När läkaren omedelbart ville ta bort Johan Havskogs fläck på ryggen tyckte han själv att det kunde vänta – han hade ju en leverans att klara av på jobbet.
Sommarsemestrarna i Halmstad är levande i minnet. Närheten till stranden där mamma alltid låg och solade, bäcken som rann utanför stugknuten där han lekte i gasset och så all kräm med solskyddsfaktor som föräldrarna envisades med att smeta över hans kropp. För att inte tala om solhatten.
– En del i släkten tyckte att den var söt, det tyckte inte jag, säger Johan Havskog.
Men den skyddade förstås. Han kan bara erinra sig att han bränt sig en enda gång i livet – på resan till Grekland efter studenten.
– Då brände jag knäna så hårt att jag knappt kunde sova, säger han. Det var å andra sidan inte mycket jag skötte den veckan. Så ja, jag skulle nog säga att jag alltid har varit väldigt försiktig i solen.
Jag var ung, dum och odödlig.
Johan Havskog var därför skeptisk när hans sambo Therese för fyra år sedan påpekade att han borde kolla upp fläcken på ryggen. Den satt illa till, han såg den inte själv, men erkänner att han antagligen inte hade blivit orolig ens om den suttit mitt på magen.
Hudcancer var inte ett alternativ; ingen i släkten hade tidigare varit drabbad och på somrarna hade hans mamma levt på stranden så till den grad att han fått springa ner och hämta henne när det vankades lunch. Så varför skulle han vara den första?
– Jag var 24 år och hade fullt upp med att ha roligt. Jag reste, jobbade mycket i mitt yrke som bilförsäljare här i Jönköping, där jag bor, och åkte på bilträffar så fort det blev tid över. Jag var ung, dum och odödlig.
Till vårdcentralen kom han trots allt. Men inte på grund av sambons oro.
– Jag var inne i ett annat ärende och bad dem titta på min rygg samtidigt. Men hade jag inte behövt ta mig dit ändå tror jag inte att jag hade kollat upp det alls.
Jag tjatar på kompisarna att skydda sig.
De tog prover och meddelade att de ville undersöka honom en andra gång. Sedan hörde han inte mer förrän en dag då han stod på jobbet och vårdcentralen bad honom komma över direkt för att ta bort märket på ryggen.
– De sa att det var malignt melanom. Jag kände spontant att jag inte hade tid, jag hade en leverans på eftermiddagen och mitt fokus låg där. Men jag åkte. När jag kom tillbaka till jobbet frågade kollegorna vad vårdpersonalen hade sagt och jag svarade: ”Äh, det var typ cancer.” Än i dag kommer jag ihåg reaktionen från en kollega, han såg ut som om han inte tyckte att jag var klok.
Så här fyra år senare kan han se med distans på sitt beteende. Kompisarna har ibland uttryckt hur irriterande det kan vara att han ofta skojar bort de mest allvarliga saker.
Men sedan hudcancerdiagnosen har de också fått se en annan sida av honom.
– Numera är jag väldigt orolig när kompisar eller familj ska ner till stranden mitt i sommaren, säger han. Jag tjatar på dem att skydda sig. Och de första somrarna efter beskedet fick jag själv ångest så fort solen kröp fram.
Det där har dock lagt sig en aning och numera händer det att han hakar på – och håller sig i skuggan. Ett bekymmer är nämligen att han avskyr känslan av solkrämen som han fick i rikliga doser som barn.
– Man står där insmetad, så kommer en vindpust och drar upp sand och plötsligt är man som ett knäckebröd. Samtidigt är det inget alternativ att skippa det. Ska man vara på stranden måste solskyddet vara starkt. Och det gäller inte bara mig utan alla, säger han.
Finns andra sätt att njuta av sommaren på.
Råden kring användning av solkräm är tydliga: den ska användas som komplement och extra säkerhet – inte för att kunna vara längre i solen.
Och man ska välja en vattenfast solkräm med solskyddsfaktor (SPF) 30 eller mer och som skyddar mot både UVA- och UVB-strålning.
– Det finns faktiskt andra sätt att njuta av sommaren på. Åk och köp glass, grilla med vännerna. Sådant gör jag oftare nuförtiden, säger Johan Havskog.
Att en brunbränd hy är ett kroppsideal ter sig lite löjligt, menar han.
Vännerna har mer än en gång hört honom berätta om galenskapen med att svenskar stressar ut i solen för att pressa som galningar på stränder några ynka månader om året.
– Lägg en telefon i solen mellan klockan 12 och 15 en sommardag och känn sedan hur varm den är. Det är inte sunt att utsätta våra kroppar för samma sak.
Vännerna har också fått höra honom berätta om tacksamheten över att hans sambo Therese var klokare än han själv för fyra år sedan.
– Går det för långt finns ingen möjlighet att bromsa, men jag hade tur och upptäckte detta i tid. Om det är något jag rekommenderar är det att våga vara orolig och be vården kolla upp sådant man är osäker på. Det är värt att lägga jobbet åt sidan och stå och frysa i kalsongerna. Att kolla upp fläckar kan rädda ditt liv, säger han.
Malignt melanom är en form av hudcancer. Risken för malignt melanom ökar hos personer som har utsatts för många brännskador av solljus eller solarium. Födelsemärken kan utvecklas till malignt melanom.
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.