Lenas kamp mot sin egen kropp

Av Sofie Falk

1 mars 2011

Hjälp mig att samla in pengar till min kära mamma Lena Evald. Hon har nu vid 55 års ålder fått cancer i tjocktarmen, med misstänkt spridning till levern. Låt mig berätta om min mors hårda kamp i livet med hennes egen kropp som största motståndare... Mellan 17-22 års ålder blev hon diagnostiserad med njurfel, där två riskabla operationer genomfördes. Vid 23 och 26 års ålder har hon extremt jobbiga graviditeter, som medförde egentligen alla grav.problem man kan ha f. u. diabetes. Men det var tur att hon stod ut, för då föddes min syster och jag. I 30-års åldern drabbades mamma av något som heter SRS (Segmentell rörelsesmärta) i ryggen. Vilket medförde ett antal svåra operationer inklusive steloperation i ryggen. Hon låg förlamad i tre år. De sa till henne att hon aldrig mer skulle kunna dansa. Mamma skulle inte vilja att jag beskriver hela hennes sjukdomshistoria, hon är den sista som vill ha medlidande för det som har varit. Men jag har valt en del för att ni ska få en större förståelse. Det är faktiskt inte sjukdomen jag vill fokusera på när det gäller denna insamling. Anledningen är att jag vill beskriva vilken fantastisk människa hon är. Att hon har vänt alla dessa svårigheter i livet till en styrka. En styrka som hon använder i sitt arbete som samtalsterapeut. I sin yrkesroll har hon en trovärdighet som jag tror få besitter. Hennes största rädsla är nu att förlora sitt företag som hon har kämpat så för att bygga upp. Hon känner sorg över att hon i nuläget inte kan hjälpa andra människor att förbättra sina liv. På grund av hennes tidigare sjukdomar, fanns det inget försäkringsbolag som ville försäkra hennes firma. Så nu står hon utan försäkring eller något som kan hålla hennes företag vid liv. Detta är givetvis en oerhörd stress som läggs ovanpå det hemska cancerbeskedet. Vid liv säger vi, för att vi vet att hon en dag kommer att bli frisk, och kommer att vara redo att jobba igen. Men vi är medvetna om att det kan komma att bli en lång, och slingrig väg dit. Vi frågar inte efter mycket, men att hjälpa till och skänka några kronor som kan ta lite av tyngden från hennes axlar, så att hon kan fokusera på att bli frisk. Det skulle betyda väldigt mycket. Lenas dotter, Sofie