Sven-Eric Segreland

Av Fredrik Segreland

1 augusti 2013

Till minnet av vår pappa och make, Sven som dog i cancer 1980. Pappa gick bort när jag och min syster var 11 och 7 år gamla. Pappa var oerhört intresserad av att spendera tid i skog och mark och han sprang lika fort baklänges som de flesta sprang framlänges! Han hade mycket humor och värme i sig. Han är stort saknad än idag. Minns att mamma sa om han bara hade fått leva ett tag till så hade man kanske hunnit lösa cancerns gåta. Så har det inte blivit och det visar bara hur stort behovet är av stöd till forskningen för att besegra cancer. Hjälp oss att bekämpa cancern genom pappas minne! Inget bidrag är för litet, inget bidrag är för stort. Tack!