolposkopin behöver göras. Läkaren behöver få reda på om du har haft cellförändringar tidigare och om du har haft någon könssjukdom.
Det är bra om du äter och dricker som vanligt före undersökningen. Om du spänner dig under undersökningen kan du känna dig mindre svag med mat i magen.
Om du är orolig för smärta kan du ta smärtstillande tabletter ett par timmar före undersökningen. Det kan till exempel vara paracetamol eller ibuprofen.
Vid undersökningen används en svag ättikslösning som kan ge viss sveda på sköra slemhinnor, därför är det bra att inte raka underlivet veckan innan du ska undersökas.
Svedan är ofarlig och försvinner snabbt. Ättikslösningen gör att eventuella förändringar framträder tydligare.
Undersökningen brukar ta ungefär 20-30 minuter. I stort går den till som vid en vanlig gynekologisk undersökning.
För att kunna se ordentligt säras slidväggarna med ett särskilt instrument, ett så kallat spekulum. Det momentet kan av vissa uppfattas som lite obehagligt.
Läkaren baddar området med ättikslösning och tittar sen med hjälp av mikroskopet.
Efter noggrann undersökning av både livmodertapp, de yttre könsorganen och slidväggarna kan läkare besluta om vilka vävnadsprov som ska tas. De tas med hjälp av ett litet instrument.
Det vanligaste är att ta 1-3 vävnadsprover. Varje prov är ungefär lika stort som ett knappnålshuvud. En del kan uppleva det som smärtsamt medan de flesta tycker att det mer känns som att det nyper till en kort stund.
Det går att få lokalbedövning om du behöver det.
Efteråt kan man blöda lite grann på de ställen där vävnadsproven har tagits. För att det ska blöda mindre brukar man pensla med järnkloridlösning. Förutom att minska blödningen gör lösningen att blödningen blir orangebrun.
Efter undersökningen kan du uppleva krampaktig smärta från livmodern. Värken kan lindras med smärtstillande läkemedel som paracetamol eller ibuprofen.
Du kan också blöda lätt i några dagar. För att minska risken för infektion bör du undvika att använda tampong som skydd.
Det är ovanligt att få infektion efter undersökningen. Tecken på infektion är illaluktande flytningar och smärtor i nedre delen av buken. Kontakta din läkare om du misstänker att du har fått en infektion.
Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.
Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.
Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen.
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.