Hur sammanfattar du, på ett övergripande plan, SVF så här långt?

– Vi har lyckats att etablera ett nytt arbetssätt i vården som gett cancerpatienter en mer sammanhållen och förutsägbar vårdkedja fram till start av behandling. Cancervården har blivit mer jämlik. Vi har ett gemensamt mål vad gäller väntetiderna men har fortfarande en lång  väg att gå innan vi är i mål.

Vilka är de största framgångarna?

– Professionernas engagemang. Det har resulterat i att SVF inte bara har blivit en pappersprodukt utan ett etablerat begrepp i vården. Vi har fått igång ett nytt arbetssätt, och därmed en bättre sammanhållen vård från välgrundad misstanke, vilket många gånger sker i primärvården, fram till start av behandling. Samarbetet mellan olika discipliner har ökat. Vi har enats nationellt om vad som är välgrundad misstanke om cancer, vilka utredningar som ska göras och en målbild för behandlingsstart som är lika för hela landet. Det leder till att vi markant har ökat förutsättningarna för en jämlik vård över hela landet. Ett tecken på framgång är att även andra vårdområden sneglar på vårt arbetssätt

Vad skulle du säga påverkar en jämlik cancervård mest?

– Det ökade problemet med kompetensbrist i vården. Brist på sjuksköterskor och andra yrkeskategorier gör att operationer inte kan utföras i tid. Många regioner har kortat flera ledtider i utredningsprocessen men faller ändå på målsnöret när det till exempel inte går att operera som planerat. Uppföljningen av ledtider är det andra mycket svåra problemet. Att alla regioner har olika it-system och att inte systemen pratar med varandra gör det svårt att få till en bra uppföljning. Det är också mycket svårt att få till uppföljning över regionssgränserna.

Vilka lärdomar har ni gjort om de långa väntetiderna?

– Jag måste nog säga att vi har gjort mycket rätt redan från början så vi skulle nog ha arbetat på ett likande sätt även om vi fick börja om. Det finns förstås detaljer som man kunde gjort bättre, men mycket är svårt att veta på förhand. Problemen med it-system och uppföljning visste vi ju om. Men det har varit svårare och tar längre tid än vi anat. Om man börjat om hade vi nog försökt lägga ännu mer jobb inom det området redan från start. Men det viktigaste är ändå att få arbetssättet på plats.

Olika regioner har olika förutsättningar 

Hela satsningen är ett gigantiskt kommunikationsarbete och vi kanske skulle ha satsat ännu mer på att engagera primärvården och privata vårdgivare tidigt. Men det mesta av det arbetet bedrivs regionalt och lokalt. Olika regioner har helt olika förutsättningar vilket gör att det även här är svårt att kunna förutse vilka strategier som fungerar bäst.