Stålmannen

Av Mathilda Lööw

23 november 2013

Min pappa. Vår stålman. En älskad, social, omtyckt, levnadsglad, intelligent, praktisk, familjär, lojal, ambitiös och samvetstrogen människa har lämnat vår jord och vi kvar i familjen upplever den största sorg vi någonsin kommer vara med om. Pappa och vi kämpade i elva månader och två dagar mot C. Han blev opererad, strålad och fick cytostatika för att bekämpa sin 5,7 cm stora hjärntumör. Han frågade ofta hur vi skulle klara oss utan honom. Min mamma, min syster, min bror och jag. Det gör vi, svarade vi. Men så här två dagar efter att han somnat in kan jag konstatera att det kommer bli obeskrivligt svårt. Jag kommer för alltid älska dig pappa och jag kommer alltid finnas här för dig precis som du finns här för mig. Du är den absolut starkaste Stålmannen i hela världen. Och denna gången var du stark som in i helvete, men du förlorade ändå kampen och hjärntumören vann. För alltid ett hål i mitt hjärta, ett ärr i min själ och ett tomrum vart jag än befinner mig. För alltid älskad, aldrig någonsin glömd ❤ /Tilda, Stålmannens dotter