"Jag tog vården för given"

Ibland ställs vi inför ögonblick som för alltid förändrar oss och våra kära. Ett sådant var när Calle Francke vid 27 års ålder drabbades av en ovanlig form av hudcancer. Vad tänkte Calle och hur skulle hans familj hantera den här känslosamma tiden?

Calle Francke drabbades av cancer när han var 27 år gammal.
- Jag är otroligt tacksam för forskningen som gjort det möjligt för mig att överleva, säger Calle. Foto: Andreas Lundberg

Calles mamma Ulrika blev förtvivlad och sökte svar för att hitta något att hålla fast vid.

– Jag började läsa på om hudcancer och letade i gamla fotoalbum efter bilder på Calle för att se om han bränt sig i solen. Kunde jag varit mer påstridig om riskerna med solarium? 

Calle med mamma Ulrika
Calle med sin mamma Ulrika. Foto: Andreas Lundberg

Var rädd att förlora honom

För nyfunna kärleken, Bella, blev det verkligt först när Calle låg nedsövd i operationssalen.

– Det är ju en risk i sig att bli nedsövd. Och när han vaknade upp ur narkosen kunde jag inte sluta gråta av glädje. Jag har aldrig känt en sådan rädsla för att förlora någon. Vi var nyförälskade och hade precis lärt känna varandras både jobbiga och fina sidor.

– Det som fick mig att kämpa var att jag behövde honom lika mycket efter som innan cancern. Min Calle är inte som alla andra. Det är svårt att sätta fingret på vad det är. Det bara känns. Men det är kanske det som är kärlek.

Calle och Bella
Bella har funnits vid Calles sida genom hela den tuffa behandlingen. Foto: Andreas Lundberg

Fick ett slag på näsan. Det blev ett sår och jag tänkte inte mer på det.

Calle själv kände sig trygg i den plan som läkarna gav honom. Lyckligt ovetande om den mardröm som väntade.

– Allt började på innebandyn när jag fick ett slag på näsan. Det blev ett sår och jag tänkte inte mer på det. Men såret läkte inte, utan cancern spred sig vidare i mitt ansikte och på min hals, berättar Calle.

Var med och stötta forskningen

Ge en gåva

Ärr för livet

Nu följde operationer och behandlingar med cytostatika och strålning. Calle rasade i vikt och operationerna gav hans ansikte ärr för resten av livet. Men han överlevde.

– Läkaren sa att jag skulle gå igenom ett helvete, men jag skulle inte dö. Det var ett viktigt ögonblick för min omgivning och de fick något att hålla fast vid säger Calle.

Tacksam för forskningen

Calle tänkte själv aldrig att han skulle dö. Han litade på sina läkare.

– Jag inser nu att jag tog vården för given. Jag tänkte inte så mycket på alla timmar av forskning som ligger bakom de upptäckter som gjorts för min cancerform. Nu är jag otroligt tacksam för att forskningen gjort det möjligt för mig att överleva.

Läs fler personliga berättelser

Vill du få information om vårt arbete för att besegra cancer?

E-post

Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.