För mammor med cancer

Av Lisa Glückman

14 oktober 2024

Varför är mamma arg? Är inte arg mitt hjärta, bara så fruktansvärd rädd. Så att det gör att rummet snurrar, magen gör volter och blicken suddig. Rädd för att lämna. Att du inte ska få veta hur mycket jag längtade. Kämpade. Älskade. Ville ha dig. Och din lillebror. Han som föddes in i en tillvaro som rämnade. Den då jag fick veta att jag drabbats av spridd kroniskt bröstcancer. Oktober är här nu. Gulnade löv men rosa överallt. Det brukade värma. Fick mig att känna frihet. Att jag fick vara en av dem som fick bli frisk. Men nu. Sjuk igen. För alltid. Eller tills vidare? De små banden är mitt hopp. Min chans till mer tid. Med dig. Och honom. Och oss. Och er. Jag låter mig svepas med. I tron om att jag inte har en annan väg utstakad för mig. Vill följa flocken. Göra planer och vara blåögd. Men det gjorde också Mikaela. Och Ebba. Och Anna. Och Charlotte. Och Jackeline. Deras väg tog slut. De hade behövt fler vägar att vandra. De var mammor precis som jag. Jag kan inte ge dem det de helst ville ha. Men jag kan göra vad jag kan för att forskarna ska hitta fler alternativ. Som behandlar, men också botar. Min barn vet inte om jag är sjuk. Tänk om jag istället kan få säga att jag har varit? Snälla hjälp mig stötta forskningen fortsatt framåt.